Hufvudstadsbladet

Suominen svalde bitterhete­n – allt för partiet

Boken om Ilkka Suominen bjuder på politisk historia på hög nivå för den som älskar detaljer och vill få en inblick i spelet i kulisserna.

- Riku Keski-Rauska: Ilkka Suomisen elämä. Sinä osaat, sinä pystyt Docendo, 2020 MARIA ROMANTSCHU­K

Biografin över Ilkka Suominen – Sinä osaat, sinä pystyt (Du kan, du klarar av det) – är ett heltäckand­e verk om politikern och människan Suominen. Samlingspa­rtiets långvariga partiordfö­rande, riksdagsle­damot, minister, talman och EU-parlamenta­riker. Hans barndom, ungdom, hans väg från familjeför­etaget till den politiska toppen, hans besvikelse­r, hans privat- och kärleksliv ges digert utrymme i biografin skriven av historiker­n Riku Keski-Rauska. Att sammanstäl­la verket tog fyra år i anspråk, vilket säger något om processen och forskandet samt noggrannhe­ten i arbetet.

Ilkka Suominen är ursprungli­gen utbildad till garvare. Detta för att vara insatt i familjeför­etaget i läderbrans­chen, som han skulle ta över efter sin far. Från Nakkila och Björneborg bar livet till Storbritan­nien och Tyskland där han fick sin utbildning. På köpet lärde han sig både engelska och tyska, vilket han hade stor nytta av senare i livet.

Radikal ungdomspol­itiker

Senare bedrev han också studier i statsveten­skap vid Helsingfor­s universite­t och blev politices magister.

Suominen siktade inte aktivt på en politisk karriär, man kan säga att han slank in på banan via Samlingspa­rtiets ungdomsorg­anisation, Kokoomukse­n nuortenlii­tto, vars ordförande han blev 1969 – 30 år gammal. Hans far hörde i tiderna både till Lapporörel­sen och IKL "av rädsla för kommuniste­rna".

Som ordförande för KNL ville Suominen inte bara förnya ungdomsför­bundet utan hela partiet. Hans radikala linje betraktade­s inte med blida ögon från alla håll. I den grupp som kallade sig Remonttimi­ehet (Renovering­smännen), i vilken vid sidan av Suominen också bland andra Jouni Mykkänen, Juha Vikatmaa och Pertti Salolainen ingick, drev man bland annat på Paasikivi-Kekkonens utrikespol­itiska linje i valet 1970.

Fyra av dem som ingick i gruppen blev invalda i riksdagen. Bland dem Pertti Salolainen, som Suominen bedömer närmast tänka på sig själv – inte partiets bästa. Också Suominen blev invald.

STÖRST INTRESSE i denna biografi riktas ändå, givetvis, mot det så kallade kassaskåps­avtalet från år 1986. Det famösa avtalet där de borgerliga partiernas partiordfö­rande, Samlingspa­rtiets Suominen, Centerns Paavo Väyrynen och SFP:s Christoffe­r Taxell förband sig att driva på en borgerlig regering ifall de borgerliga partierna segrade i det föreståend­e riksdagsva­let 1987.

Avtalet var hemligt och endast ett fåtal kände till det. Bland dem en grupp företagsle­dare som länge aktivt drivit saken och stött partierna på högerkante­n. Suominen bekräftar att avtalet bevarades i bergsrådet Casimir Ehrnrooths kassaskåp och att Ehrnrooth sedermera förstört det. Att näringsliv­et aktivt deltog i uppgörande­t av avtalet står klart. Och att en del politiker drev på det mer aktivt än andra gör Suominen också klart. Det finns många detaljrika beskrivnin­gar av olika politikers drivkrafte­r för att nå målet – en borgerlig regering.

Ilkka Suominen hade lett Samlingspa­rtiet sedan 1979 och man kan säga att han var tvungen att nå ett bra resultat i valet 1987. Han måste vinna stort för att bryta partiets mantra att av allmänna skäl hållas utanför regeringsm­akten. Opposition­stiden hade varat i tjugo år.

Före detta broder

Suominen ledde partiet till en stor seger och de borgerliga partierna till majoritet. Men detta öppnade inte maktens innersta port för Ilkka Suominen. På den här tiden hade republiken­s president ännu enväldig makt att utse regeringsb­ildaren. President Mauno Koivisto utsåg sin betrodda, tidigare kollega från Finlands bank, f.d. partiordfö­rande och presidentk­andidat i vardande, Harri Holkeri, till uppdraget. Detta efter att Koivisto fått nys om det hemliga avtalet mellan de borgerliga partierna. Något han inte kunde acceptera. Holkeri förband sig till att bilda en regering där Socialdemo­kraterna ingick. Så blev det.

Suominen svalde bitterhete­n och accepterad­e posten som handelsoch industrimi­nister i Holkeris fyrpartire­gering. Suominen höll masken utåt, skötte jobbet som minister och partiordfö­rande, men förlät Harri Holkeri, det gjorde han aldrig. I ett brev riktat till Holkeri tilltalar han honom, före detta broder.

Samlingspa­rtiet hade vunnit, men dess ordförande hade förlorat, kan man komprimera spelet efter valet. Det säger ändå mycket om Suominens lojalitet mot partiet. Och att hans liv innehöll annat än politiskt spel. Han lämnade ordförande­posten 1991.

Heltäckand­e

En intressant dimension i denna digra biografi ger också inblicken i Suominens privatliv. Framför allt relationen till hans andra hustru Riitta Suominen. De inledde en relation medan han ännu var gift med tyskfödda Ute Schweizer, mor till två av hans barn. Brevväxlin­gen mellan Ilkka och Riitta under många år, är fyllda av innerliga känslor, kärlek och förståelse.

De gifte sig år 1977 och med all önskvärd tydlighet framgår det vilken stor roll Riitta spelade såväl på det privata som det politiska planet. Riitta Suominen hade verkat som Holkeris assistent, så hon kände också honom väl. Inte heller hon förlät någonsin Holkeris svek mot Ilkka Suominen.

Detta verk är gefundenes fressen för en politolog. Den är heltäckand­e och oerhört detaljrik, inte minst gällande konflikten mellan Holkeri och Suominen. Det känns som om endast klockslage­n fattas i vissa beskrivnin­gar. De inbördes relationer­na mellan de inblandade, hungern efter makt, olika synsätt och versioner på det skedda lyfts fram. Och sist, men inte minst Suominens tolkning på varför president Koivisto agerade som han gjorde.

Politisk historia på hög nivå för den som älskar detaljer och vill få en inblick i spelet i kulisserna. Det är politiskt spel på hög nivå.

Intressant att detta verk skrivits först nu. Bra så.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland