Rikast och bäst vinner mest
”HJK och de mesta mästarna visade vilken betydelse en namnstark bänk kan ha med ett tufft spelprogram.”
JONAS VON WENDT
reporter
En exceptionell fotbollssäsong 2020 slutade med en högst väntad triumf. HJK var en favorit som höll ända in i kaklet även om det ännu för en månad sedan såg dystrare ut. Men där toppkonkurrenterna tappade tempo och mark accelererade HJK och de mesta mästarna visade vilken betydelse en namnstark bänk kan ha med ett tufft spelprogram.
HJK har gått de sju sista matcherna utan en enda förlust. Sina avslutande fyra matcher vann laget med målskillnaden 14– 1. Av de nitton senaste matcherna har laget bara förlorat en, den osannolika derbyförlusten mot HIFK där HJK öste på men Kamraterna gjorde målen.
Ett par oavgjorda matcher i september kunde ha blivit ödesdigra för HJK men då KuPS hade kört slut på bensinen i både Europa och ligan kom Klubi undan med blotta förskräckelsen. KuPS turbofotboll var i sina bästa stunder njutbar att se men då Arne Erlandsen knappt roterade alls inom truppen och spelstilen var energikrävande höll det inte hela vägen.
För HJK är ligatiteln den 30:e och på de nya spelskjortorna får man sy in en tredje stjärna ovanför klubbemblemet. Kraven på HJK ligger alltid på en helt annan nivå än för konkurrenterna. Ligatiteln är ett minimikrav men så ska spelet helst också se ut som något. Laget har gått framåt under Toni Koskelas ledning. Det är mer varierat, mer nyanserat och det handbromstänk som dominerade under Mika Lehkosuos ledning har i hög grad försvunnit. Det är aggressivare och snabbare nu.
Att HJK ibland blir tvunget att rulla boll i sidlek och bakåt är förståeligt. De flesta lag kör med ett rätt lågt försvar mot dominanten och då blir luckorna och ytorna mindre att hugga på.
HJK var inte med i Europa denna säsong, något som gav laget lite mer andrum. Nästa säsong blir det European Conference League, en ny cuptävling som främst är avsedd för lag från de mindre fotbollsländerna. Champions League har för länge sedan blivit en klubb för ytterst få utvalda och även om HJK så sent som 2014 spelade gruppspel i Europa League är också det gruppspelet oerhört svårt att nå för finska lag.
HJK:s vd Aki Riihilahti är en av bakgrundskrafterna bakom den nya cuptävlingen och det i kombination med hans vinnarskalle och sug efter framgångar kommer garanterat att innebära att HJK matchar en minst lika stark trupp nästa säsong.
Kontraktsläget är bra, de flesta nyckelspelarna har gällande kontrakt också för nästa säsong.
Och särskilt mycket behöver HJK inte införskaffa. Kanske en förstamålvakt och en mittback i samma klass som Daniel O'Shaugnessy?
Och även om Bubacar Djalo varit bra på det defensiva mittfältet har HJK garanterat fått upp ögonen för KuPS eminenta Nana Boateng, en spelare som faktiskt skulle göra HJK ännu bättre. Sådana spelare finns det inte särskilt många av på de inhemska planerna.