Skattebetalarna är samhällshjältar – därför publicerar HBL deras namn

Vi går mot ett mer slutet samhälle visar skattedagen, men det finns ännu inga hållbara motiveringar till det.

HBL publicerar i dag namnen på de finländare som tjänade allra mest i fjol. Listan berättar ändå inte nödvändigtvis hela sanningen, för på den finns bara de privatpersoner som valt att vara helt öppna med sina skatteuppgifter.

Närmare 5 000 finländare vill däremot att deras namn stryks från den lista över höginkomsttagare som skattemyndigheterna brukar förse medierna med varje år. Listan upptar dem som tjänar mer än 100 000 euro per år. Totalt brukar det handla om cirka 70 000 namn, även om de flesta medier publicerar bara en del av dem.

Tusentals medborgare vill alltså nu dölja vad de tjänar. En del hänvisar till hälsoskäl och säkerhetsrisker, andra till den avundsjuka som lätt drabbar den som skyltar med sin förmögenhet.

Visst kan man ha förståelse för en önskan om säkerhetsåtgärder i en värld där vi bara alltför väl vet vad hackare och andra brottslingar kan åstadkomma. Men att HBL publicerar skatteuppgifterna handlar i grunden om vilken sorts samhälle vi vill ha, och vilka värderingar vi vill kämpa för att upprätthålla.

I Finland och Norden tar vi allvarligt på yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Båda är grundbultar i ett öppet och transparent samhälle, ett samhälle där vi tror på att öppenheten i sin tur förebygger korruption, mygel, misstänksamhet, ovisshet och orättvisor.

Offentlighetsprincipen omfattar också våra skatteuppgifter. Vem som helst kan kolla upp vad grannen och andra skattebetalare bidrar med, från politiska makthavare och mäktiga företagsledare till sjukvårdare och konstnärer. Vi behöver inte spekulera eller gissa oss fram, utan kan grunda diskussionen om löner och inkomster på fakta.

På samma gång behöver vi förstå att de uppgifter som HBL och andra medier publicerar kan vara bristfälliga. De säger till exempel inget om inkomster som beskattas utomlands, om vinstutdelning på aktier, skattefria realisationsvinster eller andra avdrag som påverkar den beskattningsbara inkomsten. I den meningen riskerar en lista över höginkomsttagare bli ytterligare skev, eftersom medierna inte har tillgång till hela bilden. Men journalistiken strävar efter sanning, och det viktiga ordet här är strävan. Därför är det också viktigt för medierna att försöka analysera djupare än en namnlista för att kunna ge en bredare bild av det ekonomiska läget.

I slutändan handlar skatteuppgifterna om hur vi ska finansiera en gemensam vardag så att vi kan erbjuda alla som bor här ett drägligt liv.

Vi som har en lite bättre lön måste täcka upp för dem som har en lite sämre lön, eller ingen alls, för att få ekvationen att gå ihop. Det är så välfärdssamhället fungerar. Utan goda skattebetalare skulle Finland – vi alla – vara betydligt fattigare; På service, på möjligheter, på framtid.

Våra skattepengar garanterar att finländarna har tillgång till dagvård, sjukvård, utbildning, mat, rent vatten, boende, naturoch kulturupplevelser; från Radio Vegas nyheter och Noux nationalpark till Odes bibliotek, Sveaborgsfärjan och allmän rättshjälp, även om vi aldrig personligen skulle ha användning för tjänsterna.

Yle har förresten, tack vare sina skattefinansierade muskler, meddelat att man kommer att försöka ta reda på vilka höginkomsttagare skattemyndigheterna har strukit från årets lista. Bolaget kommer ändå att publicera enbart namnen på personer vars årsinkomster överstiger en miljon euro.

Yle anser att de här personernas samhälleliga betydelse är så viktig att en publicering väger tyngre än privatpersonens önskemål om att hållas utanför offentligheten.

Juridiskt ska förfarandet prövas i förvaltningsrätten eftersom flera medieföretag har besvärat sig över skattemyndigheternas tolkning av EU:s lagstiftning om dataskydd.

Öppenhetsprincipen borde vara en hederssak för den som håller demokratins flagga högt. Hur skattekakan finansieras och fördelas angår oss alla. Mer än någonsin behöver vårt land arbetstagare som bidrar till den gemensamma kassan. Ju bättre skattebetalare vi är, desto stoltare borde vi kunna vara.