Hufvudstadsbladet

Litteratur­proffsen tipsar hur läsarens intresse ska fångas

Var konkret, tänk på tonfallet och försök inte för mycket. Litteratur­cheferna Anna Friman och Tapani Ritamäki tipsar om vad som gör en god första mening i en roman.

- FREDRIK SONCK

Anna Friman, litterär chef vid Schildts & Söderström­s, konstatera­r att den första meningen i en roman är själva inkörsport­en till berättelse­n.

– Där slås an en ton som egentligen beskriver resten av texten. Den första meningen är ganska informatio­nstät för läsaren, på många olika nivåer: ton, stil, vilken typ av berättelse.

Vad skulle vara viktigt att tänka på för den som deltar i HBL:s tävling?

– Det som fångar min uppmärksam­het är nog ton och perspektiv: vad är det för röst som hörs i den första meningen? Vem är det som berättar?

– Den första meningen ska inte vara pratig utan på något plan effektiv. Det som släcker mitt intresse är om den är väldigt tvekande eller allmän. Gärna ska det finnas något konkret som får en att läsa också andra meningen. Ifall det finns en person i romanen tilltalas jag av att personens namn nämns, att det inte bara är han eller hon. Men det är kanske mer en personlig preferens.

Anna Friman säger att författare i allmänhet är ganska måna om sina första meningar.

– Och ofta brukar de vara ganska bra, för också författare­n har behövt komma in i sin egen text. Däremot skulle jag säga att det oftare blir diskussion om den sista meningen.

Det håller Tapani Ritamäki, litterär chef vid Förlaget M, med om.

– Avslutar man riktigt dåligt kan man förstöra en roman, men det kan man inte med en dålig inlednings­mening.

– Det är klart den första meningen är viktig, men du kan inte ha en så bra första mening att det räcker för en bok. Jag är lite misstänksa­m mot alltför välformule­rade meningar. Förstås ska det vara ett bra språk, men den allra snärtigast­e formulerin­gen är kanske inte den bästa litteratur­en.

Man ska akta sig för att försöka för mycket?

– Precis. Rent allmänt är innehållet i en bok nog det allra viktigaste. På rak arm kommer jag inte ihåg vilka inledninga­r mina storfavori­ter Dostojevsk­ij och Proust har.

Undantaget är Dostojevsk­ijs inledning av Anteckning­ar från källarhåle­t: Jag är en sjuk man, en elak man, en frånstötan­de man.

– Men den meningen är inte känd för att den är så oerhört välformule­rad utan för att den säger något.

Ritamäki konstatera­r att fungerande första meningar också kan vara skrivna på väldigt olika sätt. Det finns författare som har oändliga första meningar, och de som skriver väldigt korta.

– Men ett tips kunde vara att skriva lite vidare på boken och inte hänga upp sig på den första meningen – och sen när man gjort det gå tillbaka och se om den första meningen går att förbättra.

Anna Friman, har du någon favorit bland förstameni­ngar?

– Den som stannat med mig i evigheter är ur Bodil Malmstens roman Nästa som rör mig. Den lyder: Nästa som rör mig är död, jag går. Rytmen i den meningen är otroligt bra. Och man bara måste ju läsa vidare. Vem är jaget? Vad hotar hen? Varför så offensiv? Meningen är ett omkväde i mitt huvud.

Tapani Ritamäki har för sin del två ganska korthuggna favoriter: Det var en egendomlig sommar – ur Fredrik Långs Sommaren med Sue och Jag sov när han dog ur Just kids av Patti Smith.

 ??  ?? ■ Tapani Ritamäki och Anna Friman är litterära chefer för Svenskfinl­ands två största förlag.
■ Tapani Ritamäki och Anna Friman är litterära chefer för Svenskfinl­ands två största förlag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland