”Jag skulle vilja lussa för Tove Jansson”
Melinda Karkola från Esbo har ett genuint intresse för människor och vill bidra till att andras liv känns viktigt. Hon är van vid att uppträda och har via sina jobb som danslärare och på sjukhus erfarenhet av människor i olika åldrar och livssituationer.
Vilka tycker du är lucias viktigaste egenskaper?
– Att vara nyfiken, rakryggad, modig och öppen och bemöta människor med respekt. Lucia ska vara någon man kan se upp till – hen ska kunna se det goda i människor och inse att alla inte har samma utgångspunkt, men att alla gör sitt bästa av det de fått.
Hur ser dina luciatraditioner ut?
– Jultiden börjar med lucia, jag får gåshud när kören alltid sjunger så otroligt fint. Jag brukar åka in till centrum för att se kortegen vid Domkyrkan, eller se kröningen på tv. Som liten var det bästa att se BUU-stämpeln i tåget.
Är välgörenhet bekant för dig?
– Jag tycker om att delta i projekt och ta på mig ansvarsuppgifter. Just nu är jag tutor och med i Projekt Frågesjuk på Instagram, där vi svarar på barn och ungas hälsorelaterade frågor.
Vem skulle du helst vilja lussa för?
– Tove Jansson, hon stod för så mycket av vårt finlandssvenska kulturarv. Jag beundrar hennes fantasi och uppfinningsrikedom i sin konst. Hon levde tillsammans med en kvinna i en tid när det inte var socialt acceptabelt på samma sätt som nu.
Vilken julsång vill du sjunga solo under luciaturnén?
– Sylvias julvisa! Den är mammas favoritjulsång och melodin är inte helt traditionell, man kan ta ut svängarna i sången. Dessutom är texten jättevacker.
Vad gör du för att hålla dig i form, både fysiskt och psykiskt?
– Fysiskt kopplar jag av genom att vara för mig själv, ibland behöver man vara ensam för att orka. Det kan handla om att se serier, läsa, ta en promenad i naturen eller handarbeta, jag har just börjat med korsstygn. Dans är för mig ett sätt att koppla av psykiskt, då kan jag inte fokusera på något annat än det jag håller på med.
Hur kunde man göra lucia mera inkluderande, så att alla kan ta henne till sig?
– Lucia är en stark kvinna i ledarposition, sådana förebilder behövs det alltid fler av, men traditionen kommer nog att omformas med tiden. Nyckeln till att bli mer inkluderande är mer representation – det räcker inte att konstatera att lucia kan se ”icke-traditionell” ut, man måste kunna visa det också.
Vilket är lucias budskap till dem hon möter under den sista månaden av katastrofåret 2020?
– Vissa saker förändras inte helt trots att vi lever i en konstig tid, och luciatraditionen kan vara en sådan sak. Lucia ger trygghet och en känsla av samhörighet. Det är några av sakerna jag vill förmedla.
Hur kan du vara en förebild?
– Det är mycket viktigare hur man behandlar andra än hur man presterar. Jag är inte bättre än någon annan, det räcker att göra sitt bästa. Ibland kan eller orkar man inte göra sitt bästa heller, det är helt okej. Jag är lyckligt lottad och har möjligheten att bry mig om mina medmänniskor och miljön. Då är det också mitt ansvar att göra det.
Vad är det galnaste du har gjort?
– Att göra frivillig militärtjänst var rätt galet. Det var givande trots att det var tungt och jag lärde mig massor om mig själv under det året.
Vilka är dina bästa tips för en hållbar vardag? Vad gör du för miljön?
– Mitt sätt att påverka är att köpa så lite nytt som möjligt och handla inhemskt och ekologiskt då jag kan. Vi har också en bokashikompost hemma och så äter jag inte kött. Miljöfrågan är ofta en klassfråga och man måste hitta vad man själv kan göra.
Var är du om 10 år?
– Jag är förhoppningsvis färdig läkare då, och jobbar eller har jobbat för Läkare utan gränser. Jag vill testa olika sätt att leva på, till exempel att åka runt i en husbil eller bo på ett kloster. Sen hoppas jag att jag kan få barn och i något skede bo i ett hus med en egen gård.