Hufvudstadsbladet

”Jag skul­le vil­ja lus­sa för Tove Jans­son”

Melin­da Karko­la från Es­bo har ett ge­nu­int in­tres­se för män­ni­skor och vill bi­dra till att and­ras liv känns vik­tigt. Hon är van vid att upp­trä­da och har via si­na jobb som dans­lä­ra­re och på sjuk­hus er­fa­ren­het av män­ni­skor i oli­ka åld­rar och livs­si­tu­a­tio­ner.

- PETRA MIETTINEN petra.miettinen@hbl.fi Pontus Jansson · Instagram · Medecins Sans Frontieres · Tove Jansson · Son Sen

Vil­ka tyc­ker du är lu­ci­as vik­ti­gas­te egen­ska­per?

– Att va­ra ny­fi­ken, rak­ryg­gad, mo­dig och öp­pen och be­mö­ta män­ni­skor med re­spekt. Lu­cia ska va­ra nå­gon man kan se upp till – hen ska kun­na se det go­da i män­ni­skor och in­se att al­la in­te har sam­ma ut­gångs­punkt, men att al­la gör sitt bäs­ta av det de fått.

Hur ser di­na lu­ci­a­tra­di­tio­ner ut?

– Jul­ti­den bör­jar med lu­cia, jag får gås­hud när kö­ren all­tid sjung­er så otro­ligt fint. Jag bru­kar åka in till cent­rum för att se kor­te­gen vid Dom­kyr­kan, el­ler se krö­ning­en på tv. Som li­ten var det bäs­ta att se BUU-stäm­peln i tå­get.

Är väl­gö­ren­het be­kant för dig?

– Jag tyc­ker om att del­ta i pro­jekt och ta på mig an­svars­upp­gif­ter. Just nu är jag tu­tor och med i Pro­jekt Frå­ge­sjuk på Instagram, där vi sva­rar på barn och ung­as häl­so­re­la­te­ra­de frå­gor.

Vem skul­le du helst vil­ja lus­sa för?

– Tove Jans­son, hon stod för så myc­ket av vårt fin­lands­svens­ka kul­tur­arv. Jag be­und­rar hen­nes fan­ta­si och upp­fin­nings­ri­ke­dom i sin konst. Hon lev­de till­sam­mans med en kvin­na i en tid när det in­te var so­ci­alt ac­cep­ta­belt på sam­ma sätt som nu.

Vil­ken julsång vill du sjunga so­lo un­der lu­ci­a­tur­nén?

– Syl­vi­as jul­vi­sa! Den är mam­mas fa­vo­ritjulsång och me­lo­din är in­te helt tra­di­tio­nell, man kan ta ut sväng­ar­na i sång­en. Dess­utom är tex­ten jät­te­vac­ker.

Vad gör du för att hål­la dig i form, bå­de fy­siskt och psy­kiskt?

– Fy­siskt kopp­lar jag av ge­nom att va­ra för mig själv, ibland be­hö­ver man va­ra en­sam för att or­ka. Det kan hand­la om att se se­ri­er, lä­sa, ta en pro­me­nad i na­tu­ren el­ler hand­ar­be­ta, jag har just bör­jat med kors­stygn. Dans är för mig ett sätt att kopp­la av psy­kiskt, då kan jag in­te fo­ku­se­ra på nå­got an­nat än det jag hål­ler på med.

Hur kun­de man gö­ra lu­cia me­ra in­klu­de­ran­de, så att al­la kan ta hen­ne till sig?

– Lu­cia är en stark kvin­na i le­dar­po­si­tion, så­da­na fö­re­bil­der be­hövs det all­tid fler av, men tra­di­tio­nen kom­mer nog att om­for­mas med ti­den. Nyc­keln till att bli mer in­klu­de­ran­de är mer re­pre­sen­ta­tion – det räc­ker in­te att kon­sta­te­ra att lu­cia kan se ”ic­ke-tra­di­tio­nell” ut, man mås­te kun­na vi­sa det ock­så.

Vil­ket är lu­ci­as bud­skap till dem hon mö­ter un­der den sista må­na­den av ka­ta­strofå­ret 2020?

– Vis­sa sa­ker för­änd­ras in­te helt trots att vi le­ver i en kons­tig tid, och lu­ci­a­tra­di­tio­nen kan va­ra en så­dan sak. Lu­cia ger trygg­het och en käns­la av sam­hö­rig­het. Det är någ­ra av sa­ker­na jag vill för­med­la.

Hur kan du va­ra en fö­re­bild?

– Det är myc­ket vik­ti­ga­re hur man be­hand­lar and­ra än hur man pre­ste­rar. Jag är in­te bätt­re än nå­gon an­nan, det räc­ker att gö­ra sitt bäs­ta. Ibland kan el­ler or­kar man in­te gö­ra sitt bäs­ta hel­ler, det är helt okej. Jag är lyck­ligt lot­tad och har möj­lig­he­ten att bry mig om mi­na med­män­ni­skor och mil­jön. Då är det ock­så mitt an­svar att gö­ra det.

Vad är det gal­nas­te du har gjort?

– Att gö­ra fri­vil­lig mi­li­tär­tjänst var rätt ga­let. Det var gi­van­de trots att det var tungt och jag lär­de mig mas­sor om mig själv un­der det året.

Vil­ka är di­na bäs­ta tips för en håll­bar var­dag? Vad gör du för mil­jön?

– Mitt sätt att på­ver­ka är att kö­pa så li­te nytt som möj­ligt och hand­la in­hemskt och eko­lo­giskt då jag kan. Vi har ock­så en bo­kashi­kom­post hem­ma och så äter jag in­te kött. Mil­jöfrå­gan är of­ta en klass­frå­ga och man mås­te hit­ta vad man själv kan gö­ra.

Var är du om 10 år?

– Jag är för­hopp­nings­vis fär­dig lä­ka­re då, och job­bar el­ler har job­bat för Lä­ka­re ut­an grän­ser. Jag vill tes­ta oli­ka sätt att le­va på, till ex­em­pel att åka runt i en hus­bil el­ler bo på ett klos­ter. Sen hop­pas jag att jag kan få barn och i nå­got ske­de bo i ett hus med en egen gård.

 ?? FO­TO: HEN­RIK SCHÜTT ?? – Lu­cia är en stark kvin­na i le­dar­po­si­tion, så­da­na fö­re­bil­der be­hövs det all­tid fler av, men tra­di­tio­nen kom­mer nog att om­for­mas med ti­den, sä­ger Melin­da Karko­la.
FO­TO: HEN­RIK SCHÜTT – Lu­cia är en stark kvin­na i le­dar­po­si­tion, så­da­na fö­re­bil­der be­hövs det all­tid fler av, men tra­di­tio­nen kom­mer nog att om­for­mas med ti­den, sä­ger Melin­da Karko­la.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland