Dear Mr. Biden

Aldrig tidigare har vi som mediekonsumenter haft tillgång till lika mycket program och läsning som nu. Det är både upplyftande och skräckinjagande. Skräckinjagande då mest för medierna.

Jag hoppas jag kan skriva Mr. President i januari, men det preliminära resultatet på onsdag eftermiddag ser inte lovande ut när er medtävlare kommer att använda alla kända och okända medel för att poströsterna inte skall ge er segern.

Med risk för att låta patetisk: Slutresultatet är livsviktigt för hela världen. Även om USA:s president inte är en undergörande envåldshärskare, är utgången av valet en viktig signal: Kan den negativa spiralen i det internationella umgänget brytas?

Visserligen är vi medvetna om att den tillträdande presidentens första uppgift borde vara att ta itu med de enorma problem som det amerikanska samhället brottas med. Coronapandemin rasar allt häftigare och att få förnekarna att inse att nedstängningar är nödvändiga blir inte lätt. Att genomföra en polisreform, en hälsovårdsreform och minska spänningen mellan etniska grupper blir heller inte lätt.

Med ett hisnande budgetunderskott är det klart att nästa president behöver en majoritet i kongressens båda kamrar för att förändra USA:s inrikespolitik. Vi minns hur president Barack Obama behandlades av en fientlig kongress. Och inte ens en majoritet skulle räcka för er, eftersom era motståndare systematiskt skulle föra tvistefrågor till domstolarna, för att i Högsta domstolen få stöd av dess konservativa majoritet.

Mr. Biden, Ni är känd som en politiker som brukar sträcka ut handen och förhandla fram kompromisser. Men kanske har polariseringen gått så långt i det amerikanska samhället att gentlemannamanér inte längre fungerar? Därför måste Ni som president försöka öka antalet domare i HD.

Risken för att USA:s hela styrelseform råkar i bakvatten är stor när maktbalansen mellan statsmakterna inte fungerar. Att uppta huvudstaden Washington och Puerto Rico som delstater kunde bryta det politiska dödläget. Dessutom borde reglerna för valfinansiering och för bildande av röstningsområden reformeras – båda varbölder för er demokrati.

På utrikespolitikens område skulle många förvänta sig en klar kursändring om Ni blir president. USA:s roll som honest broker, som ledare för den demokratiska världen tillsammans med EU, som ett ankarfäste för de strukturer som håller ihop världssamfundet, bland dem Parisavtalet, WHO och WTO. Vi hoppas att Ni skulle finna ett modus vivendi med Kina och Ryssland, utan att ge avkall på den liberala demokratins värdegrund.

Vi är inte så naiva att vi tror att USA:s president kan glömma parollen America First; alla nationer tänker på sig och sina intressen. Men även om den europeiska önskelistan i ovanstående version kan uppfattas som pretentiös, litar vi på att Ni skulle hitta det rätta tonläget i vårt umgänge.

Men alla dessa reformer och kursändringar förblir en dröm om Er motståndare tar hem segern, med väljarnas stöd eller med domstolarnas hjälp. Om USA då sannolikt fortsätter med en politik som blir allt svårare att förstå och respektera, måste Europa och världen ta ett större ansvar för sina egna och för världssamfundets intressen.

”Risken för att USA:s hela styrelseform råkar i bakvatten är stor när maktbalansen mellan statsmakterna inte fungerar.”

PÄR STENBÄCK är minister och samhällsdebattör.

SVENSKA En fungerande vardag även på svenska i Helsingfors är ingen självklarhet, utan kräver aktiv lobbning och engagerade politiker. Den pågående svenska veckan ger en möjlighet att fundera på hur servicen på båda språken egentligen fungerar och vilka frågor som fortfarande kräver arbete.

Social- och hälsovårdsreformen har tagit ett stort kliv framåt, men arbetet är ännu inte klart. Det här ger oss en ypperlig möjlighet att redan i ett tidigt skede vara med och försäkra oss om att vården kommer att fungera på svenska i fortsättningen också i praktiken. En jämlik, högkvalitativ vård kräver att patienten kan kommunicera på svenska med vårdpersonalen. Den som söker vård är oftast i en särskilt sårbar situation och då spelar det en extra stor roll att få tala sitt eget modersmål. Då man till exempel blir

❞ Att det är möjligt att välja dagvård och skola på svenska är förutom en rättighet också en trygghet för barnet och har en stor betydelse för den språkliga identiteten.

äldre och behöver hemvård ska det vara självklart att få den servicen också på svenska. För den som blir förälder är situationen oftast helt ny och då ska rådgivningen för dem som väntar barn betjäna också på svenska.

Att det är möjligt att välja dagvård och skola på svenska är förutom en rättighet också en trygghet för barnet och har en stor betydelse för den språkliga identiteten. Vi vet att det i Helsingfors finns en akut brist på svenskspråkig behörig personal inom småbarnspedagogiken, ett missförhållande vi inom SFP i Helsingfors lyft upp flera gånger och krävt konkreta åtgärder av stadens ledning. Att efter dagvården få gå i skola på det egna modersmålet är viktigt för familjerna i staden, därför behövs mer behörig personal på svenska i Helsingfors så att vi kan försäkra oss om att vi har världens bästa skola också i framtiden.

För att den svenskspråkiga servicen ska fungera också i praktiken behövs SFP:are bland stadens beslutsfattare som envist håller frågorna på agendan. Vi alla har också ett ansvar i att tala svenska och kräva service på det egna modersmålet.

”Snälla Yle Vega-chefer, ge oss ens en timme i veckan av rubricerad analys av politik och ekonomi. Snälla.”

Så vädjade Torbjörn Kevin i sin kolumn i HBL 25.10 där han beskrev det som ”en skandal att Yle Vega likställer sitt public service-uppdrag med att intensifiera trivselknarkandet, ösa ut pladder – och blunda för att världen som vi känner den står inför utmaningar vi inte mött sedan Sovjetunionens arméer stannade kvar i Europa efter 1945.”

Ny Tids chefredaktör Janne Wass argumenterar, inspirerad av Kevin, för ett modigare Yle Vega. ”Det verkar finnas en gastkramande skräck för att någon ska stänga av radion eller byta kanal om man gör innehåll som inte tilltalar den minsta gemensamma nämnaren”, skriver Wass i en kolumn i Ny Tid där han beskriver denna nämnare som ”ett tryggt, harmlöst, lagom interaktivt och inte för utmanande utbud”.

”Utan en stark publicistisk profil kommer Vega med tiden att ersättas i finlandssvenskarnas liv av andra sätt att förströ sig på.”

TIM JOHANSSON Producent

Kritiken från Kevin och Wass är vad Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter, har kallat för ”uppriktiga vänners invändningar”, i en krönika om kritiken mot Sveriges Television och Sveriges Radio. Det till skillnad från dem som kritiserar public service för att bli av med den.

Kevin och Wass verkar trots sitt missnöje helst vilja vara lojala Vegalyssnare – åtminstone lägger de ned rätt stor möda på att påverka kanalens innehåll.

Yle Vegas, Svenska Yles och också de övriga finlandssvenska mediehusens oro gäller ändå sällan de uppriktiga vännerna med invändningarna.

I stället är man rädd för att man inte längre ska lyckas fånga nya lyssnare, läsare och tittare som med tiden skulle bry sig lika mycket om innehållet som Wass och Kevin.

Det är en ängslan som uppstått under de senaste 30 åren och som framför allt har sin grund i en explosion av medieutbudet.

Utvecklingen började för Yles del med att två tv-kanaler och några radiokanaler blev betydligt flera på 1980-talet. Den fortsätter med oförminskad kraft 2020, med ett oöverskådligt överflöd av kanaler, webbplatser, strömningstjänster och sociala medier som slutresultat.

En del av kritiken mot Vega går ut på att lyssnaren måste söka sig till andra kanaler för att hitta det innehåll som Vega negligerar.

Den kritiken kan vändas till sin positiva motsats:

Aldrig tidigare har en finlandssvensk lyssnare och mediekonsument haft tillgång till lika mycket medieinnehåll lika enkelt som nu, som alternativ till Yle Vega (eller andra medier).

Det är en radikal tanke: vi är friare än någonsin att bilda oss en bild av världen, eller underhålla oss som vi vill, speciellt om vi kan finska och andra språk.

Det är en tanke som oroar Svenska Yle och andra mediehus allra mest: Tänk om de klarar sig utan oss i framtiden?

En möjlighet för de uppriktiga vännerna med invändningarna vore då att formulera sin kritik så att den får stöd av det existentiella hotet mot de etablerade medierna. Här är ett försök: Fragmentariseringen av mediefältet kommer att fortsätta med oförminskad kraft. Yle Vegas uppgift som samhällsinstitution är att vara en motvikt till den här splittringen. Det sker enklast med en bred och högklassig journalistik som engagerar många. Utan en stark publicistisk profil kommer Vega med tiden att ersättas i finlandssvenskarnas liv av andra sätt att förströ sig på.

Fast, ja: Tongåvan i Yle Vega kan väl aldrig ersättas? Eller kan också den i slutändan bli något som främst drivs av ett Instagramkonto eller som en Youtubekanal? Det kan kännas som en mycket konstig tanke, men utvecklingen är snabb.

Ett exempel på förändringen är Uppslagsverket Finland som gavs ut i tjocka band av förlaget Schildts. I dag har det projektet sedan länge avstannat och i stället jobbar fondstödda föreningen Projekt Fredrika med att skriva och redigera artiklar på Wikipedia om sådant som är viktigt för det svenska i Finland.

Etablerade medier får kämpa för att inte gå uppslagsverkets öde till mötes, att ersättas och ätas upp av sociala medier och globala webbtjänster, bit för bit. I den kampen kan det vara bra med det tuggmotstånd som både Kevin och Wass efterlyser.