Ryssarna har fråntagits sin politiska arena
STATSVETAREN JEKATERINA SCHULMANN:
Ryssar säger sig hata politik. Men Jekaterina Schulmanns föreläsningar om politik på Youtube har hundratusentals följare. Hon är en folkkär statsvetare som närapå fått stjärnstatus. – Allt vi ser i dag i Ryssland är ett resultat av propaganda och tvångsmetoder.
Vår intervju med Jekaterina Schulmann skjuts upp två gånger innan den blir av. Det hade jag väntat mig. 42-åriga Schulmann är en av Rysslands mest efterfrågade statsvetare. Hon har tidigare suttit i presidentens människorättsråd. Hennes Youtubekanal har 350000 följare och hon har ett eget radioprogram på Echo Moskvy vid namn ”Status”.
Schulmann är docent på Ryska presidentakademin för nationalekonomi och offentlig förvaltning. En av hennes specialiteter är de folkliga proteströrelserna – som hon öppet säger att Ryssland behöver, trots att hon har en offentlig tjänst. Jekaterina Schulmann sitter inte bara på sin kammare och skriver, utan är en i högsta grad offentlig, rentav folkkär person. Jag har flera ryska vänner som säger sig hata politik, men som trots detta följer Schulmanns kanal. De älskar hennes kvicksilveraktigt snabba intellekt och vassa sinne för humor.
– Ryssar är inte opolitiska. Vi är tvärtom en uttalat politisk nation. Folk tar varje chans de får att få diskutera politik.
Hon har till sist klämt in vår intervju mellan en föreläsning och ett möte. Inför intervjun har hon bett om att vi ska träffas någonstans nära gröna metrolinjen, så att hon raskt ska kunna åka vidare när vi är klara.
En förändring mot det bättre
Vi sitter på en restaurang i närheten av Pusjkintorget i centrala Moskva, Jekaterina Schulmann äter en snabb middag bestående av calamare och levererar samtidigt en koncentrerad intervju på femtio minuter om varför Ryssland enligt henne oundvikligen håller på att förändras – och förändras till det bättre.
– Fram till 2017 var de flesta protester som förekom i Ryssland strejker på arbetsplatser. Sedan började de lokala protesterna dyka upp, som kampen mot soptippen i Sjies eller demonstrationerna mot rivningsvågen (officiellt renoveringsplaner) i Moskva. Eller kampen mot ett kyrkbygge på ett av Jekaterinburgs få grönområden. Och sedan 2019 ser vi allt fler protester som har med val att göra, som fjolårets manifestationer under lokalvalet. Inte bara i Moskva, utan också ute i regionerna som i Elista och Ulan Ude. De här protesterna blir bara fler, de försvinner ingenstans. Det finns ett allmänt missnöje som söker sitt utlopp.
Protesterna som pågår i Chabarovsk verkar ha en tydlig politisk agenda? Människorna demonstrerar uttryckligen mot Putin. – Rädslan för att ta politisk ställning börjar försvinna i Ryssland. Tidigare sade folk ofta att deras protester inte är politiska. Men det finns inga protester som inte är politiska. Nu börjar det här resonemanget, att säga att Putin är bra men de lokala guvernörerna dåliga, falla tillbaka. Det ser man tydligt i sociologiska studier.
Konstgjort system
Missnöjet, enligt Schulmann, beror på att det system som härskar i Ryssland är onaturligt och konstgjort.
– Allt vi ser i dag i Ryssland – framför allt valresultatet – är onaturligt, en konstruktion. Det är ett resultat av en massa begränsningar, propaganda och tvångsmetoder. Det är mycket dyrt i drift och blir hela tiden svårare att upprätthålla. Om vi avskaffade det skulle vi se en helt annan offentlighet, andra partier, andra politiska ledare. Ryssland är ett land där över hälften av befolkningen har högre utbildning och 75 procent bor i städer. Det är oundvikligt att vi får förändring.
Sociala medier har underlättat det enormt för ryssarna att organisera sig, konstaterar Schulmann.
– Sociala medier är en fantastisk organisatör. Lenin hade dagstidningarna, dagens ryssar har Facebook och Instagram.
I Ryssland är det vanligt att människor säger: Jag vill inte ha något med politik att göra. Ingenting kunde vara mer osant, enligt Jekaterina Schulmann.
– Ryssland är ett land där folk älskar att diskutera och debattera. En parlamentarisk nation som har fråntagits sitt parlament. Det är därför vilket forum som helst snabbt blir ett politiskt forum hos oss. Live Journal var en dagbok för amerikanska tonåringar, så fort ryssarna upptäckte den blev det en politisk plattform. Facebook är till för kattbilder, men ryssarna gjorde den till ett politiskt forum. Instagram är till för att lägga ut bilder på söta husdjur och mat, hos oss har den blivit medborgarnas sätt att påverka sina guvernörer.
Ryssarna tillber ordet
Schulmann talar om Ryssland som en ”litteraturcentrerad civilisation”. Det talade och skrivna ordet står i centrum. Det leder automatiskt till en fallenhet för att debattera, säger hon.
– Våra författare är nationalhelgon. Vi tillber ordet. Folk kan verkligen tala, de vill ha offentliga samtal, och de är fråntagna arenor där det kan ske. Jag minns 2017 när vi hade offentliga medborgarmöten om renoveringsprojektet i Moskva. Fyrahundra Moskvabor skulle träffa borgmästaren Sergej Sobjanin och hans tjänstemän.
– En efter en klev deltagarna upp på scenen och argumenterade för sin sak. Jag satt och lyssnade och tänkte: Vilket parlament skulle vi inte ha om vi hade fria val! De här medborgarna är fråntagna rätten att välja sina politiska representanter. Därför tittar de på politiska Youtube-kanaler i stället.
Schulmann, liksom flera andra ryska statsvetare, kallar dagens regim i Ryssland en hybridregim. En annan term som har myntats är informationsautokrati. Det betyder ett autokratiskt system som imiterar demokratiska institutioner, och som vilar mycket mer på propaganda än på rent våld.
– Nittonhundratalets tyrannier var 80 procent våld och 20 procent propaganda. Dagens autokratier är 20 procent våld och 80 procent propaganda. I dag finns väldigt få rena diktaturer kvar i världen, det är nästan bara Kuba och Nordkorea. Afrika håller på att demokratiseras. Kina har sin egen know-how när det gäller att bygga en autokrati, enpartisystem kombinerat med kapitalism.
– Men i Ryssland har vi en hybridregim som är både instabil och seg. Den har större möjlighet att överleva än rent autokratiska modeller, den kan till exempel släppa in en del av oppositionen i parlamentet. Det är inte som Sovjetunionen, som saknade flexibilitet.
Enligt Schulmann kan Putins hybridregim ändå inte överleva på lång sikt, eftersom den är konstgjord. Att överleva från en dag till en annan är den däremot bra på.
Generationsväxling att vänta
– Regimen anpassar sig. Den försöker hela tiden vinna tid, överleva lite till. ”Jag dör inte i dag utan i mor
gon”. Än så länge fungerar det, men på sikt håller det inte. Att vi får en generationsväxling är oundvikligt.
Dagens ryska politiska klass är född efter 1950-talet och utgör enligt Schulmann en särskild gemenskap när det gäller utbildning, livserfarenheter och syn på världen.
– Vi styrs av sovjetiska människor, födda efter 1950. Vår president och våra medlemmar i Säkerhetsrådet, cheferna på de stora tv-kanalerna, statsapparaten – alla är de födda efter kriget och har gått igenom en fullständig politisk indoktrinering. För dem är det normalt att säga en sak och göra något annat, deras syn på moraliska principer står i bjärt kontrast till den yngre generationens.
– När de var unga hade Sovjetunionen rekordmånga aborter och skilsmässor. De har anammat sovjetmaktens specifika moral, medan generationen som kom efter dem inte har varit tvungen att ljuga lika mycket. Dessutom är dagens samhälle mycket mer genomskinligt, det har blivit svårare att tala osanning.
Det här har enligt Jekaterina Schulmann lett till att den yngre ryska generationen, framför allt den som är under 55, helt enkelt inte förstår sina föräldrar och far- och morföräldrar.
– Klyftan i det ryska samhället går uttryckligen mellan dem som är över 55 och alla som är yngre. Alla sociologiska undersökningar visar att mellan 40- och 20-åringar är skillnaderna i värderingar inte särskilt stora. Fyrtioåringar och deras barn har en ganska liknande syn på samhället. Det är efter 55 som skillnaderna kommer – i mediekonsumtion, i politiska åsikter, i synen på man och kvinna, på homosexualitet ...
En fråga om rätt och fel
Det är inte så enkelt som att den äldre generationen är patriarkal, enligt Schulmann. Stridsfrågan handlar snarare om vad som är rätt och fel.
– Överallt ser vi nu hur den yngre generationen talar om för den äldre vad som är rätt och fel. Debatten liknar den ni har i väst. Förr var det trevligt och normalt att flirta på arbetsplatsen, och det var okej att en chef låg med sin underlydande. Nu är det fel.
– Greta Thunberg uppfostrar vuxna i klimatfrågor. Och så vidare. Den yngre generationen har strängare moraliska normer än den äldre, precis som i Ryssland. Vårt samhälle är i grunden normalt och väldigt likt det västliga. Det är bara det att vi själva inte har insett det än.