Hockeyn har mycket att lära sig av fotbollen
Om inte ishockeyn börjar se över sina värderingar och sin verksamhet finns det en stor chans att fotbollen tar över som den populäraste sporten i Finland. Orsaken går i så fall att hitta i spegeln på hockeyförbundet.
vann fotbollens Nationella liga pris på Finnish Comms Awards för arbetet med att bygga upp varumärket kring damligan i fotboll på nytt. Fotbollen har redan en längre tid arbetat för en mer jämställd och inkluderande verksamhet och segern i kommunikationsbranschens tävling är ett fint kvitto på det jobb man gör på Bollförbundet.
Under de senaste åren har fotbollen frångått de föråldrade begreppen damligan och damlandslaget. Fotbollsligorna heter Nationella ligan och Veikkausliiga, landslagen benämns Huuhkajat och Helmarit. Förbundet lyfter fram båda landslagens stjärnspelare i sin kommunikation och herrlandslagets kapten Tim Sparv har upprepade gånger talat för jämställdhet och uttryckt sitt stöd för damlandslaget.
Herr- och damlandslaget i fotboll får lika stora ersättningar och lika stora framgångsbonusar inom fotbollen.
Senast i raden att slå ett slag för jämställdhet och moderna värderingar var HJK som meddelade att man i fortsättningen pryder sina speltröjor i både dam- och herrlaget med fem stjärnor för att fira de sammanlagt 53 ligatitlar lagen spelat hem.
– Varje prestation och varje seger är lika viktig för oss. Att vi gör om vår logo för båda representationslagen återspeglar den värdegrund vi representerar. Inom fotbollen lever konservatismen kvar men vi vill för får del bidra till en sundare utveckling. Det här är ett viktigt steg för oss och fotbollen och jag tror vi är först i världen att göra det här, säger HJK:s vd Aki Riihilahti.
I ishockeyns värld är det som bekant föråldrade värderingar och strukturer som styr. I ishockeyn är män män och kvinnor kvinnor.
Enligt traditionellt tänk. Men också i språket.
– Vi stod för en manlig insats, sade en ligatränare i en intervju efter en match i höst.
Vad annat än en manlig insats laget kunnat stå för förblev oklart då det var en match i herrarnas liga där bara män spelade.
I ishockeyn heter landslagen Alandslaget, Damlejonen, U20, U18, U17, U16 och Flicklejonen medan de högsta serierna heter Ligan och Damligan.
I ishockeyförbundets strategi 2018–22 finns det fem olika fokusområden. Ett område är dam- och flickhockey, ett annat område är elitishockey.
Att damhockeyn och elithockey enligt förbundets strategi är skilda saker överraskar inte egentligen.
”För damspelare på landslagsnivå är träning och spel avgiftsfritt” är en av nyckelpunkterna i dam- och flickhockeyns strategi.
Förbundet har inte precis lagt ribban högt.
Vad gäller bonusarna sade förbundets vd Matti Nurminen i vintras att man på förbundet är för jämställdhet och att man gärna skulle betala jämställda framgångsbonusar.
Ett VM guld ger 27 000 euro per spelare för herrlandslaget medan damspelarna får nöja sig med 7 000 euro per spelare. Ett silver ger herrspelarna 12 000 euro medan spelarna i damlejonen får 5 000 om de slutar tvåa i VM. En bronspeng är värd 8 000 för en herrspelare medan en kvinnlig lirare får nöja sig med 3 000 euro. Om lejonen slutar fyra i VM premieras varje spelare med 5 000 euro. Då damlejonen slutar fyra i dam-VM får man nöja sig med publikens applåder.
– Det skulle vara fint om vi kunde betala bonusar av samma storlek åt damerna och herrarna. Men för tillfället har vi inte ekonomiska resurser till det, sade Nurminen. Pengarna fanns helt enkelt inte. För damspelarna alltså. Herrarnas bonusar kunde inte justeras neråt eftersom det fanns ett avtal om hur stora de måste vara.
Ett par månader senare hade förbundet pengar att dela ut till Mestis och Mestisklubbarna – herrklubbar på den nästhögsta serienivån i Finland.
Ishockeyförbundet hade också pengar att betala för tur/returflyg till Köpenhamn för U20-laget den här veckan. Mitt under pågående coronapandemi, där Sverige drabbats betydligt hårdare än Finland, ansåg förbundet att herrjuniorlandslaget alldeles bra kan resa till Sverige för att möta Sveriges juniorlandslag.
De finländska spelarna fick återvända hem innan den första matchen ens spelats då det visade sig att spelare i den svenska truppen smittats av covid-19.
Då är det bra att minnas att damlandslagets motsvarande träningsmatcher – också de i Sverige – ställdes in med hänvisning till hälsoskäl och smittorisken.
Ett till exempel på hur olika förbundet resonerar beroende på vad för kön deras medlemmar har.
Också U18-pojkarnas landskamper mot Sverige, som skulle spelas i Finland, ställdes in på grund av coronasmitta i den svenska truppen. Det svenska laget hade anlänt till Finland, det finländska laget var på läger i Vierumäki då alla fick packa ihop sina saker och återvända hem.
Samtidigt genomför förbundet Karjala Tournament med ett ryskt U20-lag, ett finländskt C-lag, ett svenskt landslag och ett tjeckiskt samlingslag för att det finns kontrakt och avtal som förbinder de nationella förbunden att genomföra turneringen.
Om Karjala Tournament hade ställts in hade förbundet förlorat mycket pengar.
Kan man hoppas att en del av pengarna man nu får in från den meningslösa landslagsturneringen används för att skapa en ny strategi?
Vågar man hoppas att det finns pengar för att höja damlejonens bonusar eftersom det fanns pengar för en onödig returresa till Sverige för ett helt juniorlag?
Jag är säker på att man på Ishockeyförbundet kan få hjälp av Bollförbundet för att ta steget in i en modernare värld. Men då måste man kunna be om hjälp. Och att be om hjälp är kanske något som inte är förenligt med de värderingar som styr hockeyn i dag.
Det är väl inte för mycket begärt att tro på en hockeyframtid där ishockeyspelare är ishockeyspelare och där allas arbete har samma värde.
Också om du råkar spela i en serie eller i ett lag som börjar med ordet dam.