Expert: Trump försvinner ingenstans
Demokraternas Joe Biden står inför en knivig uppgift om hans seger bekräftas. – Den extremt djupa tudelningen skapar en farlig situation. Just nu ser jag inte hur den kan överbryggas, säger USA-experten Markku Ruotsila.
Armbrytningen om Vita huset har drag som ur ett europeiskt perspektiv kan kännas främmande. Förutom att de slutliga resultaten i det komplicerade valsystemet dragit ut på tiden natt efter natt agerar den sittande presidenten Donald Trump genom att kräva stopp på rösträkningen, demokratins absoluta fundament.
I ett läge där makten håller på att glida honom ur händerna skickar USA:s president ut skvadroner av jurister som ifrågasätter hela valet och sprider uppfattningen om att det pågår fusk, trots att inga bevis för fusk lagts fram. Samtidigt talar andliga rådgivare om änglar som kommer för att bärga segern åt Trump. Trumps son Donald Trump Jr uppmanar till ”totalt krig över valet för att avslöja bedrägerier”.
Markku Ruotsila, docent i USA:s historia och expert på amerikansk politik, har under många års tid fördjupat sig i tankevärlden hos Donald Trump och framför allt hans väljarbas i de republikanska kärnområdena. Ruotsilas slutsatser väcker ofta reaktioner: bland annat bedömde han tidigare under veckan att Trump segrat i valet.
– Så såg det ut. Joe Biden behövde en enorm andel av poströsterna för att vinna. Nu visar det sig att han får en sådan andel, säger Ruotsila.
Hur ser du på Trumps utspel om att stoppa räkningen?
– Om han på allvar kräver ett stopp är det mycket problematiskt. Presidenten skapar misstro mot systemet. Men om han avser sådana röster som potentiellt kan ha getts efter valdagen i till exempel Pennsylvania vilar kravet på starkare grund.
Många av Trumps anhängare verkar uppriktigt anse att Demokraterna stjäl valet. Vad grundar det sig på? – Det beror på den extremt djupa klyftan som uppstått mellan demokrater och republikaner under 2000-talet. Det finns republikaner som tror att Demokraterna drar fram röster som inte getts av verkliga människor. Man litar helt enkelt inte alls på den andra sidan. Klyftan växte redan under George W. Bushs och Barack Obamas tid. Trump har förstärkt den.
Har Trump i praktiken någonting att vinna på att skicka ut juristteam och hota med domstol?
– Det finns inga konkreta bevis för bredare fusk. I några delstater kan juristerna påtala formfel i samband med poströstningen, som i sin tur är en följd av snabba beslut som coronaepidemin tvingade fram. Till exempel i Pennsylvania fattade högsta domstolen beslut om att godkänna poströster som skickats före eller under valdagen, trots att det egentligen är parlamentet som ska ta beslutet. Trumps jurister kan ifrågasätta sådana röster som saknar datumstämpel. Det kan handla om några hundra eller tusen röster här och där, men inte miljoner som Trump ofta hävdat.
– På det stora hela är Trumps möjligheter att vinna valet i domstolar små. Dels förutsätter det att marginalerna i vågmästardelstaterna är så minimala att några hundra eller några tusen röster verkligen kan avgöra. Dels borde alla de här rättsfallen gå Trumps väg.
Varför räknades inte poströsterna i förväg?
– Det gjorde man i flera delstater, till
exempel i Florida där vi snabbt fick ett resultat. Men alla delstater får själva avgöra processen. Poströster från till exempel amerikanska soldater utomlands har alltid räknats sent. Det är nästan aldrig så jämnt att de skulle spela en roll.
Om vi utgår från att Biden väljs, hurdan blir Trumps politiska roll framöver?
– Han kommer inte att gå hem och vara tyst. Tvärtom fortsätter han säkert sitt färgstarka debatterande, om man nu kan kalla det debatt. Kutymen har varit att en ex-president inte kritiserar sin efterträdare offentligt, men det kommer Trump att strunta i. Det har också Obama ibland gjort. Trumps närkrets har också öppnat för en ny kandidatur 2024.
Vad kan Trump göra under återstoden av sin mandatperiod?
– Han kan utfärda snabba presidentorder för att driva genom så mycket som möjligt av sin agenda. Men dem kan Biden genast kullkasta. Mer centrala är de nomineringar inom domstolsväsendet som Republikanerna ännu kan driva genom med majoritet i senaten. De kan ha återverkningar i decennier.
Tyst stöd
En vanlig uppfattning i Europa är att ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan rösta på Donald Trump, i synnerhet inte med fyra års facit på hand. Faktum är ändå att Donald
Trump gör ett ännu bättre val än 2016, med omkring 70 miljoner röster.
– Alla dessa miljoner människor är inte högerextrema eller rasister. Det finns ett USA som man känner dåligt i Europa, eller inte vill vidkännas. Ett USA med en annan världsbild och en annan människouppfattning, säger Ruotsila.
– Man kan nästan tala om två folk inom samma land som har så grundmurade meningsskiljaktigheter om vad USA är att de inte längre uppfattar motståndarna som amerikaner. Studier visar till exempel att 80 procent av republikanerna aldrig skulle rösta på en demokrat, och vice versa.
Till anomalierna hör också att tudelningens fulla kraft sällan syns i opinionsmätningarna.
– Färska studier visar att upp till 70 procent av dem som röstar på Trump inte säger det åt någon alls. I Alabama och Wyoming sitter väljare och ser att någon ringer från New York med en valenkät, och då svarar de inte.
Många Trumpanhängare uttalar sig ändå gärna, och beskriver då ofta Joe Biden som kommunist. Det är han ju inte – varifrån kommer uppfattningen?
– Biden har aldrig ens varit nära vänsterfalangen inom Demokraterna. Men många republikanska väljare uppfattar honom som en trojansk häst som hjälper vänstern till makten. Man är rädd för en utvidgad välfärdsstat med stödprogram som finansieras med höjda skatter. Och rädd för Bidens klimatpolitiska löften.
Samtidigt hör en stor del av Trumpväljarna inte till den ekonomiska eliten. Skulle inte många av dem gynnas av en starkare välfärdsstat?
– De allra sämst lottade röstar inte på Trump. Väljarna finns i en arbetaroch medelklass som kanske inte är rik, men som tror på sin version av den amerikanska drömmen. Alltså på att man når ekonomisk framgång genom eget arbete så länge staten inte lägger sig i. Drömmen har egentligen inte varit verklighet sedan 1970-talet, men ändå vill många se Trump som dess personifikation.
– Två andra stora teman är religion och identitet. Inom den kristliga republikanska högern godkänner man inte att den konservativa synen på till exempel äktenskap och abort döms ut som hatinlägg. På båda sidor handlar det mera om att försvara den egna livsstilen och den egna gemenskapens värdegrund än om Donald Trump som person.
Hur ser du på USA:s väg efter valet?
– Tyvärr ser jag just nu ingen utväg ur tudelningen. Situationen är farlig. Om senaten får demokratisk majoritet kan det ske ytterligare radikalisering bland Trumps mest hängivna anhängare.
Hur kan Joe Biden tackla det?
– Han kan tala lugnare och försonligare. Det kommer han säkert att göra. Men för en stor del av republikanerna betyder det ingenting om en politik de inte kan acceptera verkställs.
Är USA en demokrati?
– De flesta bärande samhällsinstitutioner är lika livskraftiga som före Trump. Men coronaepidemin har försvårat valprocessen.
Man kan nästan tala om två folk inom samma land som har så grundmurade meningsskiljaktigheter om vad USA är att de inte längre uppfattar varandra som amerikaner.
Markku Ruotsila
docent i USA:s historia
Tisdagen den 4 november riktades alla blickar på det amerikanska presidentvalet. Obemärkt gick det mången förbi att USA samtidigt formellt trädde ur Parisavtalet, efter ett tidigare beslut av president Donald Trump. Joe Biden uppmärksammade det. ”I dag lämnade Trumpadministrationen officiellt Parisavtalet. Och om exakt 77 dagar kommer en Bidenadministration att återinträda”, skrev han på Twitter. Tidigare har Biden sagt att han ska återinföra USA i avtalet ”under sin första dag som president”.
– Den amerikanska presidentens klimatpolitik kommer att vända 180 grader. Det får konsekvenser både internationellt och i USA, säger Antto Vihma, analytiker vid Utrikespolitiska institutet.
Biden lovade under sin kampanj att USA ska bli klimatneutralt till 2050, precis som EU lovade för ett år sedan och Japan och Sydkorea nyligen. Kina har satt samma mål till 2060.
Biden har sagt att klimatförändringarna är USA:s och världens största utmaning. Han har lovat lansera ett gigantiskt omställningsprogram för att hejda utsläppen i USA, och han ska markera revir internationellt.
– Det finns mycket symbolik i att Biden talar om att återinföra USA i Parisavtalet under sin första arbetsdag, men han kan också göra det. En del av texten i avtalet är uttryckligen formulerad så att USA:s president ensam ska kunna ta det beslutet, säger Antto Vihma.
Mer reglering
I dag har USA de näst största klimatutsläppen i världen, efter Kina, och historiskt har USA släppt ut allra mest växthusgaser. Under Barack Obamas presidentperiod tog USA flera kliv för att minska utsläppen, men Donald Trump har omintetgjort en del av det arbetet.
– Trump avvecklade klimatrelaterad lagstiftning i fyra år. Nu kommer USA att få fyra år av mer reglering igen, säger Antto Vihma.
Joe Biden har för övrigt lovat underteckna en hel bunt presidentorder under sin första dag i ämbetet, beslut som sträcker sig ”långt förbi” den klimatpolitik Obamaadministrationen drev när Biden var vicepresident. Vad det ska betyda i verkligheten återstår att se, likaså hur kraftigt USA skärper sina korttidsmål och om man tar fram en trovärdig färdplan mot klimatneutralitet 2050.
Under hela Trumps presidentperiod har flertalet delstater fortsatt att driva en progressiv klimatpolitik, och otaliga företag och institutioner har hakat på med egna klimatmål.
– Federationens och presidentens helomvändning kommer främst att synas i de delstater som inte har drivit en progressiv klimatpolitik. Man kan räkna med mer reglering åt
minstone i energiproduktionen och trafiken, säger Vihma.
Det blir ändå ingen enkel match, i synnerhet om Biden inte får senaten med sig. Den har mycket makt i budgetfrågor, och den kan fördröja presidentens klimatpolitik eller urvattna den med kompromisser, och Republikanerna kan driva otaliga rättsprocesser mot presidentens politik.
Enligt Biden ska federationen investera 1,7 biljoner dollar inom tio år i en klimatomställning. Han räknar med att investeringar från delstater och privata aktörer ska höja summan till hisnande 5 biljoner.
I planen ingår utsläppsfri elproduktion till 2035, förbud mot en del nya investeringar i fossil energiteknik samt massiva investeringar i energieffektivare byggnader och utsläppssnål trafik. Matti Kahra, klimatpolitisk analytiker vid Finlands Näringsliv EK, bedömer att trafikåtgärderna blir centrala eftersom trafikens klimatutsläpp redan överskrider energiproduktionens i USA.
För Finland betyder USA:s nya klimatpolitik att efterfrågan på miljöteknik ökar på vår största exportmarknad efter Tyskland och Sverige, bedömer Kahra.
Utlovar eget toppmöte
Också på den internationella politiska arenan betyder det amerikanska maktskiftet en förändring. USA kommer åter att jobba konstruktivt
Trump avvecklade klimatrelaterad lagstiftning i fyra år. Nu kommer USA att få fyra år av mer reglering igen.
Antto Vihma analytiker vid Utrikespolitiska institutet
under FN:s klimatförhandlingar, visserligen med sina egna intressen högt på agendan, bedömer Antto Vihma.
– Kanske ligger tyngdpunkten ändå inte på FN-förhandlingarna. Det återstår att se om Biden förmår bygga upp samma slags klimatdiplomati som Obama gjorde, säger han.
I november 2014 gick USA:s och Kinas presidenter tillsammans ut med en klimatpolitisk manifestation och med beskedet att de jobbar för att världen ska nå ett ambitiöst klimatavtal följande år. Det var en grundläggande förutsättning för att Parisavtalet skulle bli till, och det fick hela hopen av tveksamma länder världen runt att gå med.
Parisavtalet slöts i december 2015, och alla länder har anslutit sig till det. Efter det har endast USA lämnat det, men bara temporärt, om Biden håller sitt löfte.
Biden har lovat att han som president ska sammankalla ett klimattoppmöte för de länder som har de största utsläppen. Här gäller det att säkerställa att Kina är med på noterna, men relationerna mellan de båda länderna är inte de varmaste.
– Obama och Xi Jinping lyckades med klimatdiplomatin fastän relationerna i en del andra frågor inte var de bästa. Det blir intressant att se om eller hur Biden lyckas bygga upp en ny diplomati med Kina.
Offensiv valstrategi
Före presidentvalet rådde det delade meningar om hur högt det lönade sig för Joe Biden att lyfta klimatpolitiken. Vissa strateger menade att han skulle klara sig bättre om han höll lägre klimatprofil med tanke på opinionsläget i några av de delstater som skulle komma att avgöra valet.
Biden valde ändå en offensiv taktik och drev klimatfrågan synligt. När han snackade klimatambitioner i den första tv-debatten replikerade Trump omedelbart med ”Pennsylvania, hörde ni det där?!”
– Det är positivt att Bidens aktiva grepp i klimatpolitiken inte straffade sig. Tvärtom segrar han i Pennsylvania. Och i Arizona där man led av rekordvärme förra sommaren lyckades Demokraterna vinna en majoritet för första gången på länge. Opinionsmätningarna visade att många Arizonabor är bekymrade över klimatet, säger Antto Vihma.