VÄRNA OM MÖRKRET.
Veronika Laine och Katarina Meramo betonar att fladdermössen behöver mörker för att kunna leva, men numera är otaliga byggnader upplysta om natten. Ljusföroreningar utgör ett stort hot mot nattens effektiva mygg jägare, visar forskningen.
Oktoberkvällens sista solstrålar försvinner bak horisonten och skymningen omfamnar Sandudds begravningsplats. Ju mörkare det blir desto tydligare lyser strålkastarna upp kyrktornet. Det är stämningsfullt, men inte oproblematiskt.
– Ljuset stör fladdermössen. De behöver mörker för att tryggt kunna flyga ut och jaga, säger Katarina Meramo.
– Brunlångöra är den fladdermusart som främst drabbas av ljusföroreningar på kyrktorn, säger Veronika Laine.
Meramo skriver sin doktorsavhandling och Laine är molekylbiolog med doktorsexamen vid Helsingfors universitet. Båda forskar i hur fladdermöss reagerar på miljöförändringar som urbanisering och ljusföroreningar.
Just den här kvällen är det ändå inte ljuset utan kölden som håller fladdermössen borta. Men överlag vet man att ljusföroreningar får allt större tyngd bland orsakerna till fladdermössens tillbakagång i Europa.
Under det senaste kvartsseklet har det blivit mäkta populärt att lysa upp byggnader om natten. Det splittrar eller förstör fladdermössens livsmiljöer. Det gäller i synnerhet för kyrkor, kloster, slott, broar och torn, men också för alltfler kontor och fabriker.
– Vi vet inte exakt i vilken mån ljusföroreningar drabbar fladdermössen, jämfört med andra former av mänsklig störning. Jag tror att det är kombinationen av ljusföroreningar, fragmenterade livsmiljöer och klimatuppvärmningen som gör att de backar, säger Laine.
– Och insektsdöden, inflikar Meramo.
Sedan de utvecklades för 60–70 miljoner år sedan har fladdermössen anpassat sig till ett liv i mörker. Den orubbliga rytm som garanterar naturligt mörker under en del av dygnet är en livsförutsättning för dem. Men får man tro den europeiska skyddskonventionen för fladdermöss lever 80 procent av världens befolkning numera under en ljusförorenad natthimmel, och för fler än var tredje människa är föroreningen så stark att Vintergatan inte längre är synlig.
Då är det lätt att förstå att de flesta fladdermöss inte kan anpassa sig till en natt som badar i ljus.
Belysta kyrkor en fälla
Veronika Laine och Katarina Meramo är pionjärer i inhemsk forskning om fladdermöss och ljusföroreningar, men flera internationella studier har redan visat hur fladdermöss lider av nattligt ljus. Normalt skulle de bege sig ut och jaga genast när mörkret faller på, men artificiellt ljus kan lura dem att tro att dagen bara fortsätter. Och flyger de ut i ljuset är de ett lätt byte för rovdjur.
– Ljusföroreningar påverkar fladdermössens födosök, beteende och fortplantning, säger Laine.
I Sverige har man utfört en banbrytande långtidsstudie kring fladdermöss och ljusföroreningar. Forskarna inventerade populationer av brunlångöra i 61 kyrkor i Västergötland på 1980-talet, innan en enda av kyrkorna hade försetts med artificiell belysning om natten, och upprepade samma studie för några år sedan.
Fladdermössen hade försvunnit från nästan hälften av kyrkorna, och enbart från sådana kyrkor som försetts med strålkastarbelysning. I samtliga kyrkor som inte var
Först blir gatlyktorna lite som smörgåsbord som bjuder fladdermössen på nattaktiva insekter, men på sikt drabbar belysningen insekterna. Utbudet på smörgåsbordet blir allt mindre, och det missgynnar fladdermössen.
Veronika Laine molekylbiolog
upplysta fanns populationerna kvar. Tillbakagången var störst i kyrkor som var upplysta från alla håll och mindre där bara en sida var ljusexponerad.
– Belysningen var den gemensamma nämnaren. När vi kollade hur de fladdermöss som fanns kvar betedde sig, såg vi att de alltid flög ut på det mörkaste stället och direkt till ett träd, oavsett om det var för att undvika solnedgången eller skenet från en gatlykta, säger Johan Eklöf, doktor i zoologi, som medverkade i den svenska studien.
Från att ha varit en rätt vanlig fladdermusart i Sverige har brunlångöra precis platsat på den svenska rödlistan.
– Det är mycket på grund av ljusföroreningar. Mörkret har varit fladdermössens perfekta skydd mot rovdjur, säger Eklöf.
Arterna är olika
Forskning visar att olika fladdermöss reagerar olika på ljus. Nordfladdermusen som är den vanligaste arten i Finland är vad forskarna kallar en generalist. Den är bra på att anpassa sig till miljöförändringar som människan skapat, och den flyger ovanför utomhusbelysning för att dyka ned i ljuskäglan och ta en nattfjäril.
Under sina fältstudier i huvudstadsregionen i somras noterade Katarina Meramo att det fanns gott om nordfladdermus i urbana miljöer. Varhelst hon letade i Helsingfors – i Västra Böle, Främre Tölö, Södra Haga och på Drumsö – hittade hon nordfladdermöss.
– Men även om nordfladdermusen kan anpassa sig till nattligt ljus och på kort sikt hitta mycket insekter intill gatlyktor lider också den i längden av att nattflyna minskar då ljusföroreningarna drabbar dem, säger hon.
Johan Eklöfs uppfattning är att nordfladdermusen kan jaga i ljuskäglan även om den föredrar mörker.
– Nordfladdermusen och de andra lite snabbare flygande arterna kan ta risken att jaga i ljus, men de skulle aldrig bo där det är ljust, de skulle aldrig utsätta sina ungar för det, säger han.
Arter med långsammare flykt, som brunlångöra, mustaschfladdermus eller tajgafladdermus, skulle däremot aldrig ens jaga i ljus. De hamnar omedelbart i underläge om de snabba konkurrenterna nordfladdermus och trollpipistrell kan ta för sig i ljuset. Men inte heller de snabba arterna gynnas i förlängningen.
– Först blir gatlyktorna lite som smörgåsbord som bjuder fladdermössen på nattaktiva insekter, men på sikt drabbar belysningen insekterna. Utbudet på smörgåsbordet blir allt mindre, och det missgynnar fladdermössen, säger Veronika Laine.
Rött ljus bättre
Den europeiska skyddskonventionen förpliktar alla partsländer att skydda alla fladdermusarter, och rekommenderar att nattbelysning undviks där den inte absolut behövs.
Eftersom ett visst ljus behövs för att göra samhället tryggt om natten är det otänkbart att släcka all belysning. Det behövs inte heller för fladdermössens skull, säger Veronika Laine. Det finns andra utvägar.
– Ledlampor med rödtonad belysning ser inte alls ut att påverka fladdermöss. Däremot tycks i synnerhet vitt ljus locka till sig insekter och snabbtflygande arter, säger hon med hänvisning till nederländsk forskning.
Forskarna tittar också på hur man kunde placera och installera utomhusbelysning så att den ger maximal trygghet för människor men minimalt förtret för fladdermössen. Men, säger Johan Eklöf, man kan också fråga sig om all belysning faktiskt är nödvändig.
– Man kanske inte behöver ha fasadbelysning på kyrkor, och där man behöver belysning kan man ha ganska låga lampor som inte lyser uppåt. Man kan ha tidsstyrning så lamporna lyser bara delar av natten, eller rörelsedetektor så att lampan lyser bara när någon rör sig i närheten.
Även om nordfladdermusen fortfarande är talrik och även om den är hyfsat bra på att anpassa sig till upplysta miljöer går också den bakåt. Det kan vara svårt för människor som gillar ljus att förstå hur lite ljus det behövs för att skapa problem i natten för de riktigt ljuskänsliga arterna.
– Även om det på kartan kan se ut som att ljuset inte fragmenterar skogar eller parker för mycket kan det ändå utgöra ett stort hinder för mustaschfladdermus, tajgafladdermus och brunlångöra. Och då kan hela områden bli odugliga för dem, säger Veronika Laine.
– Om fladdermöss kan anpassa sig till rött ljus borde vi också klara av det, säger Katarina Meramo.
Johan Eklöf anser, precis som den europeiska skyddskonventionen rekommenderar, att man ska satsa på mörka korridorer så att fladdermössen kunde orientera ostört mellan sina dagvisten och de nattliga jaktmarkerna. Det förutsätter att man planerar belysningen nogsamt.
Finland ligger efter
Här har Sverige precis vaknat medan Finland fortfarande sover, verkar det som. Johan Eklöf uppger att flera svenska kommuner i år för första gången har rådfrågat honom hur de kunde planera belysningen och beakta fladdermössen. Det är som att medvetenheten precis börjar växa fram i Sverige, kanske delvis tack vare att forskarna har lyft frågan.
Samtidigt kommer det hela tiden ny forskning som ger mer kunskap om temat. När Eklöf började skriva sin senaste bok om fladdermöss och ljus fanns det inte mycket fakta att gå på, men under skrivprocessen publicerades otaliga artiklar om ljusföroreningar och djur. Boken Mörkermanifestet har precis kommit ut.
– Jag skrev den helt enkelt för att sätta ljusföroreningar på kartan, för att ge människor en aha-upplevelse om att ljus i natten kanske inte bara är tryggt och fint utan också ett problem. Och så vill jag kanske få folk att njuta lite av mörkret också. Det kan vara lite trevligt med skymning och mörker ibland, säger Eklöf.
I Finland vill Katarina Meramo och Veronika Laine att vi också ställer oss frågan om allt utomhusljus verkligen behövs och om vi kunde justera det med hänsyn till naturen och fladdermössen.
– Vi vet att fladdermöss kan försumma att flyga ut om natten om utfartsrutten är upplyst. Vi vet att ljusföroreningar kan påverka deras beteende, och vi behöver veta mer om hur deras fortplantningsförmåga och stresshormoner påverkas. De kunskaperna borde vi beakta redan i planläggningen, säger Laine.
Bättre uppföljning behövs
När den europeiska skyddskonventionen gjorde upp riktlinjer för att beakta fladdermöss bedömde man att konflikten kommer att eskalera eftersom trenden går mot fler upplysta byggnader. I riktlinjerna sägs att det vore extra viktigt att garantera nattligt mörker där fladdermössen fortplantar sig, för annars kommer populationsminskningarna att fortsätta.
Katarina Meramo befarar att det kommer att gå så även i Finland, i synnerhet om man inte beaktar ljusföroreningarna. Dessvärre har vi inte särskilt bra koll på populationstrenderna för flera av våra arter, och det är en förutsättning för att kunna bedöma hur olika faktorer påverkar dem.
– Fladdermöss är inte lika lätta att artbestämma som fåglar och populationstrenderna är svårare att följa upp. Intresset är mindre, men vi gör vad vi kan för att engagera allmänheten, säger hon.
Entusiast behöver man inte vara, men gärna medveten om naturskyddets betydelse och fladdermusens roll i ekosystemet. Har man fladdermöss som grannar har man gratis myggbekämpning varje natt.
– Fladdermöss är uttryckligen nyttodjur, säger Meramo.