Kropp och mätare kan ge olika signaler
Tom Björklund får inte upp pulsen bara för att hans aktivitetsmätare har råkat ladda ur, men det får andra. En färsk doktorsavhandling visar att mätare som registrerar folks aktivitet i vardagen både hjälper och stressar sina bärare.
Det är förmiddag. Sjundeåbon Tom Björklund, 52, är ledig och förkyld.
Hur har du sovit i natt? – Jag upplevde att jag hade sovit ganska bra när jag vaknade och när jag sedan tittade på min klocka så märkte jag att det jag såg stämde överens med min egen tanke.
Klockan – det är hans aktivitetsklocka. Den sitter på vänster handled dag och natt och talar om hur den tycker att personen Björklund har sovit, rört på sig och ger alltså signaler om hur han eventuellt mår.
Till vardags arbetar Björklund som chef för studieadministrationen vid fortbildningsorganisationen Rastorinstitutet, men till grundutbildningen är han idrottsinstruktör med examen från Solvalla idrottsinstitut 1992. Sedan dess har arbetet handlat om olika slag av träning, undervisning och utbildning. I dag är det rätt mycket kontorsarbete med möten och skrivbordsjobb som gäller.
– Men i och med min idrottsinstruktörsbakgrund har jag alltid varit intresserad av och förstått vad träning enligt pulsvärden betyder. Det började med att jag hade appen Sportstracker i telefonen. Man fick ett pulsbälte till den och då började jag jogga med det på mig. Det var kanske för åtta år sedan.
Teknik formar vanor
I en nypublicerad doktorsavhandling vid Åbo universitet diskuterar doktoranden Harley Bergroth hur självmätning formar människors vardag och självbild.
– Teknik är alltid mer än en ett passivt instrument, för den ändrar vårt sätt att tänka och handla, säger han och talar om paradoxen i att tekniken inte bara tjänar sin brukare, utan också skapar nya behov.
Bergroth säger att vi behöver förstå tekniken som mer än ett medel.
– Om tekniken så att säga förändrar vår vardags koreografi, och ökar vårt behov att regelbundet följa våra data, så styr den vårt tänkande. Algoritmer blir hela tiden allt bättre på att övertala oss att se oss själva i form av olika grafer.
Bergroth ser också en samhällelig dimension.
– Mätandet kan föda en diskussion om förebyggande hälsovård, som blir politisk i det skede som ansvaret för att upprätthålla hälsan läggs på individen. Då kan bilden fördunklas så vi inte ser vilka samhälleliga förändringar som till exempel olika folksjukdomar kräver. Mätandet kan ge starka signaler om hurdant ett rätt sorts liv är och det kan bli stämplande för en del.
Löpning mot klockan
Först var det bara roligt för Björklund att se hur långa cykelturerna, löprundorna och skogspromenaderna varit och hur de hade belastat kroppen. För fyra, fem år sedan hakade hustrun på mätandet. Det var efter att paret en dag hade funderat på om de kunde klara ett halvmaraton. Aktivitetsklockan som kommit efter appen erbjöd ett löpträningsprogram som byggs upp enligt personliga värden, och det började paret följa.
– Men det var nog ett helsike, säger jag. Kontrasten till vad man själv kände att man ville göra blev så stor. När man bara ville jogga så att det var skönt skulle man i stället springa långsammare än vad man var van vid för att bygga upp konditionen. Vi höll väl på i fyra eller fem månader, men efter vårt första halvmaraton slutade vi. Programmet tog helt enkelt bort njutningen av att jogga. Prestationsidrott är inte vår grej, säger Björklund.
Vilken är den viktigaste funktionen med att följa sina värden, tycker du? – Jag upplever att den viktigaste nyttan är att klockan kan bekräfta min egen känsla av hur jag tycker att jag mår. Är jag frisk? Har jag sovit tillräcklig? Är min allmänna hälsa ok? Är jag tillräckligt aktiv under dagen?
En aha-upplevelse
Det som överraskade forskaren Bergroth under arbetet var teknikens makt över folks rutiner.
– Folk sade till mig att mätarna mest var roliga hjälpmedel, men vid en närmare granskning fanns där ändå ett behov av att ständigt snegla på dem. En del berättade att det kändes övergivet, konstigt eller jobbigt att vara utan dem.
När aktivitetsklockorna blev mer allmänna roade det Björklund att möten ibland började avbrytas för att deltagarnas klockor började vibrera samtidigt för att påminna om vikten av lite sträck-böj-och-töj.
– Klockan påminner mig om jag sitter eller står passivt vid datorn för långa stunder i taget. Den håller lite koll på mig, det tycker jag om. Och då är jag ju inget problembarn utan en sådan som naturligt rör på sig.
Björklund vägrar ändå vara slav under klockan. I själva verket är han ibland oense med den. Som senast när han klippte gräset och klockan meddelade att pulsen tickade på med 160 slag per minut.
– Och då är jag förkyld. Med en puls på 160 skulle jag ju redan gå på knäna, men klockan mätte väl darrningar i gräsklipparen. Man måste kunna ta det här med sunt förnuft och inte vara fanatisk. Det kan förstås vara svårt för den som tror att allt klockan mäter stämmer.
En grundlig aha-upplevelse har aktivitetsklockan ändå gett Björklund. Den handlar om sömn och alkohol.
– Om du en fredagskväll har tagit några bastuöl, så att du över huvud taget inte känner dig berusad, lägger dig i god tid och sover en lång natt så visar klockan ändå att du har återhämtat dig dåligt. Pulsen har gått ner väldigt långsamt. Bara en liten mängd alkohol i blodet gör pulsens slagvariation sämre, alltså har du haft dålig nytta av sömnen. Du återhämtar dig inte fysiologiskt fast du mentalt upplever det som en god natt. Det här är en upplevelse jag aldrig skulle ha fått utan att mäta.
Sifferdata kräver reflektion
Björklund går sällan tillbaka för att granska hur hans värden såg ut till exempel året innan.
– Men är man intresserad så finns det information i massor att hämta.
Bergroth säger att det goda är att mätandet kan hjälpa en att uppnå mål och öka självförståelsen, men att det också kan slå över så att jaget blir föremål för ständig kontroll. Han har sett att sifferdata lätt uppfattas som "verkligare" information
än de egna kroppssignalerna, och hans intervjuade har beskrivit hur mätandet kan bli som ett beroende.
Forskaren ser självmätningen som en del av en terapeutisk kultur på samma sätt som olika självhjälpspraktiker där det egna livet blir ett projekt som kräver ständigt förbättringsarbete.
– Det man säger högt är att man vill förstå hur man själv mår. I praktiken förvandlar man ändå sig själv till ett objekt för uppföljning, spårning och kontroll. Mätandet kan till och med minska tilliten till egna förnimmelser.
För Björklund är det självreflektion som gäller.
– Om siffrorna strider mot dina egna värderingar kan du välja om du vill ändra något eller inte. Den här sömngrejen var en sådan för mig.
Avancerad biohackning med blodanalyser och olika dieter är inte Björklunds grej.
– Jag har lyssnat på några biohackare och tänkt att oj, oj, oj, då har man nog gått ganska långt. Träningsmässigt stirrar jag inte på resultat, men har jag haft en passiv dag och inte motionerat så är det kanske lite så att jag piskar mig själv och lovar att i morgon inte ska vara en likadan dag.
Jag upplever att den viktigaste nyttan är att klockan kan bekräfta min egen känsla av hur jag tycker att jag mår.