Den 16 mars rasade allt – nu räknar hon varje slant
En dag i mars rök största delen av Mira Ekonens årsinkomst, och sedan dess är fempersonersfamiljens ekonomi ett pussel med bitar som ständigt saknas. Coronapandemin har svept med sig Ekonens dröm och uppehälle, och ett tag var den största utmaningen att alls ta sig upp ur sängen.
Om det inte varit för coronapandemin skulle Mira Ekonen nu förbereda hantverksfestivalen Kässäfestarit för nästa vår.
Hon skulle kontakta företagare och hantverkare, göra upp kontrakt, marknadsföra, räkna och planera – precis som hon gjorde förra hösten och vintern. På kontot skulle fortfarande en stor del av det här årets festivalintäkter ligga. De skulle utgöra en stor del av årsinkomsten.
Men nu blev det inte så. Frukterna av förra vinterns ansträngningar uteblev och nästa vår vågar hon inte ens tänka på.
– Jag minns att jag satt i bilen då regeringen informerade om undantagsförhållandena i mars. Jag förlorade allt då, säger Ekonen.
Ekonen är egenföretagare sedan ett par år tillbaka, artenom till utbildningen och expert på hantverk, pyssel och kreativ handledning. Hennes företag ordnar evenemang, verkstäder och kronjuvelen: hantverksfestivalen som hon själv startat och byggt upp.
I vintras hade ungefär hundra utställare anmält sig till festivalen i maj då coronapandemin svepte bort alltihop.
Såväl hyran av utställarna som biljettintäkterna av besökarna uteblev.
Vi träffas vid natursköna Backby gårds hotell i Esbo, där Ekonen nu hoppar in som receptionist på nollkontrakt. En vecka åt gången fastställs arbetspassen på grund av de osäkra tiderna. Tills vidare finns det gäster men hur det blir framåt vintern vet ingen.
Sydde munskydd, tvättade fönster
I våras, då pandemin sopat bort flera månaders ansträngningar och inkomst, hade Ekonen svårt att ta sig upp ur sängen. Hon grät, grubblade och skötte e-posttrafiken kring allt som skulle av- eller ombokas.
– Jag var som förlamad, bottnen föll ur. Som då ett expresståg kör i väggen, det tar tid att komma i gång igen.
Från sängbottnen förundrade sig Ekonen över hur olika perspektiven kunde vara.
– Många grämde sig över inställda resor till Paris eller Disneyland, eller hur man skulle ordna jobbet på distans. Men jag hade inte ens någon aning om hur mina söners första månad i distansskola gick.
Nedifrån avgrunden fick Ekonen ändå snabbt i väg ett meddelade som hon postade på Facebook. Där erbjöd hon sina tjänster i allt från kreativitetscoachning, sömnad och innehållsproduktion till servering, fönstertvätt och små renoveringar. "Jag tycker om att städa, särskilt fönstertvätt. Också toaletter och bastur fixar sig", skriver hon i postningen.
Det bar frukt. I några månader tvättade Ekonen fönster, sydde ett par hundra munskydd och gjorde små renoveringsjobb. Men de dagar hon inte hade något att göra var det fortfarande svårt att ta sig upp om morgnarna.
Och fast mycket låg på is upphörde inte utgifterna att löpa: företagarens pensionsavgift skulle betalas, försäkringar, räkningar och familjens utgifter likaså. Genom ströjobben tjänade Ekonen precis så mycket att det inte var lönt att ansöka om det tillfälliga arbetslöshetsstödet för företagare, men inte så mycket att det skulle ha täckt utgifterna.
Magrade flera kilo på några veckor
Ungefär vid midsommar började det ändå kännas lättare.
– Jag började tro på att festivalen kunde hållas i augusti i stället, och ägnade hela sommaren åt att marknadsföra den.
Epidemiläget såg ljusare ut, och Ekonen hade skalat ned festivalen från Kabelfabriken till den gamla pannhallen i Södervik.
Några veckor före festivalen skulle ha hållits började ändå molnen hopas igen. Smittkurvan steg, flera utställare drog sig ur och bara ett sextiotal biljetter var sålda. Ekonen jobbade på som i feber.
– Under några veckor kunde jag knappt äta, jag mådde illa hela tiden och gick ned fem-sex kilo i vikt. Men plötsligt kom en vägg emot, det funkade inte mer då allt fler drog sig ur.
Så Ekonen ställde in alltihop, kontaktade utställarna igen, mejlade och informerade. Då släppte också den värsta anspänningen.
Sedan dess har Ekonen hoppat in i receptionen på Backby gård, där hon jobbat också tidigare men under lyckligare stjärnor – då som kreativ inspiratör med allt från webbsidor till olika former av handledning och välmående.
Men inte heller inkvarteringsverksamheten är opåverkad, och framtiden är oviss. Höstens bokningar är till stor del sådana som sköts upp i våras. Hur det blir då de är avverkade vet ingen just nu.
– För dem som är fast anställda är det lättare, men med nollkontrakt är jag på svag is. Tar jobbet slut har jag ingenting.
18 euro i bostadsbidrag
Ekonomin är ett dagligt pussel med många bitar som måste lösas. Också Ekonens man är företagare i en bransch som påverkats av viruset.
– Vissa veckor har vi nog funderat på hur vi ska ha råd att köpa mat.
Om det är något Ekonen önskar sig är det en lite större förståelse och lite mindre byråkrati om nu någon räkning skulle bli obetald.
– Samtidigt är jag lyckligt lottad som inte har anställda eller stora fasta utgifter.
I våras utredde Ekonen möjligheterna till stöd och skrev ansökningar. Det tog flera dagar men lönen blev mager: 18 euro i månaden i bostadsbidrag för familjen på fem personer, och en månads arbetsmarknadsstöd för företagare.
Ekonen har tre tonårssöner och för att betala för de idrottande sönernas hobbyer har familjen nu vänt sig till församlingen.
– Men innan vi kan få något bidrag ska församlingen se att vi inte får kompletterande utkomststöd av socialen, socialen ska se att vi inte får grundläggande utkomststöd av Folkpensionsanstalten och Folkpensionsanstalten ska se företagarens bokslut – som måste beställas mot avgift av bokföraren.
Hobbyerna slukar pengar varje månad, men tur i oturen är att pandemin ställt in lagsporternas matchresor.
– Vi hade ett par veckoslutsresor inprickade men som tur var inhiberades de.
Familjen har pratat om den ekonomiska situationen hemma. Men att vara vuxet förnuftig är inte så lätt i alla lägen. Samtidigt är Ekonen orolig över hur situationen påverkar sönernas syn på framtiden.
– De är väldigt förstående och ödmjuka, och kräver inte saker då de vet vilken situationen är. Men det är klart att de påverkas. Inte har vi heller tidigare åkt på solsemester eller liknande, men vi har alltid haft mat på bordet och råd med bassaker, och pojkarna har kunnat ha sina hobbyer.
Några företagare lär de inte bli, däremot finns planer på att så fort som möjligt skaffa sig ett yrke och ett jobb.
– På tröskeln till vuxenlivet funderar man ju på framtiden, och på vad man kan göra. Om det lönar sig att gå gymnasiet till exempel, eller om man hellre ska gå yrkesskola och söka jobb på bygge.
Själv har Ekonen de senaste åren studerat vid sidan av jobbet, och blir snart utexaminerad som kulturproducent. Även om hela branschen går på knä just nu har hennes egen framtidstro ändå inte rubbats.
– Jag tror på att evenemangen kommer tillbaka. Folks behov av att träffas försvinner ingenstans även om evenemangen kanske ser lite annorlunda ut. Jag har en stark tro på att livet går vidare.
Under några veckor kunde jag knappt äta, jag mådde illa hela tiden och gick ned fem–sex kilo i vikt. Men plötsligt kom en vägg emot, det funkade inte mer.
Då coronakrisen drar ut på tiden blir allt fler tvungna att vända på slantarna, och organisationerna slår larm om en ökad efterfrågan på mathjälp och annan hjälp. På Folkpensionsanstalten noterar man en växande grupp som lever på de lägsta arbetslöshetsstöden: unga kvinnor i serviceyrken.
Sedan våren har Rädda Barnen delat ut presentkort till mataffärer till familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop, och bland de hjälpbehövande finns nu många nya.
– Då allt stängde i våras ökade hjälpbehovet, och det har inte försvunnit. Permitteringar och arbetslöshet påverkar många familjer, säger Aino Sarkia, sakkunnig och koordinator på Rädda Barnen.
Sedan tidigare bistår organisationen familjer med små inkomster med bidrag för hobbyer och studier på andra stadiet, men mathjälpen introducerades i våras.
Sedan dess har organisationen delat ut matbidrag för över 600 000 euro.
– Genom att våra lokalföreningar samarbetar med socialväsendet och diakonin på många orter når vi dem som behöver hjälp, och bland dem finns väldigt många nya familjer. Situationen är oroväckande, många lever i stor osäkerhet och det handlar om mycket annat än mat. Det finns ofta en oro för om de egna krafterna räcker till som avspeglar sig på hela familjen.
Vid Frälsningsarmén märks samma sak.
Då permitteringar och arbetslöshet krymper inkomsterna finns inte så många bitar att spela med, och maten är en av dem. Under hösten har det varit rusning till telefontjänsten, där man kan boka tid bland annat för att avhämta en matkasse. Alla har inte kommit upp.
– Mest är det just mathjälp folk behöver, säger Kirsi Huldén, chef för Frälsningsarméns center för sociala tjänster i Helsingfors.
Att allt fler har svårt att sköta sina utgifter märks också hos Garantistiftelsen, som beviljar överskuldsatta privatpersoner borgen för saneringslån. Under hösten har stiftelsen kontaktats av allt fler personer som är oroliga för att bli tvungna att sälja sitt hem, och allt fler som blivit uppsagda.
"Hittills har folk lyckats balansera sin ekonomi genom att komma överens om betalningsplaner, leva på besparingar eller till och med lyfta nya lån.
Ofta kan tillfälliga lösningar fungera till en början, men då situationen blir utdragen behövs andra metoder, till och med försäljning av egendom", säger Liina-Lotta Heinonen, sakkunnig på Garantistiftelsens webbrådgivning, i ett pressmeddelande.
Serviceyrken hårt drabbade
En titt på Folkpensionsanstaltens siffror visar att det i september var 21 procent fler som levde på arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning än vid samma tid i fjol. Ungefär tio procent fler hushåll fick allmänt bostadsbidrag, och drygt 21 000 ensamföretagare fick det tillfälliga arbetslöshetsunderstödet för företagare som införts under coronakrisen.
– Bland de arbetslösa som lyfter arbetslöshetsunderstöd från Folkpensionsanstalten märks nu särskilt unga kvinnor. Det beror på att servicebranschen hör till dem som lidit mest av coronakrisen och de unga oftare har en situation som inte berättigar till inkomstrelaterat stöd, säger Signe Jauhiainen, forskningschef på Folkpensionsanstalten.
I en enkät som servicefacket Pam gjort bland sina medlemmar uppger 80 procent av de anställda inom hotell-, restaurang och turismbranschen att deras ekonomi försämrats i och med coronakrisen. Inom handeln var motsvarande andel 36 procent. Enkäten utfördes i somras.
Drygt hälften av de unga under 25 år uppger att de sparat in på maten, och många har sparat på hobbyer och rekreation.
I september var 8 000 fler av förbundets medlemmar permitterade eller arbetslösa än vid samma tid i fjol.
– Situationen är extremt svår, och det är helt klart att den inte kommer att förändras i en hast, ens när covidkrisen är över. Siffrorna är helt exceptionella, säger forskningschefen Antti Veirto på Pam.
Svårast är det för dem som arbetar på deltids- eller nollkontrakt, och tenderar att vara de som åker ut först och ha det sämsta arbetslöshetsskyddet. Även om situationen är bättre än i våras är ovissheten kvar.
– Det är många kvinnor som arbetar deltid, och inom handeln minskade deras antal med 28 procent under våren, medan minskningen bland heltidsanställda var mindre. Allt fler jobbar också på nollkontrakt, och för dem har riskerna realiserats under den här krisen, säger Veirto.
Enligt Veirto visar coronakrisen på arbetsmarknadens skiljelinjer. Vissa grupper är särskilt utsatta både när det gäller de ekonomiska och de hälsomässiga riskerna.
– Många som har en liten lön går på jobbet som normalt och möter riskerna, medan andra har större möjligheter att jobba på distans och sätta sig själva i trygghet, säger Veirto.