"I skogen finns ingen vodka"

Världen skulle fungera betydligt bättre om var och en av oss hade en realistisk uppfattning om sig själv, sin kompetens och sina prestationer. Vi borde ägna oss så lite som möjligt åt självbedrägeri och skryt, i stället bör vi ha en saklig uppfattning av den yttre och den inre verkligheten. Detta skulle bidra till bättre relationer och resultat i livet och det vore till stor nytta för hela samhället. Självbedrägeri gör oss blinda för de egentliga anledningarna till en stor del av livets problem och olyckor.

Minnesbilder från Östberlin före murens fall tränger sig tillbaka i mitt medvetande: museet med en miniatyrmodell över Berlin där den västra sidan helt sonika hade ignorerats. En pojke som på restaurangen uppe i tv-tornet pekade mot väst och frågade sin pappa vad där borta fanns. – Det kan vi inte veta, dit kommer vi aldrig, sa pappan. Bland verkliga illdåd på sistone, där gärningsmännen inte förmår inse att hen är den skyldige, märks till exempel mord ombord på en ubåt som förövaren haft jättesvårt att minnas, minnesförluster i samband med nedskjutet passagerarplan, förgiftningsförsök och helt nyligen den obehagliga utpressningshärvan kring dataintrånget i ett psykoterapicenter.

Den klassiska taktiken från gärningsmännens sida är att blåneka och skylla på någon annan. Finurligast är att först i träningssyfte ljuga för sig själv. I den färska härvan kring dataläckan har skurken försökt vända upp och ner på dådets karaktär genom att formulera utpressningsbrevet så att det nästan ser ut som en tjänst, vilket nog inte helt lyckats, för mutatis mutandis är det i varje fall fråga om en björntjänst. En rysk anekdot passar väl in här? I samband med ett olovligt besök på en bakgård hade björnen kommit över ett större parti vodkaflaskor. Han beslöt att föra sitt fynd långt in i skogen för att gömma undan det så gott han kunde. I en lummig fridfull skogsdunge hittade han ett lämpligt gömställe, grävde kärleksfullt ner flaskorna i jorden, täckte över dem med riklig mossa och satte upp en skylt över sin undangömda skatt med texten: "Här finns ingen vodka". Igelkotten stod på lur bakom en tjock tallstam och spionerade på björnens egendomliga bestyr. När björnen väl var klar och hade avlägsnat sig gick igelkotten fram till gömstället och grävde belåtet upp en av flaskorna, tog varsamt hand om den och tillade till den av björnen avfattade texten på skylten: "Igelkotten har inte tagit någonting."