”Det svåraste jag någonsin har gjort”
Lars von Trier, Isabelle Huppert, Francis Ford Coppola, Quentin Tarantino och Lauren Bacall. Listan på världsberömda skådespelare och regissörer som har deltagit i Stockholms internationella filmfestival är mycket längre. Den 11 november arrangeras festiv
Git Scheynius basar för Stockholms internationella filmfestival. Festivalen inleds i dag men ordnas i år på helt andra premisser än tidigare.
När den första festivalen planerades år 1990 satt ett dussin människor inträngda i en etta med en dator som alla delade på. Då faxade man inbjudningar till olika regissörer.
En av de som blev tillfrågade var ”B-filmernas kung” Roger Corman som svarade direkt genom att faxa tillbaka på inbjudan ”Jag kommer”.
Corman fick den första Stockholm Lifetime Achievement Award för sitt livsverk inom filmen. Följande år gick priset till Dennis Hopper.
En annan entusiastisk regissör var Everett Lewis som dök upp en vecka innan festivalen började. Hans film The natural history of Parking Lots vann priset för bästa film, han fick den första bronshästen.
Efter det är det som ett pärlband av kändisar: Quentin Tarantino deltog med Reservoir Dogs och något år senare med Pulp Fiction och en ung Lars von Trier med Europa. Bland skådespelarna finns världsstjärnor som Isabelle Huppert, Lauren Bacall och Susan Sarandon.
I fjol fyllde festivalen 30 och festivalchefen Git Scheynius skrattar lite uppgivet innan hon berättar om planeringen av årets festival.
– Jag tror faktiskt att det här är det svåraste jag har gjort och det är inte bara på grund av pandemin utan det svåraste har varit att inte veta vad det är som gäller. Därför måste man ha plan B, C, D, E. Jag har jobbat med fyra olika budgetar samtidigt, fyra olika scenarier samtidigt. Om det är någon som tror att kulturlivet har legat på soffan för att de inte kan göra någonting så är det väldigt fel.
Git Scheynius vet definitivt vad hon talar om. Hon var en av dem som satt i den trånga enrummaren och fixade den första festivalen bland annat med Ignas Scheynius, som då jobbade som inköpare vid Sveriges Television och Kim Klein som arrangerade klubbar i Stockholm.
Frustrerade arrangörer
Ovetskapen som hon talar om gäller till exempel hur många som får sitta i salongen. Högsta antalet tilllåtna i folksamlingar är 50, det ändrades i början av november till 300 men när de lokala allmänna råden infördes i Stockholm sjönk antalet igen till 50. Det betyder att det kommer att finnas furstligt med utrymme i biograf Park som rymmer över 700. Git Scheynius säger att det stora problemet är att biografhyrorna är väldigt höga och att man inte har velat sänka dem.
Hon säger att festivalarrangörerna är, precis som hela kulturlivet, otroligt frustrerade över att man inte har anpassat regelverket till biografer och teatrar.
– Men nu är vi här och vi har valt att göra det och vi gör allt för vår publik. Och för våra filmskapare.
Därför har man jobbat stenhårt för att hitta nya sätt att visa filmerna.
– Vi har på något sätt jobbat dubbelt heltid för att hitta vägar, säger Git Scheynius, först fick vi ställa in väldigt mycket.
Festivalen har fått ställa in bland annat sommarbion, festivalen för barn och koncentrerar sig egentligen nu på de elva dagar som festivalen ordnas, mellan den 11 och 22 november.
Färre filmer
– På hösten började vi arbeta med ”secret locations”, ett koncept där vi gjorde filmvisningar på udda ställen runtom i stan. När 50 personer hade anmält sig stängde vi dörren.
Till exempel i jugendpalatset Centralbadet visades Shape of water.
– Vi visade Kubrick i en kärnkraftskällare, bara för att komma loss. Så småningom lyckades vi få distributörerna att släppa några filmer så att vi kunde göra medlemsvisningar i väldigt liten skala.
Själva festivalen blir också i mindre skala. Tidigare år har det visats 150 filmer, i år är det 75.
En av höjdpunkterna på festivalen är de samtal som förs mellan publiken och regissörer eller skådespelare. Något som man strävar efter även om nästan ingen kommer att vara på plats. Många av deltagarna kommer att finnas med digitalt.
– Vi har testat det lite och det känns ändå rätt bra när man sitter i salongen. Men vi kommer att ha röd matta, man får sitt vin och sina snacks och så får man gå in och sätta sig i salongen. Har man tur så blir det ett väldigt fint samtal.
Den stora publiken kommer inte att kunna se filmerna på biograferna, därför går man in för ett online on-demand-system. Av upphovsrättsliga skäl går inte filmerna att se utanför Sverige. On-demand-visningarna fungerar bara den 11–22 november.
Festivalchefens tips
– Vi tycker ju väldigt mycket om debutanter. Det är väldigt spännande att få presentera Spring Blossoms, som är gjord av en 20-årig tjej. Regisserad av Suzanne Lindon.
– Nine days är en väldigt mogen debut. Av Edson Oda.
– The man who sold his skin är väldigt intressant. Av den tunisiska regissören Kaouther Ben Hania.
– En av mina personliga favoriter är New Order av mexikanska Michel Franco. En väldigt våldsam men intelligent film med ett välutvecklat manus.
– För de som vågar dokumentären 76 days som är skildringen på plats i miljonstaden Wuhan om vad som hände där. Det som är slående är att det är exakt det som man ser i katastroffilmer men det hände i verkligheten. Av Hao Wu, Weixi Chen, Anonymous.
Vi har på något sätt jobbat dubbelt heltid för att hitta vägar.