Brentford språngbräda till de större klubbarna
Fotbollen finns i släkten. Farfar Rainer Forss gjorde tjugotalet landskamper på 50–60-talen och pappan Tero Forss hör till Åboklubben Inters verkliga ikoner. Men frågan är om inte Marcus Forss kommer a tt bräda båda sina släktingar då det gäller framgånga
Fotboll
Marcus Forss, 21, har gått sina egna vägar och ynglingen försvann i tonåren till England i stället för att välja den ”vanligare” vägen med ligaspel i hemlandet.
Brentfordproffset har gjort väl i från sig i västra London och anfallaren var utmärkt då han var utlånad till Wimbledon i fjol.
Brentford var snubblande nära att avancera till Premier League i somras, men klubben föll mot Fulham i förlängningen i kvalfinalen.
Ingen vet vad Forss roll varit om det blivit avancemang. Hade han varit Premier League-spelare eller utlånad till en mindre klubb?
– Det fina med Brentford och deras filosofi är att alla verkligen får en chans. Du får börja i B-laget men är du tillräckligt bra på träning och match får du chansen i Alaget. Det är en stimulerande miljö då du vet att det hänger på dig själv, säger Forss på en videolänk från Paris.
Forss blev för första gången uppkallad till A-landslaget som möter Frankrike i en landskamp i dag, Bulgarien i Nations League på söndag och Wales i samma Nations League på onsdag. Samtliga matcher spelas på bortaplan.
– Klart att jag blev oerhört glad över chansen i landslaget. Nu är det upp till mig att bevis att jag är värd min plats i laget.
Hösten har varit bra för 21-åringen. Även om han inte är förstaval på topp, där Ivan Toney smällt in tio mål på elva matcher, har Forss visat att han är att lita på. I The Championship har det blivit fyra fullträffar trots att han bara spelat 139 minuter. En superavbytare i ordets rätta bemärkelse alltså.
Den rollen kan vara vikt för honom också i landslaget. Fredrik Jensen, inte med i truppen denna gång på grund av skada, har visserligen gjort anspråk på den titeln i landslaget men för många målskyttar kan Finland aldrig förfoga över.
– Det finns massor av bra spelare i det finska laget. Och att Frankrike vill möta oss säger en hel del. Kanske att de inte varit lika intresserade för några år sedan, säger Forss.
Brentford har under senare år gjort sig känd som en sund klubb som köper hyfsat billigt och säljer dyrt. Processen att utveckla spelare stannar aldrig upp.
I somras lämnade Ollie Watkins för Aston Villa för 30 miljoner euro. Watkins gör succé i succélaget Villa.
Sommaren före det försvann Neal Maupay till Brighton för 23 miljoner euro. Maupay är en gångbar anfallare i Premier League han med.
Nästa sommar lär Saïd Benrahma lämna för West Ham där han redan spelar på lån. Det finns en klausul i kontraktet som ger Hammers chansen att köpa loss algeriern för 25 miljoner euro.
Toney köptes in från Peterborough för drygt fem miljoner euro. En skrattretande summa om 24-åringen fortsätter att spotta in mål i samma takt.
Om även om Marcus Forss trivs i Brentford gör han ingen hemlighet av att han gärna prövar spel i en större klubb i framtiden.
– Men det där är inget jag tänker på särskilt mycket eller ofta. Det jag gör varje dag på träning är mycket viktigare, säger Forss.
Landskampen Frankrike-Finland kl. 22 i kväll på Stade de France i Paris. Matchen kan ses i Viaplay.
Klart att jag blev oerhört glad över chansen i landslaget. Nu är det upp till mig att bevis att jag är värd min plats i laget.
kända spelare och mindre ligor som gäller. Ligor som i mycket hög grad kände av de ekonomiska svallvågor som sköljde över verksamheten.
Enligt uppgifter i Ilta-Sanomat har aktieägarna denna vecka kontaktats per e-post. Där ska aktieägarna ha delgetts diverse scenarion för hur säsongen 2021 och säsongerna därpå skulle kunna genomföras. Ett informativt möte ska hållas på onsdag kväll.
De två huvudalternativen som herr Chang erbjuder är att ytterligare intensifiera samarbetet med Vejle eller så får klubben fortsätta utan sin nuvarande majoritetsägare.
Det sistnämnda scenariot skulle betyda att nuvarande aktieägare eller nya investerare skulle vara tvungna att hitta finansieringen för de kommande säsongerna.
Vad ett ännu tätare samarbete med Vejle skulle innebära går endast att spekulera i men ett tämligen hett tips är att HIFK i den ekvationen sannolikt i högre grad än tidigare skulle få farmklubbsstatus. Helt enkelt av den enkla anledningen att det är betydligt lättare att kränga spelare från Danmark än från Finland.
I ett dylikt scenario lär HIFK bara kunna drömma om spelare som Luis Henrique och Vitinho. Och särskilt långsökt är det inte heller att herr Chang anser att exempelvis Mosa Yaghoubi gör större nytta i Vejle än i HIFK.
Chang har som bekant inga som helst emotionella band till HIFK, men inte så att kinesen skulle ha svikit sina löften. Enligt uppgifter från den innersta kretsen ska Chang ha bidragit med just de summor det varit tal om också denna säsong men någon välgörare med ett öppet checkhäfte som rider in som räddaren i nöden är han inte. Här gäller det affärer och att tjäna pengar. Coronaviruset gjorde att pengarna sinade och där ville inte Chang hoppa in och ställa räkenskaperna i ordning.
Stora och tuffa beslut ska alltså fattas i vinter. HIFK är ett starkt varumärke och en institution inom finsk idrott men fotbollen har levt från hand till mun ända sedan återkomsten till ligan. Storskaliga planer på ett nytt stadion har presenterats men det snacket har tystnat för länge sedan.
Det har ofta talats om att det finns rika och mäktiga, främst finlandssvenska, krafter som när som helst vore villiga att rycka in och rädda HIFK Fotboll Ab om så krävs.
De krafterna finns naturligtvis, men precis som fallet är för herr Chang är de knappast intresserade av att öppna plånboken på vid gavel för en verksamhet som bevisligen är väldigt svår att göra lönsam.
Finsk fotboll behöver ett slagkraftigt HIFK i ligan. Slagkraftigt både ekonomiskt och sportsligt. Just nu är det lite si och så med med båda delarna.