Studenternas egen festival.
Joel Forsbacka hängde på incelforum för att hitta ett trovärdigt språk för sin föreställning. Verket Cope hör till de åtta premiärer som visas under de svenskspråkiga magisterstudenternas egen festival.
Åtta nya svenskspråkiga verk har snart premiär i Helsingfors. Teaterhögskolans magisterstudenter ordnar en egen teaterfestival där de själva skriver, regisserar och står på scenen. Martin Paul, Joel Forsbacka och Emelie Zilliacus deltar alla tre. Martin Pauls och Emelie Zilliacus föreställning handlar om den franska drottningen Marie-Antoinette. Joel Forsbacka utforskar incelfenomenet i sitt verk.
– Jag trodde jag skulle vara tvungen att jobba hårt för att förstå, men jag förstår hur det kan ske, att man blir frustrerad.
I sitt verk Cope undersöker Joel Forsbacka fenomenet incel, det vill säga personer, främst män, som lever i ofrivilligt celibat och grupperar sig i särskilda diskussionsforum på nätet. Begreppet incel kommer från engelskans involuntary celibate.
Joel Forsbacka är själv ingen incel och försöker heller inte försvara rörelsen.
– Det är en kvinnohatande gruppering som är direkt sexistisk och rasistisk.
Det han intresserade sig för var att i egenskap av skådespelare gestalta en incel med kropp och språk.
– Jag var inte intresserad av den platta formen av att vara ilsken, hatisk och arg. De är visserligen det på sina forum, men de kan också vara djupa, tredimensionella, berätta om sina sorger och rädslor. Det fascinerade mig.
Känner igen sig
Verket Cope hör till de åtta premiärer som visas under tre veckor framöver i Helsingfors med start på fredag. Det är fråga om en festival som Teaterhögskolans svenskspråkiga magisterstudenter tillsammans orkestrerar.
Verken är skapade inom ramen för kurshelheten Fritt arbete som även gett festivalen dess namn. Visserligen får studerande kring tio timmars professionell handledning, men i övrigt ska de själva agera skådespelare, regissörer, dramatiker och producenter.
Joel Forsbackas föreställning bygger på texter som han hittat på incelforum. I dem syns gruppens eget språk, begrepp som red pill och blue pill, som kommer från nittiooch nollnolltalets populära Matrixfilmer. De som tagit det röda pillret anses se sanningen, medan de som tagit det blå pillret lever lyckligt ovetande, berättar Forsbacka.
– De pratar också om att ”mogga” där mog står för alpha male of the group. Om jag ”height moggar” någon är jag längre än den personen. Det handlar om att dominera i spelet om kärlek eller attraktivitet.
Forsbacka har tillbringat en hel del tid på forumen, och det som snabbt slog honom var att många tycktes leva liv som inte var dramatiskt olika hans eget.
– Det är inte tolv unga män som det gått totalt illa för, utan incel är ett symtom på någonting annat – en manlighet i kris? Ett underliggande problem är kanske en tvåsamhetsnorm eller kärlekshets som de lider av.
På forumen mötte Joel Forsbacka många paradoxer.
– De beskyller kvinnor för att de hamnat utanför kärleksmarknaden, för att de inte får ha sex och inte har flickvän. Samtidigt verkar de inte helt sugna på att vara med i det heller. Kanske det mer handlar om att hitta folk som känner lika. De kan enas kring ”fy fan vad kvinnor har förstört det för oss!” Och det känns kanske bättre för dem än att faktiskt ha en tjej, säger Joel Forsbacka.
Hitta lusten i arbetet
Anders Carlsson är avgående professor vid den svenskspråkiga skådespelarutbildningen. Han förklarar att syftet med kurshelheten Fritt arbete är att försvara ett utrymme där eleverna får jobba i fred med sitt konstnärliga arbete – något som sällan är möjligt vare sig ute i verkligheten eller i skolan.
– Vi på fältet är med om så många situationer där det råder brist på tid och pengar och där ens framtida karriär kan vara avhängig av hur bra eller dåligt det går. Man kan bli otroligt stressad och tvingas se på det man gör med ett utifrånperspek
Incel är ett symtom på någonting annat – en manlighet i kris? Ett underliggande problem är kanske en tvåsamhetsnorm eller kärlekshets som de lider av. Joel Forsbacka studerande om verket Cope
För Marie-Antoinette är frosseriet materiellt. Det är mat, skumpa och fina kläder. Det är konkret och därför intressant att jobba med på scenen. Emelie Zilliacus studerande om verket Antoinette
tiv gränsande till paranoia i stället för att gå in och hitta lusten i arbetet, säger Carlsson.
Tanken med kurshelheten är att påminna om att det är lätt att skapa och att allt kan bli konst, något som studerandena Emelie Zilliacus och Martin Paul båda säger sig ha upplevt under processen.
I deras samarbete Antoinette använder de den franska drottningen Marie-Antoinette för att utforska temat frosseri.
– För henne är frosseriet materiellt. Det är mat, skumpa och fina kläder. Det är konkret och därför intressant att jobba med på scenen. Vår tanke är att koppla henne till kapitalismen och västvärlden. Hur mycket saker vi har och hur mycket som vi bara tar en liten bit av och som sedan är förbrukat, säger Emelie Zilliacus.
Medan festivalens övriga föreställningar visas på Viirus och Reprum går Antoinette av stapeln på Sveriges ambassad på Norra Esplanaden. Miljön i det pampiga artonhundratalshuset är en viktig del av upplevelsen.
Den historiska personen MarieAntoinette är inte i fokus i föreställningen, snarare bilden av henne, fördomarna om henne, citaten och estetiken hon genererat.
Emelie Zilliacus och Martin Paul kliver in i Marie-Antoinettes värld, men försöker inte dölja att det ibland kan vara svårt för dem att närma sig henne.
– Det tycker jag är skådespelarens expertis, att vara en expert på rolltagande. Då menar jag inte bara roller som Hamlet utan att vi sätter på oss roller hela tiden, rollen som förälder, professor eller butiksbiträde. En läkare beter sig på ett speciellt sätt. Jag tycker det är intressant att synliggöra det, hur kort glappet egentligen är, från oss som personer till vilken roll som helst, säger Martin Paul.