❞ Skräp i naturen retar mig, men man får inte bli rasande, det hjälper inte ett dyft.
Vi borde begränsa slit- och slängkulturen. Den är inte hälsosam på något sätt. Det säger Kaisu Paulanto som joggar och samlar skräp varje dag för att snygga upp näromgivningen.
Kaisu Paulanto joggar och samlar skräp varje dag
Engångsprodukter som pappmuggar, godispåsar, cigarrettaskar, och så förstås fimpar – det är det huvudsakliga innehållet i Kaisu Paulantos medhavda soppåsar. Hon ploggar, som det kallas, det vill säga joggar och plockar skräp på samma gång.
– Det blir någonting så gott som varje dag, men mer på veckosluten då jag hinner med längre turer. Då brukar jag löpa omkring tio kilometer. Ska man hinna med mer blir det väldigt tidskrävande, säger Paulanto som fyller 50 år i dag, torsdag.
Härom helgen joggade hon 30 kilometer och samlade ihop sju soppåsar med skräp. I Helsingfors städas gatorna regelbundet, men vi behöver inte gå många steg i Västra Böle förrän Paulanto har fyllt en soppåse med skräp från trottoaren och gräsmattan strax intill. De här kvarteren är på inget sätt mer nedskräpade än andra, och vi ser två sopkärl på mindre än 50 meters avstånd.
Kaisu Paulanto har ploggat i ungefär tre år, mest hemma i Nurmijärvi där hon också startat en grupp för ploggare. När hon pendlar till jobbet i Helsingfors kan hon inte undvika att genom bussfönstret se mängder av skräp utmed motorvägen.
– När jag blev tillräckligt irriterad kontaktade jag kommunen och bad dem göra något. När ingenting hände tog jag tag i saken själv. Fast det är klart att man inte löser hela problemet på det här sättet, säger hon.
Å andra sidan är plogging ett sätt att kombinera motion med samhällsnytta.
– Skräp i naturen retar mig, men man får inte bli rasande, det hjälper inte ett dyft, säger hon.
Skräpmat i dubbel bemärkelse
Engångsartiklarna, dit munskydd och plasthandskar också hör i coronatider, är massivt överrepresenterade i Kaisu Paulantos soppåsar. Snabbmatskedjorna är också väldigt synliga. Hamburgaromslag och pizzakartonger finns det gott om. Beteckningen skräpmat gör verkligen skäl för namnet.
Paulanto är neuropsykolog och menar att både vi själva och miljön skulle må bättre om vi justerade vår livsstil en aning.
– Man borde börja begränsa slitoch slängkulturen. Under coronaepidemin är det förståeligt med hämtmat, men inte annars. Det är på flera sätt hälsosammare om man sätter sig ner och äter med familjen i lugn och ro. Att småäta ute på språng hela tiden är förknippat med en ohälsosam livsstil, säger hon.
När Finlands miljöcentral tidigare i år tog pulsen på finländarnas naturrelation bedömde allmänheten att nedskräpningen är det näst största hotet mot naturen, strax efter klimatförändringen. En slutsats är att många åtminstone är medvetna om nedskräpningen, men en utbredd medvetenhet räcker inte för att åtgärda problemet.
– Folk är inte rationella, beteendet matchar inte den oro man känner för naturen. Man tänker lätt att en pizzakartong kanske inte spelar någon roll, säger Kaisu Paulanto.
Men, tillägger hon, samma bristande logik finns i klimatfrågan.
– Folk tycker att de lever klimatsmart fastän de inte gör det. Det här handlar om att vi slår på psykologiska försvarsmekanismer, vi vill behålla en god bild av oss själva.
Positivt är då att nedskräpningen ser ut att minska. Den bilden har Kaisu Paulanto fått från sina "mentorer" inom skräpplockningen, Ilkka och Kaija Erkkilä, som i flera år har plockat cigarettfimpar.
– Om vi kunde hejda slit- och slängkulturen skulle det säkert hjälpa ganska mycket.