”Fallet hör till de värsta jag känner till”
Forskning visar att återfallsrisken hos förbrytare som dömts för sexualbrott mot barn är liten. – Det bör samtidigt tilläggas att det finns en liten grupp förbrytare där risken för återfall är avsevärt större, säger Julia Korkman, rättspsykolog vid HUS oc
På tisdagen inledde Södra Österbottens tingsrätt rättegången mot fyra österbottningar misstänkta för en rad sexualbrott mot ett flertal minderåriga offer.
Brotten ska ha ägt rum åren 2007–2018. Offren var i åldern 6–16 år när brotten inträffade.
Brottsrubriceringarna omfattar allt från innehav av barnpornografiska bilder till grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn.
Julia Korkman, rättspsykolog vid HUS och forskare vid Åbo Akademi, har inte deltagit i utredningen utan uttalar sig på basen av den offentligt tillgängliga informationen.
– Fallet är exceptionellt och hör till de värsta som jag känner till. Att det inkluderar material där barn till och med har dödats, ja det kan inte bli värre, säger Korkman.
– Samtidigt har jag reflekterat kring hur relativt sett obemärkt processen, som pågått i flera år, verkar ha gått förbi. Beror det på att de misstänkta förövarna är inhemska män? Kontrasten är stor till fallen i Uleåborg 2018, där det handlade om unga asylsökande män och tonåriga flickor, fall som fick hög status och väckte krav på skärpt lagstiftning.
Liten grupp med risk för återfall
Det tål att nämnas att antalet sexuella övergrepp mot barn i sig har minskat under en längre tid. I synnerhet fall som involverar unga offer och som är grova har minskat mycket.
Samtidigt har antalet anmälningar ökat, vilket indikerar att vi blivit bättre på att känna igen sexualbrott mot barn.
Därtill visar ny finländsk forskning som Korkman deltagit i att risken för återfall bland förbrytare som dömts för sexualbrott mot barn är väldigt liten, endast 1 procent under en uppföljningsperiod på 7 år.
– Även om det kan finnas ett mörkertal, det vill säga personer som inte blir fast för sina återfall, är andelen väldigt liten jämfört med andra brott, säger Korkman.
– Det beror säkert delvis på att majoriteten av fallen handlar om förövare i äldre tonåren och offer som är flickor i yngre tonåren, där oförsiktighet eller okunskap kan spela in på ett helt annat sätt än i det aktuella fallet.
Korkman hänvisar till en ny studie vid Institutet för kriminologi och rättspolitik som sedan 2011 visar att allt fler av de som döms för sexualbrott mot barn själva är väldigt unga, 15–20 år och med andra ord i många fall själva barn, och allt fler offer är nära skyddsgränsen på 16 år.
Fallet som nu omtalas hör med andra ord till en minoritet av ovanliga och ovanligt grova fall också inom gruppen av fall som döms.
– Det bör samtidigt tilläggas att det finns en liten grupp förbrytare där risken för återfall är avsevärt större, säger Korkman som utifrån uppgifter i medier lutar mot att den huvudmisstänkta i det här fallet kan tillhöra den gruppen.
– Det fruktansvärt grova materialet, att händelserna pågått länge och inriktningen på väldigt unga offer antyder det. Om det finns sadistiska drag ökar risken för återfall ytterligare, eftersom det tyder på psykopatiska och känslokalla drag hos förövaren.
Utsatta barn lättare offer
I så gott som alla fall av sexualbrott mot barn är förbrytaren en man, och återfall är vanligare bland förbrytare som intresserar sig för pojkar.
– Barn som av någon anledning är speciellt utsatta eller hungrar efter uppmärksamhet blir lättare byte för personer som vill utnyttja dem. Det verkar vara svårare för pojkar att identifiera sig som offer och berätta om de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Överlag är det svårt för offer att berätta om förövaren byggt upp en relation som gör att offret känner sig medskyldigt.
Enligt Korkman är det centralt att vuxna inte skuldbelägger sina barn så att de inte vågar berätta ifall att de råkar ut för någonting illa.
Hon betonar en öppen dialog och sexualupplysning som en effektiv metod för att förebygga bland annat sexualbrott mot barn.
– Med sexualupplysning följer bland annat en senare sexdebut och mindre riskfyllt sexualbeteende. De pojkar som enligt tidigare finska studier haft sex tidigt har varit de som vet minst om sex och sexualitet.
Fler gråsälar observeras på Finlands havsområde. Även antalet vikare ökar.
Två år i rad har antalet gråsälar som observerats i Östersjön ökat, meddelar Naturresursinstitutet i ett pressmeddelande. Ökningen har varit störst i södra Östersjön.
Antalet gråsälar som observerats vid flyginventeringar har i många år varit drygt 30 000 individer, men i fjol och i år noterades 40000 gråsälar. Av dessa befann sig knappt 17 000 på Finlands havsområde.
”En indikation på att beståndet ökar och att gråsälarna rör på sig är att det fanns 2 500 fler gråsälar på Finlands havsområde i år jämfört med i fjol”, menar Mervi Kunnasranta,
specialforskare vid Naturresursinstitutet.
Gråsälarna fotograferas under pälsbytet vid månadsskiftet maj– juni på kobbar som ligger långt från kusten. Antalet individer räknas från fotografierna. Resultatet representerar minimiantalet gråsälar.
Vikarbeståndet ökar
I år har också 13 300 vikare observerats i Bottenviken. Det är betydligt högre än 2018 då resultatet var 9 900.
Observationerna av vikare varierar kraftigt. Variationerna avspeglar inte plötsliga förändringar i antalet vikare, poängterar Naturresursinstitutet. Bakom variationen ligger isförhållandena i april. Om istäcket börjat spricka upp före inventeringstidpunkten kan stora grupper av vikare påträffas, vilket gör resultatet exceptionellt högt.
Vikarbeståndet i Bottenviken har ökat med fem procent per år.