Häger fann snabbheten i Sverige
Julia Häger siktar på att bygga vidare på förra vinterns succé.
Det var i vintras som IF Minkens Julia Häger slog igenom med sin första FM-medalj i sprint. Men då hon flyttade till Umeå för att studera för fyra år sedan var hon inte någon sprinter.
– Jag var en dieselmotor. Ju längre sträcka desto bättre. Jag var bäst i klassisk stil. Efter att jag flyttade till Sverige blev jag jättemycket snabbare, säger Häger till HBL.
– Snabbhetsträning och explosivitet var nånting som var nytt för mig. Vi hade kanske inte haft så mycket fokus på det i gymnasiet.
Gruppträning
Stina Nilsson, Jonna Sundling, Maja Dahlqvist, Linn Svahn – det kryllar av begåvade sprintåkare i Sverige. I Finland har sprint – i synnerhet i fristil – länge varit en kollektiv svaghet.
– Jag tror absolut snabbhetsträningen kan vara en orsak till att svenskorna blivit så bra i sprint. Det finns också vissa teknikbitar som görs väldigt bra i Sverige. I Umeå leker vi mycket på skidorna, kör slalom, tränar på kurvor, starter, spurter och sånt, säger Häger.
– Och just det här med att träna tillsammans, speciellt intervallpass, det tror jag är jätteviktigt. Man borde kunna tänka det som en lagidrott utanför tävling, hjälpa varandra att bli bättre, och sedan tävla individuellt.
Gruppträning är något som först under de senaste åren införts på allvar i Finlands landslag. Det är kanske inte bara en stereotypi att finländarna traditionellt föredragit att träna på egen hand.
– Vi har en bra grupp i Umeå. Det har gett bra sparring. I FSS har vi också en otroligt bra grupp, säger Häger.
Sprintegenskaper viktiga
Till exempel Stina Nilsson klarade sig också bra på distans innan hon inför den här säsongen beslöt att sadla om till skidskytte. En bra sprintåkare kan ofta bli en bra distansåkare.
– Jag tror snabbhetsegenskaperna har hjälpt mig mycket också på 10 km. Det behövs snabbhet för att verkligen kunna skapa farten. Jag tror sprintträningen är bra för mer än bara sprint, säger Häger.
Speciellt i masstarterna behövs det numera också sprintegenskaper, för att accelerera och spurta. Det räcket inte bara med uthållighet.
– Men också i intervallstarterna är det bra att kunna hålla en rygg och inte ge upp, säger Häger, som inte vill bli kategoriserad som en renodlad sprintåkare.
– Jag vill ju helst bli en allroundåkare. Egentligen borde alla sträckor fungera för mig.
Fokus på kvalitet
Det har inte bara varit en dans på rosor i Umeå för Häger. Under hennes andra år i Sverige drabbades hon av lite överträning. Samtidigt drog hon också på sig mykoplasma.
– Det låter lite klyschigt, men jag lärde mig väldigt mycket av det. Återhämtningen är väldigt viktig. Då man studerar handlar det ju inte bara om träningen, utan om den totala belastningen, säger Häger.
Nu lägger hon upp sin egen träning. Hon får dock hjälp av tränarna i FSS och Umeå.
– Jag har fokuserat mycket på kvalitet. I den här sporten blir man lätt besatt av träningstimmarna och hur mycket man tränar. Det är absolut viktigt med träningsmängd, men det är viktigt för mig att känna mig energisk och pigg inför ett hårt intervallpass för att få ut det mesta av det.
Höga förväntningar
Den här veckan befinner sig Häger på läger i Olos med FSS-träningsgruppen. I vinterns debutlopp i finska cupen i Vuokatti förra helgen var hon sjua i fristilssprinten. I stafettloppet var IF Minken femma.
– Jag är nöjd med min debut. Jag ville få ett kvitto redan från start. Jag känner att jag är med från början, säger hon.
– Jag har ganska höga förväntningar inför säsongen. Jag tror jag tagit ett steg framåt sedan förra säsongen. Samtidigt gäller det också att kunna hålla sin nivå.
Förra vintern tävlade Häger första gången på en distanssträcka i världscupen i Lahtis. Hon har också tävlat i sprint i Lahtis och i Ruka.
– Klart vill jag tillbaka till världscupen. Det är en minitour i Ruka så det blir lite färre som är med, men jag känner att jag vill sikta på det, så får man se hur det går.
❞ Jag var en dieselmotor.