Finlandssvensk urpremiär för Julius Caesar
William Shakespeares tragedi Julius Caesar gestaltar bandet mellan teater och politik, hur makthavare gestaltas av andra och gestaltar sig själva.
Donald Trump är en populär gestalt på teaterscener världen över. Inför Unga teaterns premiär av Det susar i säven häromveckan bekände regissören Paul Olin att det finns vissa drag av USA:s numera bortröstade president i föreställningens vårdslösa padda.
Än mer naturliga ter sig parallellerna mellan Donald Trump och härskarna i Shakespearetragedier som Rikhard III och Julius Ceasar. Den sistnämnda har premiär på fredag i Klockriketeaterns och Teater Sirius tolkning, och föreställningens dramaturg Per Ehrström ger på Klockrike.fi en bild av hur andra teaterskapare de senaste åren låtit just Caesars och Trumps gestalter smälta samman.
I synnerhet uppmärksammar han regissören Oskar Eustis uppsättning i New York för ett par år sedan. Förutom att Caesar såg ut som Trump utnyttjade föreställningen röda kepsar med texten ”Make Rome Great Again”. Mordet på Caesar skulle vara en katharsisk upplevelse för dem som ogillar Trump, men samtidigt var Eustis syfte, skriver Ehrström, att berätta vad som händer när man försöker upprätthålla demokratiska värderingar med ickedemokratiska medel. Han ville uppmana sin liberala, Trump-kritiska publik, att lyssna på den andra sidan.
Det hindrade ändå inte medier på den yttre högerkanten att starta en kampanj mot den ”mordiska” teatern och dess sponsorer, varav en del drog tillbaka sin finansiering efter hårda påtryckningar. Flera medverkande hotades på olika sätt. Det hjälpte inte att New York Times recensent skrev att en publik av högstadieelever skulle förstå att pjäsen inte propagerar för att mörda Caesar.
I Klockrikes och Sirius tappning ligger fokus ändå lite annorlunda.
– Vi har försökt ta fasta på hur Shakespeare skriver både om politik och om teater; på det performativa i retorik, maktsymboler och maskulinitet. Idén kommer från regissören Carl Alm, säger Ehrström till HBL.
Han tillägger att ensemblen upplevt att texten är förvånansvärt aktuell, lite i Marx bemärkelse om att historien upprepar sig först som tragedi, sedan som fars.
Hur mycket Trump finns det i er uppsättning?
– Inget alls. Vi kände ganska snabbt att parallellerna till vår tid blir tydligare om vi inte skriver ut dem, utan klarar av att leka med dem och visa hur makthavare – ledare, kejsare, kungar – gestaltas av andra och gestaltar sig själva. Caesar talar till exempel mycket om sig själv i tredje person. Det är en slags performance han håller på med.
– Man kan tänka sig att han byggt upp sig själv och spelar rollen som sig själv. Det gör att hans död halvvägs in i pjäsen kan användas för att bygga upp en ny berättelse och där den skickligaste retorikern genom populism och att spela på känslor kan vända folkets uppfattning om den här döden. Det kändes som något som ligger väldigt nära vår tid: hur man alltid kan använda sig av en händelse för att förstärka sin egen agenda.
Julius Caesar är en av Shakespeares mest kända klassiker men har ändå sällan spelats i Finland. Klockriketeaterns och Sirius Teaterns uppsättning har premiär den 13 november på Teaterhuset Universum på Styrmansgatan i Helsingfors.