Digitala valutor tar fart
Coronapandemin accelererar utvecklingen mot ett mer kontantlöst samhälle
Drygt sju procent av finländarna använder fortfarande i huvudsak kontanter för sina dagliga inköp, men på det stora hela har pappers- och metallpengarnas popularitet sjunkit i många år.
Den här trenden har i stället satt i gång en kapplöpning mellan centralbankerna om att vara först med nya, digitala valutor.
Kina uppges vara allra längst hunnet. Där lottades e-yuan ut till vanliga medborgare i oktober, i det största pilotprojektet hittills.
Också ECB tar sina första steg mot en e-valuta, men något slutligt beslut har ännu inte fattats.
Under de senaste fem åren har kontantanvändningen gått stadigt neråt i Finland. Utvecklingen skapar press på centralbankerna att ta fram egna digitala betalmedel som motvikt till affärsbankerna, vars roll stärks som följd av utvecklingen.
Enligt en rapport som publicerades tidigare i år arbetar 80 procent av världens centralbanker med egna, statligt garanterade epengar.
Europeiska centralbanken vill inte vara sämre, och i början av oktober presenterades den första rapporten om hur en ny, e-euro skulle kunna se ut. Projektet är ännu bara i testfasen – något beslut har ECB-rådet inte fattat.
Men vad är en digital euro, hur skiljer den sig från dagens digitala pengar och varför behövs den?
Skillnad mellan pengar och pengar
I fjol uppgav bara sju procent av finländarna att papperspengar är deras huvudsakliga betalningsmedel, och under coronaåret rapporteras trenden ha accelererat. Trenden förändrar relationen mellan pengar skapade av centralbanken, och pengar skapade av privata banker.
I vardagen spelar det ingen roll om man betalar med sedlar eller bankkort. Men tekniskt sett finns en avgörande skillnad: dina sedlar är en fordran till staten, garanterad av Finlands Bank och Europeiska centralbanken, medan pengarna på ditt bankkonto är en fordran till den affärsbank du är kund hos.
I lagens ögon är pengar sedlar och mynt, medan en bankinsättning är ett löfte om att kunna leverera pengar åt dig.
I det hypotetiska scenariot att kontanterna försvann helt och hållet skulle dina insättningar i praktiken garanteras av affärsbanker – som alltid löper en viss risk att gå i konkurs.
Värt att notera är dock att de etablerade finska bankerna omfattas av en insättningsgaranti, som täcker insättningar upp till 100 000 om banken går omkull.
Bankkontot är dessutom en finansiell tjänst som hör till bankens affärsverksamhet. På en principiell nivå är det viktigt att se till att kunderna har ett alternativ, lyder ECB:s argument till varför det behövs en motvikt i form av en digital euro. Annars riskerar förtroendet för valutan att undermineras.
”Skapar stabilitet”
En ekonom som ser flera fördelar med digitala valutor är STTK:s chefsekonom Patrizio Lainà.
I sin doktorsavhandling undersökte han så kallad Full-reserve banking – ett finansiellt system som innebär att ansvaret för att skapa pengar helt förflyttas till den offentliga sektorn med följden att affärsbankerna måste backa upp
Med en digital valuta kan betalsystemet fungera också om en bank går omkull, vilket är en stor förändring.
Det betyder att utvecklare av finansteknologitjänster kan arbeta direkt mot betalningssystemet, i stället för att vara beroende av bankerna.
Patrizio Lainà
chefsekonom, STTK
de lån de beviljar med reella tillgångar eller centralbankspengar.
I avhandlingen konstaterar han att en så drastisk reform är osannolik på kort sikt, men att en partiell förändring i form av digitala kontanter kan vara ett första steg.
Det kunde bland annat höja den finansiella stabiliteten, menar han.
– Digitala centralbankspengar kan innebära att bankerna separeras från betalsystemet. Med en digital valuta kan betalsystemet fungera också om en bank går omkull, vilket är en stor förändring.
En annan positiv effekt för staten är att digitala pengar ger avsevärt högre seigniorage, vinsten som centralbankerna gör på att ge ut pengar.
Ett komplement – inte ett substitut
Lainà ser det som osannolikt att kontanterna kommer att försvinna helt och hållet. De fysiska pengarna är populära i många länder och tål också kriser, som om elnätet slås ut.
ECB har varit noga med att påpeka att den digitala euron är ett komplement, inte ett substitut.
Men digitaliseringen skapar ändå ett behov av en ny sorts centralbankspengar, menar han.
Centralbanken spelar visserligen en viktig roll i skapandet av digitala pengar, i egenskap av långivare till affärsbankerna. Men största delen av pengarna i dagens läge är ettor och nollor som banktjänstemannen matar in då en privat bank beviljar ett lån.
– Affärsbankerna tycker knappast om en sådan här förändring, den äter ju av deras verksamhet. Men om man ser på saken ur ett samhälleligt perspektiv kan nettoeffekterna vara positiva. Det betyder att utvecklare av finansteknologitjänster kan arbeta direkt mot betalningssystemet, i stället för att vara beroende av bankerna.
Förändringen kunde också stärka centralbankens möjlighet att utöva penningpolitik. Centralbanken påverkar i dagsläget penningmängden till exempel genom att handla med värdepapper eller ändra styrräntan, som bankerna kan låna till.
En digital euro som vinner mark bland allmänheten skulle dock ge centralbanken kontroll över en större del av den totala mängden pengar.
– Det kunde ge centralbankerna ännu mer handlingsutrymme. Centralbankerna försöker påverka bankernas verksamhet också i dagens läge, men det är svårt att knuffa med ett snöre.
Medaljen har ändå sina baksidor. En risk som ECB nämner i rapporten är att incitamenten för att lägga in sina pengar hos en affärsbank försvagas, vilket kan ha en negativ inverkan på bankvärldens stabilitet.
Om utflödet från bankkontona blir för stort stiger bankernas finansieringskostnader, vilket medför högre räntor på banklån. En minskad privat kreditutgivning kan bromsa den ekonomiska aktiviteten i samhället.
Digital plånbok
Den digitala euron skulle alltså vara en elektronisk form av centralbankspengar, som är tillgänglig för alla invånare och företag på samma sätt som sedlar och mynt, men i digital form. Men hur skulle den se ut i praktiken?
I rapporten bollar ECB med flera alternativ.
Det troliga är att den hittas i en app i stil med befintliga betaltjänster, men i rapporten öppnar man också för att tillhandahålla den i någon form av fysisk apparat eller i en kombination av båda två.
Tekniskt sett finns det också flera vägar att gå. Infrastrukturen kan antingen vara centraliserad, med alla transaktioner registrerade i centralbankens liggare, eller i någon mån decentraliserad till användare och övervakande mellanhänder.
I Sverige funderar Riksbanken på en decentraliserad modell, inspirerad av blockkedjetekniken som populariserades genom Bitcoin.
Lösningen skiljer sig dock från kryptovalutorna genom att nätverkets så kallade noder bara är tillgängliga för auktoriserade deltagare, såsom banker. Dessa distribuerar sedan e-kronorna till användarna.
Den största skillnaden mellan en centraliserad modell och en modell som förmedlas genom mellanhänder är den privata sektorns roll.
I den förstnämnda modellen behövs mellanhänder endast som grindvakter, men i den andra har den privata sektorn en mer framträdande roll, bland annat för clearing av transaktioner. I båda fallen skulle den privata sektorn kunna bygga nya företag baserat på digitala eurorelaterade tjänster.