Den bortglömda vinkeln till USA:s val

”Det ryktas redan att kanske en av urfolkskvinnorna i Demokraterna skulle kunna bli en av Bidens ministrar.”

Okej, okej, jag vet att alla redan har talat om USA:s presidentoch kongressval. Själv har jag också hört timtals med analyser, nyheter och diskussioner, och skulle så otroligt gärna återvända till en tid där USA:s politik inte tog så mycket tid av mitt liv. Dock finns det en vinst som jag firat, som jag inte sett analyser över i de finska medierna. Jag kom till slutsatsen att det väl måste vara min uppgift i så fall.

Jag presenterar USA:s urfolksrepresentanter i kongressen: Tom Cole, chickasaw. Markwayne Mullin, cherokee. Yvette Herrell, cherokee. Deb Haaland, laguna och Jemez Pueblo. Sharice Davis, Ho-Chunk (Winnebago). Kaiali'i Kahele, Native Hawaii.

USA:s val var en stor vinst för landets urfolk. Tre republikaner och tre demokrater, en rekordmängd urfolksrepresentanter i USA:s beslutsfattande organ. Det är förståeligt att denna vinst för mångfald och självbestämmelse för USA:s urfolk inte väckt uppmärksamhet. Det är inte många som kan nämna USA:s urfolksstammar och samfund, för att inte nämna hur urfolkspolitik över huvud taget bedrivs i landet. Men för oss som ens lite känner till situationen är valresultatet minst sagt historiskt.

Det är inte lätt att beskriva omständigheterna där Nordamerikas urfolk lever. Inte bara i USA, men även i Kanada, kan reservatområden se ut som något man stereotypiskt skulle föreställa sig helt någon annanstans än i länder som tillhör världens rikaste. Reservat som inte har dricksvatten. Reservat som inte har ordentliga hus. Reservat dit det inte finns en väg, utan där enda sättet att komma bort från den extrema fattigdomen är att köpa en flygbiljett som kostar hundratals dollar. Och det är bara början. Man behöver bara se mot Standing Rock-konflikten som uppstod i North Dakota för att förstå att våldsam diskriminering mot urfolk inte försvunnit någonstans. Våldsamhet från polisen, rasism hos hälsovården, ignorans från beslutsfattare, allvarliga sociala problem med ingen hjälp i sikte – det är så bilden av kolonialismens långvariga effekter syns.

Det skulle vara helt förståeligt om urfolk inte alls ville delta i USA:s statliga system. Jag har också själv upplevt kulturskillnader mellan mig, som kommer från en nordisk välfärdsstat, och vissa av USA:s urfolksungdomar, som inte vill ha staten inblandad i någonting de gör i sina samfund. Dock glädjer det mig att se att i år gav urfolken inte vika.

Då jag skriver denna kolumn räknas Arizonas röster fortfarande och Joe Biden leder över Donald Trump med cirka 15 000 röster. Arizona har en befolkning på 7,2 miljoner så det går inte att överskatta hur viktig varenda röst har varit. Tänk då att 97 procent av Apache-, Navajo- och Coconino-områdena röstade på Biden. Det betyder cirka 74 000 röster. En vattendroppe i ett omöjligt stort hav, men en klart avgörande droppe för presidentvalet. Om Biden slutligen vinner Arizona, så får han tacka dess urfolk. Det ryktas redan att kanske en av urfolkskvinnorna i Demokraterna skulle kunna bli en av Bidens ministrar. I så fall skulle urfolken i Nordamerika eller Turtle Island, kunna fira ännu en historisk vinst.

Turtle Island är ett namn för jorden eller för Nordamerika, som används av vissa amerikanska ursprungsbefolkningar.