Hälsan viktigare än OS-framgång
Elina Gustafsson, en av Finlands största boxningsstjärnor och ett OS-framgångshopp, valde att lägga handskarna på hyllan bara 28 år gammal.
På onsdag kväll kom ett överraskande besked som samtidigt är en smäll för Finlands framgångsdrömmar i OS i Tokyo nästa år. EM- och VMmedaljören Elina Gustafsson avslutar sin karriär. Gustafsson räknades till ett av rätt få medaljhopp i OS i Tokyo, som varit karriärens huvudmål sedan flera år tillbaka. Men nu har lågan slocknat.
Gustafsson missade fjolårets EM på grund av en armbågsskada och sista droppen blev ett diskbråck i ryggen som fick henne att fatta sitt beslut.
– För ett par veckor sedan var jag för fullt på väg till OS-kvalet i maj. I åtta och ett halvt år har jag förberett mig för det – men så förstår jag att jag inte längre vill eller kan. Det är dags att sluta. I mitt hjärta vet jag att det är rätt beslut, sade Gustafsson i en intervju i Iltalehtis IL-TV på onsdag kväll.
Boxningsvärlden är proppfull av historier där erfarna boxare hållit på alltför länge och närmast tagit stryk under sina sista år. Gustafsson, 28 år, blir inte ett namn på den listan. Då kroppen började ge oroväckande signaler prioriterade hon sin hälsa och de åren som har kvar av sitt liv.
– Vad händer om jag bara ångar framåt trots alla varningssignaler kroppen ger? Näst brakar ryggen ännu värre. Det är min hälsa som det handlar om. Boxning är inte så värdefullt att jag på grund av det skulle tappa förmågan att röra på mig, berättade Gustafsson.
Gustafsson nådde sina största framgångar i 69-kilosklassen där hon tog sitt första av fyra FM-guld 2013. Nordisk mästare blev hon två gånger och det internationella genombrottet kom i VM 2016 då hon vann brons. Två år senare spelade hon ena huvudrollen i en av de största dagarna i finländsk amatörboxning då hon vann EM-guld samma dag som Mira Potkonen i bulgariska Sofia.
Men hennes mest minnesvärda ögonblick var då hon var fanbärare i European Games i Minsk i fjol.
– Där fanns tusentals människor på plats och det kändes som om de alla hurrade åt mig. Det var något otroligt. Jag är tacksam för den stunden, säger Gustafsson i intervjun.