❞ Konkurrensmyndighetens recept utgör besk medicin för Apotekareförbundet, men läkekonstens fader Hippokrates hade förmodligen hållit med: konkurrens är den bästa medicinen.

Vågar Finland luckra upp sin skråliknande apoteksmarknad? Är branschen så sund som den påstår har den intet att frukta av frisk konkurrens.

Med sina närmare 300000 invånare saknade Esbo ett apotek vid Jorvs sjukhus fram till början av detta år, trots tusentals patientplatser och omfattande jour. I det växande Mattby med över 20 000 invånare verkar ett ensamt apotek, vars ägare händelsevis håvar in 1,5 miljoner euro i årsinkomster.

Den finländska apoteksbranschen lever kvar på 1980-talet, saligt omedveten om frihandel, konkurrens och internet. Varför är apotekskedjor som skulle kunna dra nytta av stordriftsfördelar förbjudna? Varför tillåts inte apotek som endast är verksamma på nätet?

Genom lagstiftning har branschen cementerat en monopolistisk situation som gynnar apotekarna själva, på bekostnad av innovationsförmåga och kundnytta. Trots utvecklingsbehov är erfarenheterna från Sverige och Norge som öppnade sina apoteksmarknader 2009 respektive 2001 övervägande positiva. Men samtidigt som de finska grossistpriserna för läkemedel är bland de lägsta i hela Europa är konsumentpriserna paradoxalt nog bland de högsta. Något felas.

Förklaringen är egenintressen som aktivt vill neka kunderna en bättre tillgång till mediciner och vägrar unna samhället sänkta läkemedelskostnader. Frågan har stötts och blötts i åratal, men riksdagen har inte kommit till skott. Förhoppningen är nu att beslutsfattarna ids bekanta sig med en pinfärsk utredning av Konkurrens- och konsumentverket (KKV). I rapporten presenteras en räcka förslag på reformer som borde ha ägt rum för länge sedan, men som har förhalats av nomenklaturan inom det medeltida skråväsen som kallas för finländska apotek.

KKV:s dunderkur är omfattande reformer som utgår från kundens behov. Först måste vi luckra upp regleringen av vem som får öppna och äga apotek. Apotekstillståndet ska inte längre grunda sig på myndighetens behovsprövning, tillstånd bör beviljas åt alla som uppfyller vissa minimikriterier som garanterar en säker läkemedelsdistribution. I nuläget är apotekslicens förbehållen provisorer med femårig universitetsutbildning. En ensamrätt för en enskild yrkeskår hör medeltiden till.

Farmaceutisk sakkunskap kan tryggas med lindrigare begränsningar.

Därtill bör vi slopa de förlegade, konstgjorda restriktionerna på var apoteken får finnas. Eventuella luckor på landsbygden går att lappa med näthandel och riktade glesbygdsstöd. Dessutom borde etablerade apotekare fråntas möjligheten att aktivt bromsa inrättandet av konkurrenter, de är nämligen ökända för att lägga ut juridiska krokben.

KKV rekommenderar också att vi lättar på regleringen av medicinpriserna: sänker läkemedelstaxorna eller skärper apoteksskatten. Därtill behövs pristak för icke-receptbelagda mediciner. Den enda bieffekten vore dämpade vinster för apoteksägarna, vars stigande inkomster korrelerar med ständigt ökande utgifter för läkemedel i en kraftigt reglerad marknad värd miljarder. Varför är det inte tillåtet i Finland att köpa icke-receptbelagda, värkstillande eller antiinflammatoriska mediciner i matbutiken? Motargumenten haltar betänkligt. Rentav hälften av apoteksförsäljningen består därtill av icke-medicinska produkter såsom fuktighetskrämer, tvålar och solskyddsprodukter. I nästan alla andra nordiska länder får egenvårdsläkemedel säljas utanför apoteken, liksom även vitaminer, bassalvor, fuktande ögondroppar, nässpray, kompresser och så vidare. I flera länder är priserna en bråkdel jämfört med här hemma.

De senaste fem åren har apotekarna generellt uppvisat en hisnande inkomstutveckling som totalt utklassar höginkomsttagare såsom läkare och ingenjörer. Utvecklingen varierar kraftigt enligt apotekens läge, men trenden är högst betänklig med tanke på att apoteksbranschen är strikt reglerad, immun för konkurrens och präglas av obefintlig risk. KKV:s recept må utgöra besk medicin för Apotekareförbundet. Men läkekonstens fader Hippokrates hade förmodligen hållit med. Vid Apollon: konkurrens är den bästa medicinen. Det finns väldigt få biverkningar av billigare mediciner.