Den långa vägen tillbaka
"Hur länge tar det att bygga upp hyfs och civiliserat beteende?"
Om förtroende har det sagts att det kan ta år att bygga upp det hela, men blott sekunder att helt rasera detsamma. Även om det givetvis sällan är fullt så dramatiskt finns det en betydelsefull sanning i detta. Förtroende, särskilt efter ett upplevt svek, är inte något som kommer tillbaka på ett ögonblick. Tvärtom, när man upplevt ett svek så kan det dröja väldigt länge innan man vågar lita på någon alls igen, och även då är man ofta försiktig och tvivlande. Ibland kan en människas förmåga att lita på andra så gott som permanent skadas, till allas förfång.
Något liknande kan ske även på en samhällelig nivå. Vi har under de senaste åren sett att förtroendet för såväl politiker som näringslivet naggats i kanten, och det är inte helt lätt att se hur denna tendens kan vändas. När förtroendet vittrar sönder, börjar varje försök att bygga upp det hela tolkas som en falsk gest, och att tala om saken ses som bortförklaringar. Så förlorar vi kapaciteten att lita på varandra, genom en allt mer konspiratorisk bild av världen.
Skulle det handla bara om förtroende så fanns det väl sätt att hantera det hela. Kontrakt kan skrivas allt längre, och man kan använda panter och depåer. Politiker kan röstas ut, och falskhet avslöjas. Detta kräver dock att vi har kvar en viss institutionell struktur, ett gemensamt sätt att hantera våra problem. Ett sätt man skulle kunna kalla hyfs eller civiliserat beteende. Vad händer när även detta börjar krackelera?
Det fanns en tid i de västerländska demokratierna när politiker visade respekt mot varandra, och när man på sin höjd konstaterade att motparten inte höll sig till sanningen eller var lite ointelligent. Visst fanns det alltid några som gick över gränsen, men de hade sällan en stor plattform, och tenderade att fördömas av det stora flertalet. Tanken på att man falskt skulle insinuera att en meningsmotståndare var pedofil var något som skedde i stater på gränsen till ett sammanbrott, och konspirationsteoretiker var marginella fenomen. Visst, det fanns en och annan skurk, och ett par provokatörer, men i alla fall. Det fanns spelregler, och folk visste när någon gått över gränsen.
I dag är det svårt att se något liknande. Centrala politiker sprider och förstärker konspirationsteorier. Att ljuga, förlåt, sprida alternativa fakta är allt mer accepterat, åtminstone i vissa cirklar. I träsket som är sociala medier eller mediernas kommentarsfält har retorik som tidigare skulle ha setts som fall för åklagare eller psykvården blivit inte bara normala, utan standarden.
Ingen överraskas givetvis av detta, men vad vi talat mindre om är hur länge det kommer att ta att vända det hela. Ett sviket förtroende byggs inte upp på en vecka eller en månad, eller ens ett år. Hur länge tar det att bygga upp hyfs och civiliserat beteende? Vi föräldrar vet att det kan ta 20 år när det gäller en enda individ. Ett helt samhälle? Själv undrar jag om jag alls kommer att uppleva det igen …