Ett Skåne fullt av sexualbrottslingar
Mikael Marcimains Jakten på en mördare stiger ner i ett träsk av sexualbrott på Skånes baksida, och fokuserar utan actioningredienser på det vardagliga, strävsamma polisarbetet med att lösa mordet på ett barn.
KRIMINALSERIE
Jakten på en mördare
6 delar Yle Arenan och SVT1 söndagar från söndagen den 15.11 kl. 22.00 och Yle Fem från söndagen den 22.11 kl. 22.15, repris torsdag kl. 23.10. (Serien recenseras i sin helhet). Regi: Mikael Marcimain. Manus: Helene Lindholm efter Tobias Barkmans reportagebok. I rollerna: Anders Beckman, Lotten Roos, Håkan Bengtsson, Rasmus Troedsson, Christian Fex, Lars Schilken m.fl. F12
En kväll påsken 1989 gick tioåriga Helén Nilsson hemifrån för att träffa några kompisar i den lilla orten Hörby, Skåne. Hon skulle aldrig mer återvända. Några dagar senare påträffades hon död.
Det här är upptakten till en av de mest uppmärksammade morden i Sveriges kriminalhistoria, och jakten på mördaren är också den röda tråden i kriminalserien som baserar sig på Tobias Barkmans reportagebok.
Bakom serien står regissören Mikael Marcimain, i höst även bioaktuell med thrillern Horizon Line. Annars minns vi honom för filmer som Call girl samt tv-serierna Gentlemen & Gangsters och Upp till kamp. Genombrottet kom 2005 med Lasermannen, om ett annat uppmärksammat svenskt kriminalfall. I den serien samarbetade han med manusförfattaren Helen Lindholm, som även – under tio år – arbetat med manuset till Jakten på en mördare.
Mästerligt fult
Det här är, på flera sätt, ingen vanlig kriminalserie. Visuellt präglas den av Marcimains hyperrealistiska stil som drar tristessen och sunkigheten till sin spets. Serien är allt igenom ful, på ett mycket effektfullt och medvetet genomfört sätt. Det handlar om ett Skåne som gud glömde, präglat av sociala problem och skadade människor som vuxit snett och begår de förfärligaste brott. Nittiotalsmiljön är omsorgsfullt iscensatt – utan ett uns av nostalgi eller retroflirt (jämför till exempel med den aktuella SVT-serien Sommaren 85). Att skådespelarna som används inte är de kändaste återkommande ansiktena på film och tv bidrar till den dokumentära true crime-känslan.
Serien skiljer sig även ur mängden på hur den skildrar polisarbetet, närgånget och vardagligt, som ett strävsamt kneg utan actionscener, och det är så välberättat att det är mer fängslande än de flesta mer konventionella deckare. Det handlar om hur kriminalutredaren PerÅke Åkesson (Anders Beckman) och den psykologiskt skickliga förhörsledaren Monica Olhed (Lotten Roos) under femton år söker sig fram mot Heléns mördare. De tar in tidigare sexualbrottslingar och andra misstänkta för förhör. Det är en nedstigning i ett träsk av tvångsmässig sexualitet och förövarpsykologi, utanförskap och aggressionsproblematik, samtidigt som det blir många besök i smaklöst inredda hus på den skånska slätten.
Bara jobb, inget privatliv
Här lyser också vissa genreklichéer med sin frånvaro. Vi får inget veta om Per-Åke Åkessons och Monica Olheds privatliv, och vi serveras inte än en gång historien om poliser så hängivna sitt jobb att familjen försummas – fokus är strikt professionellt. I stället koncentrerar sig serien på konkurrensen mellan olika polisdistrikt och avdelningar, men också på arbetsplatsklimatet internt. Åkesson, som gärna går sin egen väg och hellre utreder brott än sysslar med byråkratisk pappersexercis, utsätts för en särbehandling som gränsar till arbetsplatsmobbning. Det främsta hindret för brottets lösning i denna verklighetsbaserade serie blir hans överordnade, som helst skulle bli av med honom, och till och med saboterar utredningen.