Status korrelerar inte automatiskt med förmågan att skriva bra
HONORAR Jag har varit kolumnist för KSF Media i tio år, först för Västra Nyland (VN) och senare också för HBL. Naivt nog har jag trott att varje kolumn publicerad på samma plats är värd samma arvode, oberoende av skribent.
Att det inte är så förstod jag när journalisten Peppe Öhman nyligen publicerade ett blogginlägg med en kolumn som HBL ratat. Texten handlar om att två manliga frilansare visat sig få 30 procent mera betalt än Öhman för sina HBL-kolumner. Kärntanken är att aktiva val, analys och självrannsakan krävs av arbetsgivare för att likalönsprincipen ska bli verklighet.
Jag skriver inte för KSF Media för arvodets skull. Tiorna som blir kvar i handen efter skatt för en kolumn i VN kan räknas på ena handens fingrar. Men jag hoppas att det på lönelistorna inte finns kolumnister som får ännu mindre betalt, för då har nog gränsen till det hutlösa överskridits.
I motsats till Öhman tror jag inte att KSF Media betalar arvoden baserat på kön. Så unkna strukturer kan väl inte finnas i ett modernt mediebolag? Månne inte det handlar om att personer på framträdande positioner i samhället antas locka läsare och därför får högre arvoden när de anlitas? Status korrelerar ändå inte automatiskt med förmågan att skriva bra kolumner.
Chefredaktör Susanna Landor och opinionsavdelningens chef Susanna Ginman svarar Öhman på Facebook och betonar att jämställdheten är en hjärtefråga för dem. Enligt dem beror arvodets storlek på hur mycket texten måste redigeras, om skribenten är unik för HBL och hur mycket uppskattning läsarna visar. Jag är förstås inte den enda KSFkolumnist som nu undrar hur man själv bedömts utgående från de tidigare okända kriterierna.
Under merparten av de gångna tio åren har jag inte skrivit kolumner för andra. Och jag har förstås bemödat mig om att hålla mig till den angivna längden och leverera texter som är färdiga för publicering. Varför man anlitar kolumnister som skriver texter som kräver så mycket redigering att ett lägre arvode anses motiverat är svårt att förstå.
Hur KSF Media mäter läsarnas uppskattning när man ska fastställa arvoden skulle vara roligt att veta. Antalet delningar och gillningar säger inte mycket om substansen i reaktionerna och diskussioner på sociala medier är svåra att överblicka. Alla läser ju inte ens tidningen digitalt.
Visst hör läsare av sig då och då, men uppdragsgivaren har aldrig gett mig vare sig positiv eller kritisk respons. Min bild av hur mina kolumner uppfattas är därför ganska vag och jag skulle gärna ta emot synpunkter på hur jag kan bli bättre. Så klart kan redaktionen inte kommentera alla texter, men lite dialog skulle ändå vara motiverat.
Om KSF Media inte har råd med ett arvode som både ligger på en rimlig nivå och följer principen om samma lön för samma arbete, kunde man åtminstone sätta resurser på att kommunicera öppet med sina kolumnister om läsarrespons, skrivhantverk och betalning. Det skulle ge mera motiverade skribenter, bättre texter i tidningen och tidsenligt transparenta arvoderingsprinciper. Varför inte börja med att samla oss till en digital fortbildningsdag?
För något år sedan fick jag ett samtal från chefen för ledar- och opinionsavdelningen på HBL. Hon meddelade bryskt att det nu "fick vara tack och hej” för mig som kolumnist på tidningen. Om orsaken var att man ville ge plats för nya kolumnister har jag full förståelse för det. Men en motivering och ett vänligt ord om det mångåriga samarbetet skulle ha hört till god ton. Att VN ändå ville att jag skulle fortsätta gjorde mig glad, fast jag fick sänkt arvode för samma jobb som jag gjort förut.
Hoppas KSF Medias tidningar tar till sig Öhmans ord om aktiva val, analys och självrannsakan när man funderar på hur man visar uppskattning för dem som bidrar med viktigt innehåll till den produkt man lever på.
KATARINA VON NUMERS-EKMAN VN-kolumnist, Kyrkslätt
SVAR Katarina von NumersEkman för fram många kloka synpunkter som vi ska diskutera.
HBL publicerar kolumner av utomstående skribenter, och krönikor av främst våra egna journalister, men också av en del andra yrkesskribenter.
Utgångspunkten är att alla ska få samma arvode för samma jobb och vi strävar efter rättvisa. Men för enstaka skribenter kan göras undantag. De undantagen baserar sig aldrig på skribentens kön utan på andra, ibland subtilare, faktorer: till exempel exklusivitet, professionalism, skribentens självständighet och stilistiska förmåga. Att bedöma kreativt arbete är en känslig fråga, det är svårt och blir delvis subjektivt. Samtidigt är det en fråga som varje redaktion ställs inför eftersom det handlar om att locka namnstarka profiler till publikationen.
Förslaget om en utbildningsdag eller kväll för utomstående skribenter är bra – tack för det.
Kritiken mot utebliven respons är tyvärr helt berättigad. Trots att jag har varit medveten om det här problemet har jag inte lyckats införa ett tillräckligt bra responssystem.
Jag beklagar att von Numers-Ekman uppfattade mitt "tack och hej" som bryskt. Det var naturligtvis inte avsikten. Jag har valt att alltid försöka ge sådana besked per telefon, inte per mejl, men det ligger i sakens natur att de flesta inte blir glada.
Det är bra att med jämna mellanrum granska det man gör, fundera på sina val och analysera slutresultatet. Vi tackar för att vi har blivit påminda om det.