Skadedrabbat Finland står inför sitt tuffaste test

Finlands Nations League-äventyr kan beskrivas med ett enda ord så här långt: Imponerande. En förlust har det blivit, den kom mot Wales i en match som kunde ha slutat lite hur som helst.

Finland har gjort det till en trevlig vana att vinna också då spelet inte stämmer fullt ut. Som mot Bulgarien borta och Irland borta. Just sådant brukar känneteckna bra lag och Finland är ett lag med stort L.

Segern i landskampen mot Frankrike ingav förhoppningar om en bättre bredd i truppen då Finland slog världsmästarna med sitt b-lag.

Den bredden behövs också i Cardiff där det utlovas frisk bris och blöta på onsdag kväll.

Tim Sparv drog på sig ett gult kort mot Bulgarien och saknas. Den 33-årige lagkaptenens betydelse kan inte betonas nog. Det är bara att ta en titt på statistiken under senare år. Med Sparv på planen vinner Finland väldigt ofta, utan honom mer sällan.

Sparvs förmåga att dirigera medspelarna, hålla koll på positionsspelet och läsa av spelet är egenskaper som alla lag behöver. Nu lär Rasmus Schüller ersätta. HJK-stjärnan är bättre offensivt än Sparv och har förmågan att slå de svåra passningarna. Bakåt är han inte riktigt lika minutiös som Sparv men mot Frankrike visade Schüller att han behärskar också den biten till fullo.

Finlands styrka under Markku Kanerva har hela tiden varit kollektivets styrka. Man hjälper varandra ute på planen, rör sig så bra att bollhållaren hela tiden har passningsalternativ, man spelar enkelt och så har man tvättat av sig en av den finska landslagsfotbollens dödssynder, nämligen att tappa bollen på minerade områden på planen. Något Finland gjorde ideligen med Mixu Paatelainen och Hans Backe. Med otaliga baklängesmål som följd.

Med Kanerva är kommunikationen tydlig och rak, tryggheten med och utan boll på en helt annan nivå och koncentrationen hela tiden hundraprocentig.

En seger mot Wales kan betyda många positiva saker. Gruppseger, uppflyttning till Adivisionen, 1,5 miljoner euro i bonuspengar från Uefa och en bättre seedningskorg då grupperna i VM-kvalet ska lottas. Och med tämligen stor sannolikhet ger en gruppseger också en plats i playoffskedet till VM, förutsatt att Finland inte tar en plats bland de två bästa i det egentliga kvalet. En omöjlighet för fyra-fem år sedan, nu allt annat än.

Vid oavgjort eller förlust i Cardiff stannar Finland kvar i division B och med tanke på hur miserabelt läget var för några år sedan är det verkligen inte heller fyskam i så fall.

Kapten Sparv saknas i kväll och det gör också anfallarna Fredrik Jensen och Joel Pohjanpalo. Jensen har problem med en fot medan Pohjanpalos vrist måste opereras efter smällen han fick mot Bulgarien. Klubblaget Union Berlin meddelade att Pohjanpalo blir borta länge. Synd värre om en spelare som jobbat så hårt för att över huvud taget kunna fortsätta spela. Pohjanpalo led som bekant länge av en ovanlig skada i just vristen som var karriärhotande och gjorde att han missade nästan två år av toppfotboll. Hoppas han kommer igen och finns med om och när EM spelas på sommaren. Det finska anfallet behöver hans fysiska attribut och styrka i luftrummet.

Det är roligare att jaga än att vara jagad. De har pressen på sig, de vet att vi är farliga och att vi vunnit fyra raka matcher. Lukas Hradecky

”Finlands styrka under Markku Kanerva har hela tiden varit kollektivets styrka. Man hjälper varandra ute på planen, rör sig så bra att bollhållaren hela tiden har passningsalternativ, man spelar enkelt och så har man tvättat av sig en av den finska landslagsfotbollens dödssynder, nämligen att tappa bollen på minerade områden på planen.” JONAS VON WENDT