Skolstress tynger unga
Ungdomsbarometern visar unga som är oroliga över framtiden. Många vet ändå vad de vill jobba med – men är rädda för att orken tryter.
Känslan av osäkerhet har ökat bland svenskspråkiga ungdomar, visar tankesmedjan Magmas ungdomsbarometer för 2020. Även om majoriteten av unga mår bra upplever många 15–19-åringar skolstress och prestationsångest. Flickor är också mer missnöjda med sitt utseende. Däremot har klimatångesten minskat betydligt, vilket kan bero på att coronapandemin varit så närvarande i de ungas vardag på sistone.
Känslan av osäkerhet har ökat bland svenskspråkiga ungdomar. Färre än tidigare känner att de har kontroll över sina liv och att livet har en mening, visar tankesmedjan Magmas ungdomsbarometer för 2020.
I det stora hela är ändå ungdomarna relativt nöjda med sina liv. Tankesmedjan menar att förändringarna åtminstone delvis kan förklaras med coronaepidemin som satt sina spår i hela samhällsklimatet.
– Den kontroll ungdomarna har över nuet har minskat och skolorna har varit stängda, det är inte så konstigt att många känner sig osäkra, säger Lia Markelin som sammanställt barometern tillsammans med Kaisa Kepsu. Båda är samhällsanalytiker på Magma.
Samtidigt som osäkerheten ökat har oron över klimatet minskat markant – det verkar som om coronan överskuggar klimatoron. Oron över klimatet syns heller inte i lika hög grad i de vardagliga valen.
Bland de som svarade fanns en del som sade att de inte alls är oroliga över klimatet. Pojkar som bor utanför de fem största städerna är starkt representerade bland dem som inte är oroliga.
Flickor stressade och ensamma
Undersökningen visar att pojkar är nöjdare med sig själva än flickor, vilket är i linje med barometern från 2018. Flickorna mår sämre och är inte lika nöjda med sitt utseende som pojkarna. De lider också av prestationsångest och stress i högre grad.
Ungdomsforskaren Matilda Wrede-Jäntti som skrivit en forskarkommentar till materialet säger att resultaten var väntade. Svenskspråkiga ungdomar mår på det stora hela bra och ungefär lika som de finskspråkiga.
Kön är den aspekt som förklarar de flesta skillnaderna i svaren, säger Wrede-Jäntti. Samma tendenser syns enligt henne i alla nordiska länder. Wrede-Jäntti vill inte förringa flickornas illamående, men frågar sig vad skillnaderna i svaren kan bero på.
– Vi vet inte om skillnaden är verklig, eller om det bara är mer accepterat för flickor att medge att de mår dåligt.
Barometern visar att de unga inte definierar psykiskt illamående enbart som ett medicinskt tillstånd, utan också som något mer vardagligt som innefattar mobbning, höga krav och känslor av nedstämdhet. I den medicinska gruppen fördelades svaren mer jämnt mellan könen, enligt Wrede-Jäntti.
Hos många flickor kan illamåendet handla om krav eller något personligt som hänt, och en upplevelse av att det inte finns hjälp att få. Bland pojkarna tyckte en del att psykiskt illamående beror på att man inte rör på sig tillräckligt mycket eller har problem med missbruk.
Det här ser Wrede-Jäntti som intressant.
– Det tycks finnas en känsla av omåttligt stora krav från alla håll. Vi kan fråga oss vilka krav som kommer från omvärlden och vilka förväntningar som de unga själva har på livet för att de ska kunna känna sig tillräckligt duktiga.
Hon ser en förklaring i sociala
medier, och en annan i den globala världen och den osäkerhet coronan för med sig.
– Man upplever att man borde ha kontroll, och när man inte har det mår man inte bra.
Framtidens psykologer och lärare
Barometern visar också att gymnasium är ett betydligt populärare alternativ bland de unga än yrkesskola. En majoritet såg det som viktigt att få studera och arbeta på svenska.
Många har en uppfattning om vad de vill göra i framtiden – men oroar sig över att fatta fel beslut.
– De unga upplever att de har ansvar och själva fattar beslut om sin framtid, de har egna intressen och planer för framtiden, säger Kepsu.
De populäraste framtidsyrkena finns inom social- och hälsovården, visar barometern. De unga vill helst bli psykologer, läkare, socionomer och närvårdare. Mer trendiga yrken som kodare eller influerare syns däremot inte i statistiken. En del svarade också att de inte vet vad de vill.
– Ungdomarna är mer oroliga över hur de ska orka i sitt jobb än över om de alls har jobb i framtiden, säger Kaisa Kepsu.