Jonas von Wendt efter matchen Wales–Finland
Den sista halvtimmen var hur som helst en demonstration av hur bra Finland numera är, också med en man mindre på planen. Här finns hjärta, talang och finess. Finlands spel med boll är på utomjordisk nivå jämfört med det som landslaget bjöd på under Mixu Paatelainens och Hasse Backes tid vid rodret.
En misslyckad frisparksvariant gav Wales chansen att kontra snabbt och Harry Wilson var så hal att Jere Uronen var tvungen att riva ner honom. Rött kort, helt korrekt, och en snudd på omöjlig uppförsbacke för Finland. Då samme Wilson, läckert framspelad av Gareth Bale, en dryg kvart senare satte 1–0 bakom storspelande Lukas Hradecky stod det klart att det inte skulle bli en klassisk kväll i Cardiff. Wales vann med 3–1 och tar steget upp i A-divisionen. Finland är kvar i B-divisionen, inte illa det heller.
Borde Uronen ha rivit ner Wilson? I det läget har du inte särskilt mycket tid att fatta beslut. Uronen tog en rövare och tittade bedjande mot domaren Jesus Gil Manzano som inte tvekade en sekund då han halade fram det röda kortet. Uronen läste bollbanan aningen fel och hamnade på fel sida om Wilson.
Situationen påminde en del om en kvalmatch mot Moldavien för tiotalet år sedan då Sami Hyypiä rev ner en motståndare i Chisinau, åkte ut och Finland föll med 0–2. Skillnaden var att den upplagan av det finska landslaget hade passerat zenit, denna har inte nått maximal nivå.
Wales, med Rob Page vid spakarna i stället för Ryan Giggs, som misstänks för kvinnomisshandel, hade läst hemläxan bra på Finland. Finland ställde upp med tre mittbackar och i Pages taktiska upplägg spelade det en central roll att styra bollen och spelet så mycket som möjligt mot Daniel
O'Shaugnessy. Joona Toivio är som bekant ypperlig i uppspelsfasen men honom hade Wales koll på. O'Shaugnessy hade en oerhört jobbig afton i Cardiff, tog en mängd svaga beslut, och fick verkligen erfara hur stort klivet är från att vara dominerande i den inhemska ligan till att hänga med mot ett riktigt bra lag, som Wales tvivelsutan är.
O'Shaugnessy hade en ypperlig chans att kvittera till 1–1 på en hörnvariant men träffen var som hela hans afton, sned.
Wales hade inte släppt in ett endaste mål i Nations League och hade under den inledande timmen inga överväldigande problem att hålla Finland borta från de farligaste ytorna. De förhoppningar som Finland kanske hyste om en mirakulös vändning efter paus kom snabbt på skam då Daniel James pressade upp bollen i bortre krysset. Slarv på mittfältet där av Finland och mera än så behövde inte Wales för att sätta det som verkade bli den sista spiken.
Men så rann Teemu Pukki igenom på som vanligt utmärkta Robin Lods passning och så stod det 2–1 på ljustavlan. Då hade Bale redan tackat för sig.
Och vem vet hur det hela slutat om Nicholas Hämäläinens kanon eller Toivios skott från tolv meter gått in.
Den sista halvtimmen var hur som helst en demonstration av hur bra Finland numera är, också med en man mindre på planen. Här finns hjärta, talang och finess. Finlands spel med boll är på utomjordisk nivå jämfört med det som landslaget bjöd på under Mixu Paatelainens och Hasse Backes tid vid rodret. Nästan som man börjar kallsvettas då man tänker tillbaka på hur det faktiskt såg ut ännu för några år sedan.
Wales var, om inte skakat, så klart påverkat av den finska anstormningen. Den här gången bar den inte hela vägen men framtiden är ljus för Markku Kanervas mannar.
Finland blir kvar i division B, Wales tar steget upp i finrummet. Att man i det finska lägret känner ett sting av besvikelse över att det ”bara” blir spel i division B säger en del om den utveckling som skett de senaste åren.
Ett par miljoner euro gick Bollförbundet miste om då gruppsegern förblev en dröm. Värst är att Finland missade en högst reell chans att ta en plats i playoffskedet i kommande VM-kval. VM-kvalet är som bekant ruggigt tufft där endast tio gruppettor får en biljett till festen. Tio grupptvåor gör upp om ytterligare tre biljetter tillsammans med de två bästa gruppsegrarna i Nations League som inte tar sig till VM via det egentliga kvalet.
För ganska exakt ett år sedan säkrade Finland en historisk första slutspelsplats. Nu föll man med de berömda stövlarna på men Finland kan ta med allt och lite till då EM förhoppningsvis spelas i sommar.
Att det blev B-divisionen också i nästa upplaga av Nations League är knappast så illa. I A-divisionen spelar de riktigt stora kanonerna, kanoner som är svåra att rubba också för detta Finland.
Ekonomiskt hade det naturligtvis varit lättare att locka fullt hus på Olympiastadion med motståndare som Spanien, England, Belgien eller Nederländerna men det här landslaget har spelat sig så djupt in i den breda allmänhetens hjärtan att det i dagens läge känns som att Bollförbundet skulle sälja slut mot Armenien eller Kosovo.
Ett lätt lag att tycka om. För det första är det ett väldigt bra lag, för det andra en bunt grabbar det är tämligen lätt att gilla.
Och som sagt, framtiden ter sig väldigt ljus trots ett litet bakslag i Cardiff. Ett lag med den här inställningen har inget att frukta.
”Wales var, om inte skakat, så klart påverkat av den finska anstormningen. Den här gången bar den inte hela vägen men framtiden är ljus för Markku Kanervas mannar.”
JONAS VON WENDT
BREDSIDAN