Högerpopulisterna dominerar i Estland
Det estniska Centerpartiet slöt en pakt med djävulen då det bildade regering tillsammans med högerpopulistiska Ekre. Priset kan bli högt, tror professor Andres Kasekamp, expert på estnisk populism.
Högerpopulistiska Ekre i Estland har inte tappat i väljarstöd trots sin regeringsställning. I stället har de övriga partierna i regeringen, Centern och konservativa Isamaa, fått se sina stödsiffror sjunka.
När resultatet av valet till riigikogu, det estniska parlamentet, stod klart i mars 2019 fanns det två segrare. Marknadsliberala Reformpartiet med Kaja Kallas som ordförande fick knappa 29 procent av rösterna, medan högerpopulistiska Ekre, då lett av Mart Helme, gick fram från drygt 8 procent av rösterna i föregående val till närmare 18 procent 2019.
Reformpartiet lyckades inte hitta en koalition för att bilda en majoritetsregering efter valet, vilket gav Centerns Jüri Ratas en möjlighet att fortsätta som statsminister förutsatt att han kunde bilda en tillräckligt stark koalition. Resultatet blev en regering med konservativa Isamaa, Centern och högerpopulistiska Ekre.
– Alla de traditionella partierna hade inför valet sagt att de inte skulle bilda regering med Ekre. Men Jüri Ratas är hal, när det kom till kritan ansåg han sig inte ha gett någon sådan utfästelse, säger Andres Kasekamp.
Kasekamp är professor i Estlands historia vid universitetet i Toronto i Kanada. Tidigare har han jobbat bland annat på Estlands utrikespolitiska institut i Tallinn och som professor i baltisk politik vid universitetet i Tartu. Kasekamp är också expert på högerpopulistiska rörelser.
Den moderna högerpopulismen kom långsamt till Estland om man jämför med många andra europeiska länder, konstaterar Kasekamp. Enligt honom var det Sannfinländarnas framgång i Finland som gav Ekre en rejäl knuff framåt 2015. Det fanns politiskt utrymme för ett euroskeptiskt parti som satte konservativa, nationalistiska värden först.
Partnerskapslag avgörande
Men det som slutgiltigt fick Ekre att nå över spärren på 5 procent till parlamentet var den estniska partnerskapslagen 2014. Lagen var en av de första i Västeuropa som gjorde samkönade äktenskap möjliga och en lag som Kasekamp betecknar som progressiv och en stolthet för många ester. Men samtidigt var den ett rött skynke för många andra.
Partnerskapslagen har sedan den tillkom varit som en ko man kan fortsätta mjölka, menar professorn, främst på grund av att den aldrig implementerats ordentligt. Och den är ett av skälen till att Mart Helme valde att avgå som inrikesminister den 9 november i år. När Helme den äldre avgick höll regeringen ihop. Det betyder att den folkomröstning om lagens vara eller icke vara som regeringen lovat våren 2021 kan bli av.
– Ekres popularitet ökade också för att partiet hade tur med flyktingfrågan, det var lätt att vara emot att ta emot flyktingar och lätt att motsätta sig ekonomiskt stöd till det man talade om som lata greker.
Mer mot än för
Men att Ekre faktiskt lyckades komma i regeringsställning beror mycket på att Reformpartiet varit Estlands dominerande parti så länge och att många ester därför är trötta på det och accepterar nästan vad som helst för att Reformpartiet inte ska få fortsätta att styra, påpekar Kasekamp.
Han betecknar Ekre som något av ett familjeparti och berättar att han känner de starka männen, Mart Helme, grundare och tidigare ordförande och sonen Martin Helme, nuvarande partiordförande och finansminister. Det är en klar skillnad mellan de bägge. Familjebilden förstärks dessutom av att Mart Helmes fru Moonika är parlamentsledamot för just Ekre.
Kasekamp beskriver Mart Helme som en opportunist som varit med i flera partier och försökt sig på det mesta. Han var med i kommunistpartiet under sovjettiden, men han har också haft nära band till både Isamaa och Centern. Han har varit Estlands ambassadör i Moskva, men tvingats lämna den posten efter oklarheter kring pengarna för ett nybygge där.
– Helme letade efter något nytt och grundandet av Ekre visade sig bli en jackpot för honom.
Mart Helme har under sin karriär som Ekre-politiker gjort sig känd för många grodor. Han har bland annat
sagt att Estland har en alternativ plan till Nato, han har uttalat sig förklenande om Finlands statsminister Sanna Marin (SDP) och resten av Finlands regering och han har föreslagit att alla Estlands homosexuella kunde flytta till Sverige. Droppen som fick honom att avgå från ministerposten var då han ifrågasatte utgången av presidentvalet i USA och hånade den blivande presidenten Joe Biden.
Dessutom har Helme den äldre försökt begränsa pressfriheten i Estland och visat ett djupt förakt för journalister och media. Han beskyller nu media för att han tvingats avgå.
Plan och struktur
Men även om Mart Helme kommer med många kontroversiella uttalanden så säger han det många ester tänker men inte vågar säga högt, påpekar professor Kasekamp. Helme den yngre, Martin, betecknar han som den farliga på den politiska arenan. Han har sagt precis samma saker som sin far till exempel om det amerikanska presidentvalet, men inte blivit ställd till svars.
– Martin Helme är en man med en plan, han har jobbat länge för att nå den position han har i dag. Mycket tar avstamp i den nationalistiska, estniska rörelse som grundades i samband med konflikten om bronsstatyn av den sovjetiska soldaten i Tallinn 2007.
Martin Helme har ett mycket strategiskt sätt att tänka och bygger Ekre vidare kring traditionella, konservativa familjevärden. Helme den yngre har kommit med ställningstaganden
Ratas har slutit en pakt med djävulen och i hans ställe skulle jag vara orolig. Det finns inte plats för hur många högerröster som helst och både Centern och det andra regeringspartiet Isamaa kan förlora på det här samarbetet. Andres Kasekamp Professor i Estlands historia vid universitetet i Toronto
som på många sätt är mer kontroversiella än faderns, men kan sitta kvar då fadern tagit smällarna, menar Kasekamp.
Andres Kasekamp tycker det var fel att ta in Ekre i regeringen. Men det var det enda sättet för Jüri Ratas att kunna sitta kvar som statsminister, påpekar han. Och kanske trodde Ratas att regeringspositionen skulle tämja Ekre.
– Nu talar många ester i stället om att Ratas är statsminister i Helmes regering, så det har kanske inte gått riktigt som tänkt.
Ratas som gisslan
Och Martin Helme är långt ifrån inkompetent, han vet precis vad han gör, understryker Kasekamp. Helme innehar en viktig post som finansminister. En annan sak är sedan att Ekre har haft svårt att hitta lämpliga kandidater till andra ministerposter, det visar redan antalet Ekre-ministrar som avgått ur regeringen.
Att Jüri Ratas är statsminister i Helmes regering är en allmän uppfattning, påpekar också Tõnis Saarts, docent i jämförande politik vid Tallinns universitet. I en intervju för det estniska rundradiobolaget ERR säger han att om någon som tittar på de estniska medierna inte vet exakt vilka partier den nuvarande regeringen består av så kan intrycket mycket väl vara att Ekre är statsministerpartiet. Ekre har mycket starkt dikterat regeringens agenda, åtminstone den som syns i medierna.
– Jag kan ändå inte påstå att Ekre dikterat innehållet i pensionspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, eller politikens innehåll i allmänhet. Här har Centerpartiet och Isanmaa lett reformerna, säger Saarts.
Kasekamp är på samma linje. När det gäller Estlands ekonomiska politik har Ekre inte haft något verkligt inflytande, även om partiet gjort mycket väsen av sig i mindre frågor.
Torontoprofessorn ser statsminister Ratas som något av en gisslan hos Ekre. Om Ekre inte får sin vilja igenom kan de gå ur regeringen och börja bedriva oppositionspolitik för att hålla sina väljare nöjda.
– Ratas har slutit en pakt med djävulen och i hans ställe skulle jag vara orolig. Det finns inte plats för hur många högerröster som helst och både Centern och det andra regeringspartiet Isamaa kan förlora på det här samarbetet, säger Kasekamp.
Grannarna räddar
Att det uttalande om USA:s presidentval och blivande president Joe Biden som blev Mart Helmes sista som minister skulle ha gjort någon verklig skada i relationerna mellan Estland och USA tror Kasekamp inte. Paradoxalt nog räddar de två andra baltiska staterna Lettland och Litauen det estniska ryktet, tror han.
– I USA ser man Baltikum som en helhet, och både Lettland och Litauen har nu regeringar med västerländska, liberala linjer. Det räddar också Estlands rykte.
Andres Kasekamp poängterar ändå för egen del att USA och militäralliansen Nato är viktiga allierade för Estland och att det alltid är en risk att äventyra sina relationer till dem. Han understryker att säkerhetspolitiken är mycket viktig för Estland. Det gäller alltid att minnas att det finns en gemensam gräns med Ryssland.
– Jag vet inte hur man resonerar i Ryssland, men följer man med rysk media så är tanken att president Vladimir Putin utnyttjar Ekre och de bägge herrarna Helme som nyttiga idioter inte alls långsökt, säger Kasekamp.