Trump använder ett ordförråd som en sjundeklassare och grammatik som en sjätteklassare, visar språkforskare. Sannolikt medvetet: man kan tycka vad som helst om Trump, men det går inte att vifta bort att han är en skicklig retoriker. Bäst i klassen, i sin

Barack Obamas tal är en ren njutning att lyssna till. Fraseringen, orden, tankegångarna. Alltid stiligt, ibland fulländat. Och samtidigt alldeles fel. Elitens ord, elitens stil. Tal för finsmakarna, inte för folket – inte för dem som redan känner sig underlägsna och bortglömda. Då blir Michelle Obamas ”when they go low we go high” inte bara uppfordrande rättrådigt, utan också von oben. In kommer Donald Trump. Han använder inte svårare ord än att ett barn förstår, inte längre meningar än en tweet, inte mer komplicerade resonemang än att de går att uppfatta bums.

Enkla svar på svåra frågor. Populismens kärna.

Trump använder ett ordförråd som en sjundeklassare och grammatik som en sjätteklassare, visar språkforskare. Sannolikt medvetet: man kan tycka vad som helst om Trump, men det går inte att vifta bort att han är en skicklig retoriker. Bäst i klassen, i sin klass.

Han bekräftar dem som lyssnar. Han talar direkt till hjärtat, inte hjärnan.

Förfärlig att lyssna till, tycker jag, från den släpiga rösten till de ideliga upprepningarna – och lögnerna och påhoppen – men skicklig när det gäller att gå hem hos dem som vill att ledaren ska vara som de.

Miljardär, med förgyllt hem på Park Avenue, visst, men en som låter som grannen.

Däri ligger en del av förklaringen till att denne tvkändis till misslyckad affärsman lyckades vinna ett presidentval.

Ord spelar roll. Med August Strindberg i Lokes sång, ”I han makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt”. Tyvärr fick Trump också makten över koderna till USA:s kärnvapenarsenal, makten att utse domare i högsta domstolen, makt att så split bland USA:s allierade, att vända väljarna mot fakta och forskning. Få dem att tvivla på medierna och allt och alla utom den egna magkänslan och Trump.

För att en dag – nu – resa sig upp och säga att valet är stulet.

Vad som kvarstår när Trump äntligen lämnar Vita huset är ett nytt politiskt språk, menar retorikforskaren Gunilla Almström Persson. Trump talar i slagord: från Make America great again till Stop the count. Det är ett språkbruk som inte öppnar för att pröva olika ståndpunkter. Lägg till alla känsloanknutna ord som ”otroligt”, ”fantastiskt” och – i ekonomiska frågor – ”miljarder miljarder dollar”. Grammatiskt indefinita förstärkningsord, som bara ser ut att säga något. I verkligheten blir det besvärligt att diskutera med den som för fram sin politik formulerad med oklara språkliga bestämningar, de går inte att vederlägga.

Ofta är superlativen kopplade till honom själv. Kolumnisten Kristina Wedel fångar trumpskan på kornet i Göteborgs-Posten: ”Det är så här det ska skrivas i framtiden. Det är framtiden. Framtiden är här. Den är nyare än någonsin. Den är underbart ny. Det är det nya sättet att uttrycka sig. Det är så här det kommer att vara. Det är otroligt. Det liknar inget annat. Många gråter.”

Skämt? Javisst. Verklighetens twittrande Trump övertrumpar dikten med råge: ”I WON THE ELECTION.”

”Miljardär, med förgyllt hem på Park Avenue, visst, men en som låter som grannen.” HEIDI AVELLAN är politisk chefredaktör på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad och tidigare Nordenkorrespondent för HBL.