PÅ JORDENS VILLKOR
Bönderna har g jort mycket för miljön, men mer behövs för att hejda näringsutsläpp och klimatförändringar. HBL har besökt Kilpiä gård i Lojo där ekobonden Tuomas Mattila forskar sig fram till optimala lösningar.
Det är grönt på Kilpiä bondgård i Pusula i Lojo fastän det är senhöst, och grönt ska det förbli året runt. Ekobönderna Tuomas och Iiris Mattila månar om att bruka jorden hållbart, på miljöns och klimatets villkor.
– Vi gör större och mindre grejer för miljön. Att vi håller varenda åkerhektar grön året om är den stora grejen, säger Tuomas Mattila.
Gröna grödor assimilerar vid solsken. Under fotosyntesen tar de upp koldioxid och binder kolet. Det har en klimateffekt.
– Odling är ett slags solenergibusiness. Skulle solskenet inte träffa en grön växt går resursen till spillo, säger Mattila.
På vägen till Pusula utgörs kulturlandskapet av gröna åkrar varvade med bruna stubbåkrar och svarta, plöjda åkrar. De bruna är näst bäst ur miljöperspektiv då rötterna binder jorden och motverkar erosion, även om fotosyntesen uteblir. De svarta avger koldioxid och är exponerade för erosion och näringsläckage, i synnerhet om vintern blir regnig.
– Gröna åkrar är ändå mer än kolbindning. Grödorna garanterar att det finns mat för daggmaskar och andra småkryp i marken, och för de pollinerande insekterna, säger Tuomas Mattila.
För att åkern ska hållas grön året om måste man växla grödor på åkerskiftena.
– Just nu har vi vall på åkrarna högst uppe, nästa år blir det spannmål där. Först kommer vårsäden, sedan höstsäden och sedan vall igen. Växtföljden gör att avbrotten i det gröna växttäcket blir extremt korta, säger Mattila.
Utöver det bearbetar man marken sparsamt på Kilpiä, man sår fånggrödor som minskar näringsläckaget och man väljer grödor med långa rötter för att öka på mikrobverksamheten och kollagret längre ner i marken. Allt detta maximerar jordbrukets miljö- och klimatnytta.
Till de mindre insatserna hör ett planterat stråk av al och vide tvärs över åkern. Det hejdar vinderosion och gynnar insekterna. Strax nedanför, i ett sluttande parti, hejdar en terrassformation regnvattnet från att skölja bort marken. Det bromsar näringsläckaget.
– Trädstråket är planterat så att det styr markbearbetningen i linje med höjdkurvan. När man harvar utmed stråket kommer vattnet automatiskt att rinna dit det ska, säger Tuomas Mattila.
I det kraftigast sluttande partiet växer äppelträd, päron, körsbär och körsbärsplommon.
– Vi tvingas ta till sådana här små tricks i ökande grad också i Finland, som en följd av klimatförändringen. De små åtgärderna måste anpassas till de specifika omständigheterna på varje gård.
Letade kryphål
Först i den pågående reformen av EU:s jordbrukspolitik tillåts så kalllat skogsjordbruk, alltså att plantera andra träd än fruktträd på åkrar.
– Vi letade kryphål i reglerna när vi anlade stråket, fastän det bevisligen gynnar miljön och marken. Jag tror att vi kommer att se mer skogsjordbruk i framtiden. Vårt stråk bildar också en korridor som förenar två skogspartier, säger Tuomas Mattila.
Han prövar sig fram vetenskapligt. I sitt deltidsjobb som forskare vid Finlands miljöcentral modellerar han olika jordbruksåtgärders miljönytta. Den över 200-åriga släktgårdens 75 hektar åkermark är hans försöksgård.
– När jag var barn var landskapet svart som Mordor så här års, och när det regnade eroderade en del av marken bort. Då sådde vi mest korn på våren och sedan ingenting, markbearbetningen var enbart plöjning. Kontrasten kunde inte vara större, säger han.
När markstrukturen blev för
❞ Ibland sneglar grannarna lite på oss, men de vet nog att en del av våra påfund faktiskt kan fungera.