”Släpp ingen bong över bron!”

Uråldriga fördomar styr och forskningen fimpas inom finländsk cannabispolitik.

Släpp ingen djävul över bron! ropar general Sandels åt en svagsint Sven Dufva som av misstag går till ensam attack mot ryssarna i den runebergska dikten. Goda men illa upplysta avsikter är också normen inom finländsk cannabispolitik. Häromveckan överlämnades ett medborgarinitiativ om att avkriminalisera användningen av cannabis, att låta vuxna använda, inneha och odla cannabis för eget, småskaligt bruk. Det skulle klämma åt svarthandeln, förebygga marginalisering och spara myndighetsresurser. För ett år sedan sköts ett liknande initiativ ner på momangen av moralpolisen. Inte heller den här gången vågar någon hoppas på en objektiv behandling.

Trots att cannabisbruk är kriminaliserat sedan 1966 har användningen fortsatt blossa upp. Enligt lagen är cirka var femte finländare i åldern 15–69 kriminell – de har ju någon gång testat på drogen. Även om det vore befängt att spilla polisens och rättssystemets resurser på att försöka bötfälla dessa 700 000 personer saknar nästan alla partier vett och mod att föra diskussionen framåt.

År 1971 myntade Richard Nixon den rafflande frasen War on Drugs, kriget mot droger, och utsåg psykoaktiva droger som ”samhällets fiende nummer ett”, Public Enemy Number One. Samma epitet användes flitigt av FBI på 1930-talet vid jakten på mafiosi som Al Capone och bankrånare som John Dillinger. Dessa förbudslagens och depressionens självskapade ryttare blev därmed antihjältar, vars eskapader medierna och allmänheten älskade att frossa i. Demonisering skapar populärkulturella ikoner. Detsamma gäller cannabis – sedlighetsförkunnarens perfekta fiende.

Vi badar i motsägelsefull information om droger. Ännu större är kunskapsluckorna och villfarelserna. Finland präglas av en djup ovilja att offentligt problematisera droger, att föra en analytisk diskussion där flera röster kommer till tals. En högljudd minoritet klamrar sig fast vid en svartvit uppfattning och skjuter ner alternativa tolkningar. För att inte riskera väljarstöd bör politiker skandera ”droger är av ondo” och slå dövörat till gentemot forskningen.

Institutet för hälsa och välfärd THL förordar en avkriminalisering av allt drogbruk. En internationell forskarkår med WHO och Global Commission on Drug Policy i spetsen förespråkar likaså human narkotikapolitik. Missbruk ska bekämpas med socialpolitik, inte med stigmatiserande kriminalpolitiska medel. Gammaldags och världsfrånvänd nolltolerans med restriktioner och straff förblir den finska normen. När lättar moralkonservatismens väktare sitt strypgrepp?

Vi har fastnat i en överdriftsfälla. Nyanserna uteblir. Påståendet att cannabis vore en inkörsport till tyngre droger är rent falsarium. Det finns ingen samvariation mellan en stadigt ökande rekreationskonsumtion och fluktuerande missbruk. Om Saga eller Emil tänder på med en joint betyder det ingalunda att hen strax vandrar ner i drogträsket och spenderar resten av sitt liv inom brottslighet, arbetslöshet, prostitution eller möter en för tidig död.

Därtill förväxlas avkriminalisering med legalisering. Under 2000-talet har världen upplevt en grön våg där en växande skara länder och delstater antingen avskaffat straffbarheten, eller också legaliserat en reglerad försäljning. Ingen önskar på allvar ge cannabis samma status som alkohol eller tobak. Vid en avkriminalisering skulle försäljning, langande, smuggling och professionell odling av cannabis förbli olagligt.

Vågar regeringen ge fria tyglar åt en vetenskaplig utvärdering av narkotikapolitiken, eller låta utreda hurdana effekter en avkriminalisering, rentav legalisering har haft på olika håll i världen? Vågar vi hjälpa personer som hotar marginaliseras till följd av missbruk, eller envisas vi med att inte skicka en imaginär ”felaktig signal”?

Cirka 6 000–8 000 finländare beräknas använda cannabis dagligen, främst 25–34-åringar. Varför skulle vi straffa dem som råkar föredra bong (vattenpipa), chillum, tjiubang eller vaporizer framför traditionellt, ”hederligt” råsupande? Då magkänslan säger en sak medan data och forskning tyder på motsatsen: Med vilket öra lyssnar du? Sluta hyckla, Finland.