400
Under ett år då körsång utpekats som farligt kändes finalen i körtävlingen Erik Fordell Grand Prix som en strimma hopp. Att inte samma maskregler gäller för alla var en överraskande detalj.
Karlebys 400-årsjubileum till ära hedrades Erik Fordell med en körtävling. Coronan ställde till det för finalen i mars, men till slut arrangerades den i videoformat. Tre av fem priser gick till körer dirigerade av Visa Yrjölä. De sista ackorden i segrande kören Eugas tolkning av Erik Fordells Romans var så fulländade att recensentens ögon tårades.
Karleby stad har valsat runt i medierna denna vecka för sin roande marknadsföringsmiss, men staden firar alltså 400-årsjubileum i år och passar på att fira en av sina stora söner med en körtävling. Tonsättaren Erik Fordell (1917–1981) förtjänar en renässans och man kan bara hoppas att de deltagande körerna kommer ihåg sin Fordell även i framtiden.
Trots det stora antalet duktiga körer i Finland finns det inte så många körtävlingar. Erik Fordell Grand Prix kändes som ett välkommet initiativ. För en gångs skull delade man också ut prispengar, inte bara ära och berömmelse.
Finalen skulle ursprungligen gå av stapeln i mars, men coronan ställde till det i sista minuten. Efter många om och men satte man ihop en final med videoupptagningar av körerna på sina hemorter. Till syvende och sist löstes detta stiligt i och med att alla körer spelades in av veteranen Mika Koivusalo, vilket innebar att körerna befann sig ens någorlunda på samma startlinje.
På något vis kändes också videofinalen som en strimma av hopp för körvärlden, under ett år då körsång utpekats som något farligt. Konserter och övningar har drabbats av allehanda restriktioner, många körer har lagt verksamheten på is medan andra kämpar febrilt för att hållas flytande. Därför lyfter jag extra mycket på hatten för de deltagande körerna. I och med att finalen skjutits framåt med över ett halvår i rådande undantagstillstånd är det inte alls självklart att instrumenten är i så här gott skick, varken de enskilda sångarnas röster eller den gemensamma klangen.
Munskydd eller inte?
I denna körtävling tävlade blandade körer, damkörer, manskörer och ungdomskörer i samma klass. Redan i sig är utgångsläget alltså lite olika för alla. Det jag däremot inte förstår är att man inte hade gemensamma regler visavi munskydd: hälften av körerna sjöng i munskydd, hälften utan. Till vardags har varje kör förstås vid det här laget sina egna regler och de flesta har snällt underkastat sig nästan vad som helst för att få fortsätta sjunga tillsammans. Då det gäller en tävling borde ändå utgångsläget vara samma för alla. Munskydd påverkar klangen och framför allt sångarna, deras kroppar och därmed sångteknik.
Att resultaten inte påverkades av munskyddspolitiken stod ändå klart, då Visa Yrjöläs (maskförsedda) körer tog hem större delen av priserna. Huvudpriset gick till manskören Euga, grundad av Yrjölä 2011 och bestående av unga sångare från olika delar av Finland. Kören har redan kammat hem en ståtlig mängd priser och det med all rätt. De unga männen sjunger naturligt och oforcerat men med dramatisk nerv och en bred dynamisk skala. Det är också uppfriskande att höra en manskör som är snäppet mindre än till exempel studentkörerna. Framför allt sjunger manskören Euga föredömligt rent. De sista ackorden i Erik Fordells Romans var så fulländade att mina ögon tårades.
Två "utmanarpriser" delades ut till körer med fin potential, därtill ett pris för bästa Fordelltolkning och ett dirigentpris för förstklassig programplanering. Två fina körer kammade hem två pris vardera. Kammarkören Kaamos grundades av Dani Juris 2007 och leds sedan 2016 av Visa Yrjölä. Kören är för tillfället relativt liten men har en skir och vacker klang och en vaken frasering. Även här tycks Yrjölä med sina skarpa öron hålla perfekt koll på intonationen. Lite kunde han se över sin plastik, rörelserna kändes emellanåt onödigt stora, med liknande innehåll i båda händerna.
Glada överraskningar
Ungdomskören Chorus Iuvenalis från musikklasserna i Åbo under ledning av Timo Lehtovaara prisbelöntes också välförtjänt, speciellt för programplaneringen. Bra repertoarval är A och O och här var det ingen hejd på godbitarna, från Javier Bustos effektfulla Salve Regina till Jonna Vehmanens välklingande arrangemang av Vem kan segla. Allt klingade friskt och vitalt i Lehtovaaras erfarna händer.
Överlag var nivån i tävlingen hög och det blev många njutbara stunder av friskt och naturligt musicerande, inga pressade röster här inte. Timo Lehtovaara och Åbo konservatoriums kammarkör hade bra kunnat prisbelönas för en helgjuten och njutbar prestation. En glad överraskning var Uleåborgskören Cantio Laudis under ledning av Olli Heikkilä, en relativt stor blandad kör där samklangen kändes lovande om än ännu lite ojämn.
Bland damkörerna fascinerades jag av de stora skillnaderna i profilen, instrumentet kan verkligen tänjas åt många olika håll. Jag njöt av Saara Aittakumpus och Kaari-ensembles starka frasering och intressanta repertoar, men renheten lämnade en del att önska och rösterna kändes väldigt heterogena sinsemellan.
Om det är något jag önskar mig av alla körer är det mer hängivenhet i texttolkningen. Vokalmusik är text och musik, inte endast musik. Kaari-ensemble hörde till dem som placerade texten väl i kroppen och uttryckte sig tydligt på alla språk. De flesta andra kunde jobba mer med texten – i många fall utkristalliserades finskan tydligt medan de andra språken kändes lite vaga.
Om det är något jag önskar mig av alla körer är det mer hängivenhet i texttolkningen. Vokalmusik är text och musik, inte endast musik.