Bröllopstider

”Eftersom ceremonierna är så pompösa har det utvecklats en veritabel bröllopsindustri.”

Granna färger, oväsen och starkt kryddad mat. Dofter, sötsaker och musik på hög volym. En rodnande brud överhöljd med smycken, sminkad och målad till oigenkännlighet. Ett indiskt giftermål är en upplevelse för livet, inte bara för brudparet utan också för alla gäster.

Det är bröllopstider i Indien just nu. På grund av pandemin har antalet gäster begränsats – då man tidigare kunde bjuda 500-1 000 gäster har antalet nu begränsats till maximalt ett par hundra, i huvudstaden Delhi bara 50. Trots pandemin försöker man så mycket som möjligt hålla fast vid traditionerna.

Ett indiskt bröllop tar ofta tre dagar i anspråk. Den första kvällen är ett slags förlovning, då prästen välsignar brudparet i närvaro av bara de närmaste släktingarna. Den andra dagen målas och smyckas bruden med hennamönster på händer, armar och fötter. Till kvällen bjuder man in mera släktingar, släkterna introduceras för varandra, man umgås, äter och dansar.

Det som ofta förvånar västerlänningar mest är baraat, då brudgummen anländer till bröllopet på en smyckad vit häst. I riktigt spektakulära bröllop använder man elefanter, men i moderna bröllop kan han anlända i en vit bil. Gästerna dansar runt brudgummen till rytmerna av trummor. Sedan välkomnas brudgummen av bruden och hennes familj med blommor.

Den tredje dagen är den största festen. Det börjar med vigselceremonin där brudens familj symboliskt överlämnar sin dotter. Brudgummen sätter röd färg på brudens panna och fäster ett svart halsband som tecken på att hon är en gift kvinna. Sedan blir det mottagning och fest med mat, dryck och musik.

Indiska bröllop är minnesvärda också för plånboken. Ett traditionellt indiskt medelklassbröllop kan kosta över en miljon rupii (cirka 12 000 euro). Men om det nygifta paret får flera hundra nyttiga gåvor så uppväger det kanske en del? Till skillnad från vissa länder i Afrika, där mannens familj betalar åt brudens föräldrar, är det i Indien brudens far som betalar till mannen. Summan kan vara symbolisk, men det hör till.

Eftersom ceremonierna är så pompösa har det utvecklats en veritabel bröllopsindustri. Utanför de stora städerna finns enorma anläggningar att hyra för den som ska ordna bröllop. Många hantverkare, skräddare, musiker och kockar lever på att kläder, smycken, orkestrar, mat och dryck behövs för bröllopen.

I Indien är de flesta giftermål fortfarande arrangerade av föräldrarna. Bröllop är lika mycket familjernas och släktingarnas tillställning som brudparets. Trots att de nygifta knappast har känt varandra innan de ingår sitt livslånga förbund är skilsmässofrekvensen i Indien ytterst låg, bara ett par procent.

Vad händer efter alla festligheter då vardagen tar vid? Då flyttar det nygifta paret för första gången in under samma tak och får lov att lära känna varandra, på olika sätt. Den unga frun måste också lära sig att dela hushåll med sina svärföräldrar, eftersom bruden enligt indisk tradition flyttar från sitt eget föräldrahem till sin mans.