Jag var obesegrad som nioåring
Vissa saker vill jag bara lägga bakom mig. Som exempelvis mitt fiolspelande i barndomen, när jag försökte gömma lådan på sätet bredvid mig på bussen så att ingen skulle kunna tro att det var min fiol som åkte där bredvid mig.
En annan sak som jag inte gärna har velat prata så högt om är mina bedrifter på schackscenen. Jag blev tidigt upplärd av min pappa och nästan lika tidigt fick jag storstryk av min storebror.
Men så hände det som skulle ändra min inställning till schack – jag vann över pappa! Det var stort, men ännu mycket större var min första remi mot min nio år äldre bror!
Helt plötsligt började jag tro att jag var bra på schack. Jag köpte schackböcker, Emanuel Lasker blev min förste professionelle lärare – mest för att boken var billig. Att han var världsmästare för drygt hundra år sedan var inte lika viktigt. Jag köpte böcker med schackproblem och kände mig näst intill oövervinnlig när jag lyckades lösa dem. Jag fortsatte att spela mot min pappa och bror och en och annan klasskamrat som inte visste hur pjäserna gick. Jag var i princip obesegrad när jag var 9–10 år. Kanske inget underbarn, men ändå …
Sedan började jag spela basketboll och fick en ny bekantskap som hade den stora förmånen att ha en pappa som gjorde att vi hade tillgång till en idrottshall. Dit gick Bosse och jag och tränade skott i timmar, sedan satte vi oss i bastun och spelade schack. Det var jämna kamper, men jag fortsatte att mestadels vinna.
Sedan uppenbarade sig dataschacket och det var där det tog slut. Jag förlorade mot datorer, jag förlorade mot onlinespelare och droppen kom när jag träffade Arne. Han hade spelat i schackklubb och lekte med mig – jag inte bara förlorade mot honom, han förödmjukade mig. Visserligen lärde han mig ett och annat strategiskt tänkande, men jag nådde aldrig fram. Var han riktigt trött och ofokuserad kunde jag få remi mot honom, men vann aldrig ett enda parti.
Jag berättar sällan om mina schackerfarenheter i dag. Men plötsligt dök den upp, den där fantastiska tv-serien om schack, The Queen's Gambit, och jag var fast. Igen.
Jag slog minsann virtuelle Jim, med 600 i rankning, i min första match på telefonen häromdagen. Så se upp Magnus Carlsen och allt vad ni heter – jag är obesegrad i år och jag är på gång!