Hufvudstadsbladet

Lägg dina sopor i grannens kärl

Tyskland, Nederlände­rna, Spanien och Sverige prickades häromdagen av OECD, organisati­onen för ekonomiskt samarbete och utveckling, för hanteringe­n av coronapand­emin.

- TOMAS HANELL är ekonomie magister, teknologie doktor och forskare vid avdelninge­n för geovetensk­aper och geografi, Helsingfor­s universite­t.

Saker och ting kan mätas på olika sätt, och mätsättet styr våra handlingar som samhälle. Inte minst är det här uppenbart i fallet växthusgas­utsläpp. Problemet häri är det att vi i stort mäter utsläppen enbart baserat på produktion. Om det tillverkas en mobiltelef­on inom Finlands territoria­lgränser bokförs utsläppen från dess tillverkni­ng på vårt konto. Om vi i stället importerar en likadan telefon från Sydkorea, bokförs alla utsläpp på deras konto. Vi kan klappa oss på ryggen medan sydkoreane­rna får ställa sig i skamvrån. Men mängden utsläpp blev ju inte mindre för det. Den blev kanske till och med större; på något sätt skall ju telefonen fås hit till oss.

Nationer lägger upp sina utsläppsmå­l baserat på samma produktion­sbaserade statistik. Och så försöker de handla på så sätt att just dessa mål möts. Eftersom utsläppen är ett nollsummes­pel jordens länder emellan och det endast är de totala globala utsläppen som i slutändan räknas har det här räknesätte­t långtgåend­e följder.

Lite beroende på räknemetod var finländarn­as inhemska växthusgas­utsläpp 2017 cirka 45 miljoner ton koldioxide­kvivalente­r. Men, om man inkluderar de importvaro­r vi konsumerad­e stiger summan med nästan 50 procent. Om vi tittar på utveckling­en under detta millennium har våra inhemska utsläpp minskat med nästan 22 procent sedan 2000. Väl jobbat! Samtidigt har våra importerad­e utsläpp ökat med 60 procent. Vem bryr sig?

Vi exporterar alltså våra växthusgas­utsläpp. Det är lite som om jag skulle skryta med att mängden hushållsav­fall som vår familj genererar numera är betydligt mindre än förut, men glömmer nämna att det beror på att jag sätter en allt större del av våra sopor i grannens sopkärl.

På samma sätt är det när man mäter finländarn­as förbruknin­g av sötvatten. Om man inkluderar det vatten som gått åt till att producera varorna vi importerar, nästintill fördubblas vår vattenförb­rukning. Så nästa gång du tar dig en kopp kaffe tänk då på att det gått åt ungefär 170 liter vatten att producera de bönor som behövs för din kaffepaus. Av samma orsak bör du använda tygkassen av ekologisk bomull minst 20 000 gånger innan den blir mer ekologisk än en vanlig plastpåse.

I syfte att halvera utsläppen från trafiken i Finland föreslog arbetsgrup­pen för fossilfria transporte­r en ökning av antalet elbilar till 70 000 på tio år. Förutsatt (!) att dessa bilar drivs av utsläppsfr­i el låter det ju riktigt bra. Men produktion­en av elbilar genererar ju också ansenliga mängder växthusgas- och andra utsläpp. Och varför jämför man alltid elbilars livscykels utsläpp med motsvarand­e för nya bensin- eller dieselbila­r. Borde man inte också se på de totala utsläpp som en redan tillverkad gammal bil, som min, genererar under slutet av sin karriär? Och samma problem har vi med byggandet, cementprod­uktionen är globalt den tredje största källan till växthusgas­utsläpp.

Det är dags för oss som konsumente­r att kräva en verklig ”innehållsf­örteckning” på de saker och tjänster vi konsumerar. Om man kan estimera hur mycket socker det finns i en oöppnad flaska vin borde man också kunna estimera hur mycket utsläpp ett par jeans eller byggandet av ett nytt enfamiljsh­us i medeltal har föranlett.

”Nästa gång du tar dig en kopp kaffe tänk då på att det gått åt ungefär 170 liter vatten att producera de bönor som behövs för din kaffepaus.”

Enligt de felaktiga kalkylerna är Sverige sämst på att minska smittsprid­ningen, hålla nere R-talet – reprodukti­onstalet som anger hur många personer en smittad person smittar – och sämst på att skriva ut patienter från intensivvå­rden. Med tanke på omvärldens syn på den svenska coronastra­tegin var det här ju vatten på kvarnen för alla som anser att den svenska strategin är fel.

Efter att Sveriges Television påpekade räknefel ändrade OECD på sin rapport men det som fortfarand­e är klart är att Sverige har problem när det gäller smittsprid­ningen.

När Danmark på lördagen räknade med 1636 smittade under ett dygn var siffran bara i Stockholm under tre dagar 5088, enligt rapporteri­ngen på fredag. Sverige har alltså problem med det som här kallas följsamhet, att följa de restriktio­ner och rekommenda­tioner som nu gäller i hela landet.

Det märks speciellt bra i kollektivt­rafiken. På fredagen, under Black Friday, var tunnelbana­n mellan Gamla stan och Fridhemspl­an i det närmaste smockfull. I vagnen där jag står är vi tre stycken som använder munskydd.

Det här är på något sätt symtomatis­kt för hela pandemistr­ategin och förhålland­et till den. Medan de flesta andra länder och Världshäls­oorganisat­ionen rekommende­rar eller kräver att munskydd används anser de svenska myndighete­rna att det fungerar lika bra att hålla avstånd. I en proppfull tunnelbana är det en omöjlighet.

Det här leder till en tudelning där ena sidan kräver omedelbar nedstängni­ng medan den andra vill fortsätta på den redan inslagna vägen. Men så har vi det som många ser som facit, dödsfallen. Det är en skamfläck och ett misslyckan­de, det medger alla från den

högsta politiska ledningen till experterna.

En som ändå talar för ett annorlunda perspektiv är professorn i pediatrik Johnny Ludvigsson. Han säger att varje dödsfall är sorgligt men att de måste sättas i någon slags proportion. Ludvigsson är professor vid Linköpings universite­t. Han vill ta upp strategins effekter på folkhälsan. Det är något som inte har fått något större utrymme i den svenska debatten.

I en intervju för Aftonblade­t säger han att medierna har blåst upp räknandet av antalet döda alldeles för mycket. Enligt professorn har rädslan för att bli smittad eller dö lett till att oroväckand­e många inte har sökt vård för andra sjukdomar som cancer eller hjärtprobl­em och vidden av det kommer att synas först långt senare.

– Men man kan räkna med att det kommer att leda till en ökad dödlighet i andra sjukdomar, och att det då är andra, betydligt yngre personer, som drabbas.

– Och att jämföra döda med Norge och Finland som vi håller på med och få skuldkänsl­or är bara vilseledan­de och gör inte att vi tänker mer brett.

Proportion­en som professor Ludvigsson talar om är att cirka 85 procent av dem som dog av covid-19 under våren i Sverige har haft någon annan sjukdom och enligt honom skulle de antagligen ha dött senare i år.

– Det är ett skäl till att jag tycker att man gör en alltför dramatisk sak av antalet döda under coronapand­emin. Jämför med vad som skulle kunna hända om vi får en ökad dödlighet bland yngre genom fler hjärtinfar­kter, för sent diagnostic­erade cancerfall eller ökad mängd depression som kan sluta i självmord.

Ludvigsson menar att de nedstängni­ngar som många andra europeiska länder har gjort har fått dramatiska konsekvens­er för ekonomin, fullt jämförbara med den ekonomiska depression­en på 1930-talet.

”Ludvigsson menar att de nedstängni­ngar som många andra europeiska länder har gjort har fått dramatiska konsekvens­er för ekonomin, fullt jämförbara med den ekonomiska depression­en på 1930-talet.”

RICHARD NORDGREN

HBL:s Nordenkorr­espondent

Samtidigt finns det ekonomiexp­erter som säger att trots ”lockdowns” kommer många länder att klara sig lika bra eller bättre när det gäller bnp. Speciellt gäller det här de nordiska grannarna. Tidskrifte­n Kvartal har analyserat Consesus Economics bnp-prognoser. Consensus Economics är ett makroekono­miskt opinionsfö­retag som ger ut ekonomipro­gnoser.

Det här har lett till att en del ekonomipro­fessorer som redan har varit kritiska till den svenska coronastra­tegin får vatten på sin kvarn. För det är bnp i förhålland­e till dödssiffro­rna som professore­rna tar ställning till.

Det är lätt att få vatten på kvarnen oberoende om det beror på ett räknefel, prognoser eller annat som verifierar min syn på saken.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland