En underton av allvar ger julstämning
Två ypperliga huvudrollsinnehavare och ett stänk av allvar i undertonen. SVT:s julkalender lovar gott.
JULKALENDER
Mirakel
24 delar på SVT Play samt på SVT1 den 1–24.12 kl. 8.15, 10.30 & 19.45 och i Barnkanalen kl. 8.15, 13.10 & 19.45. (Recensionen baserar sig på de fem första avsnitten) Manus: Peter Arrhenius, Sara Young, Fredrik Agetoft. Regi: Calle Åstrand. I rollerna: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Emanuel Kielin, Babben Larsson, Johan Glans, Annika Andersson, Maja Rung m.fl.
Tidsresor, portaler och parallella världar tillhör standardgodset i till science fiction. Också med det materialet kan man skapa något originellt – jag tänker på bröderna Duffers Stranger Things, tyska Dark eller brittiska Black Mirror – men faktum är att genrens fetisch för pseudovetenskap och specialeffekter ofta går överstyr och tar död på allt annat.
Senast SVT satsade på en julkalender med science fiction-element blev slutresultatet också ganska tramsigt. Det var 2017 med Jakten på tidskristallen. Nu, bara tre år senare, är det dags igen. Bjällerklangen blandas med varningsklockor.
Årets SVT-kalender heter Mirakel, och i titeln hittar vi också namnet på de båda huvudpersonerna.
Mira är en föräldralös flicka som lever på ett HVB-hem, ett nutida barnhem inhyst i en förfallen herrgård. Rakel är en överklassflicka anno 1920 som fostras till att bli en fin dam. Hennes familj gör god profit i energibranschen, närmare bestämt på stenkol. De bor i samma herrgård som Mira, men alltså 100 år tidigare, i en tid då snön fortfarande faller tidigt i december och innan skogen gett plats åt asfalterade vägar och bensinmackar.
Ja, här finns både ett klass- och ett klimattema.
Då ett vetenskapligt experiment går på tok – ett svart hål hamnar på vift – uppstår en portal mellan nu och då. Inte så att flickorna kan hälsa på varandra, men deras själar byter kropp. Den föräldralösa men kaxiga 2020-talsungen måste finna sig till rätta i 1920-talets striktare krav och snävare könsroller, medan den fina flickan från 1920 måste orientera sig i en värld dominerad av märklig elektronik, allt från kylskåp till smarttelefoner.
Underton av allvar
Det där ”själsbytet” kan eventuellt vara svårsmält för de hårdkokta science fiction-fans som vill serveras trovärdig pseudovetenskap, men i övrigt hittar Mirakel rätt på många sätt. Varningsklockorna var obefogade.
Det finns en del komiska poänger att utvinna ur tidsresorna – liksom en del skämtsamma blinkningar till vuxenpubliken – men vi anar ett allvarligare tema i bakgrunden. Det är inte roligt att gå vilse, varken i rummet (som vi oftast brukar göra) eller i tiden. Och kanske behöver de här barnen också i en helt annan mening hitta rätt: hitta hem, hitta sig själva, hitta någon.
Ska den riktiga julstämningen infinna sig behövs den undertonen av allvar. Den saknades i fjolårets krystade sitcom Trubbel i Tomteverkstan, liksom i den tidigare nämnda Jakten på tidskristallen.
Några skönhetsfläckar har också Mirakel. Men de fem första avsnitten ger mersmak, ja anledning till entusiasm. Jag litar på att seriens huvudförfattare Peter Arrhenius och regissör Calle Åstrand ror iland det här – om inte annat är de välsignade med två absolut ypperliga huvudrollsinnehavare i Sarah Rhodin och Bibi Lenhoff.
På en punkt är serien dock genomfalsk: merparten av handlingen utspelar sig i december 2020 utan att vi hör så mycket som ett knyst om corona. Snacka om parallellt universum, men i mitt tycke är det mest befriande.