Dyster finländsk skidhelg
Första gången på hur länge som helst som Finlands herrlag håller högre nivå än damerna.
Utan Ristomatti Hakola och Joni Mäki kunde det ha blivit tidernas magplask. Under de senaste åren har publiken i Ruka blivit bortskämd med framgångar, men den här gången fick åskådarna stanna hemma, och de gick inte miste om särskilt mycket.
För ett par år sedan talade landslagsledningen om att lägga om träningen, satsa mer på intensitet och träna mer i grupp för att i framtiden undvika ett likadant fiasko som sprinterna i VM i Seefeld. I våras gav skidförbundet också ut en ny handbok med riktlinjer för att träna i olika åldrar.
Damerna får underkänt
I fredagens sprint tog Katri Lylynperä 19:e plats, medan Kerttu Niskanen var 20:e snabbast. Det måste förstås vara underkänt i alla kategorier. Bland herrarna var Ristomatti Hakola åtminstone åtta och Joni Mäki elva.
Det är klart som korvspad att det inte går att förvandla vuxna skidåkare till suveräna sprintrar om de tränat fel i de kritiska skedena av sin utveckling. Snabbhet, teknik och explosivitet är egenskaper som borde finslipas innan man fyllt tjugo. Uthållighet kan man träna senare. Sveriges exempel visar att duktiga sprintrar nästan alltid kan bli bra distansåkare. Tvärtom är svårare.
Redan i ett par års tid har Finland varit helt beroende av Pärmäkoski och Iivo Niskanen. Pärmäkoski var länge sjuk inför säsongstarten och bokstavligen en skugga av sig själv i Ruka. Hon var 33:a i lördagens klassiska lopp och det är faktiskt sex år sedan hon haft en lika dålig placering i ett distanslopp i världscupen. Klokt att åka hem i förtid.
Iivo Niskanen har haft ryggbesvär och var missnöjd över sin form i helgen. Så där grymt oroad går det inte att vara ännu, han var trots allt femma både under lördagen och under söndagen, och bara 3,7 sekunder bakom tredje plats i lördagens klassiska lopp. I Ruka 2018 var han sjua i det klassiska loppet och vann senare under vintern VM-brons.
Men bakom dem är det ett tomrum. Kerttu Niskanen visade att hon är på väg tillbaka efter tre svåra säsonger. Ser ut att fungera bra med fästmannen Juho Mikkonen som tränare. Men det är en bit till pallplaceringarna.
Mäki och Hakola gav hopp
Joni Mäki tog sina bästa placeringar i ett distanslopp världscupen när han följde upp lördagens 17:e plats med 11:e plats i jaktstarten. Ristomatti Hakola var nära sina bästa placeringar i världscupen när han klättrade från elfte till tionde plats under söndagen. Han hara som bäst varit nia i ett distanslopp.
Förutsatt att det blir ett skid-VM i vinter kan Finland ha ett hyfsat lag i herrstafetten. Perttu Hyvärinen har säkert rum att förbättra, han var 22:a under söndagen, och då ser det redan bättre. Första gången på hur länge som helst som Finlands herrlag håller högre nivå än damerna.
Förutom Niskanen hade Finland två damer bland de trettio bästa. Laura Mononen var 2.29,5 och Jasmi Joensuu 3.15,1 bakom Therese Johaug i mål. Det skulle ju inte vara en katastrof om Finland skulle ligga i Sydeuropa, men för ett land med hyfsade traditioner i skidsporten är det en fullständig härdsmälta.
Får en att fundera om man gör någonting rätt överhuvudtaget i Finland. De största talangerna har inte gått framåt alls, Eveliina Piippo var 64: a under lördagen och åkte hem. Johanna Matintalo var inte heller bland de trettio bästa. Anita Korva var inte ens med i Ruka.
Osäkert också för Norge
Framgångarna går förstås alltid lite i vågor. Utan Therese Johaug skulle Norge inte haft mycket att visa upp på damsidan i Ruka. Ingvild Flugstad Østberg står över hela säsongen och Heidi Weng åkte hem på grund av sin coronaskräck.
Johaug är ett kapitel för sig. Ser ut som att hon bara blivit mera motiverad av de unga svenskorna som utmanar henne. Återstår att se om det fortsätter likadant hela vintern, eller om Frida Karlsson och Ebba Andersson kommer närmare i vinter.
I ett skede såg det ut som att Norges hela lag skulle bli avstängt från Ruka på grund av ett positivt covidtest. Det visar på hur svag is det internationella skidförbundet FIS balanserar med sin ambitiösa tävlingskalender. Utan stornationerna Norge, Sverige, eller Ryssland skulle det vara helt löjligt att ordna en deltävling i världscupen. Lär vara en tidsfråga innan det händer.