Boken är inte död – den bara luktar lite konstigt

Är vi på väg tillbaka till en mental medeltid där bild och ljud dominerar vår kultur, eller står sig det skrivna ordet? Frågan är extremt politisk.

Politiken ligger nedströms från kulturen, konstaterade Andrew Breitbart, den omstridde konservative publicisten som var vänsteraktivist i unga år men senare identifierade sig som libertarianskt lutande Reagan-konservativ.

För cirka 600 år sedan tävlade den kristna kyrkans olika schismer om själar att frälsa. Mitt i denna kamp om marknadsandelar blandade Johannes Gutenberg om i packen med sin tryckpress. Denna innovation blev sin tids Facebook och Google i ett och samma paket. Plötsligt kunde revolutionära religiösa pamfletter spridas i massupplagor. Pang – den protestantiska reformationen slog igenom, pang – kyrkan splittrades. Det tryckta ordet öppnade dörren för en modern, rationell och sekulär värld med renässans, upplysning och vetenskaplig revolution – åtföljda av informationssamhället. Det stilla och koncentrerade – eftertanke och reflektion – segrade över det impulsiva och emotionella. Eller?

Inom kulturkretsarna flämtade en och annan i vinddraget av historiens vingslag då Norstedts, Sveriges äldsta ännu verksamma förlag, år 2016 såldes till ljudboksuppkomlingen Storytel. Blir den textbaserade kulturens tidevarv på cirka 575 år blott ett undantagstillstånd – en Gutenbergsk parentes? Är det skrivna ordet passé, återgår vi nu till ett normaltillstånd, dominerat av ett ständigt, dynamiskt flöde med verbalt, visuellt och muntligt berättande?

Teknik innebär blandade karameller. I drygt två decennier har vi gått alltmer mot ett flytande, digitalt berättande. Det tryckta ordet – böcker och tidningar – är intellektuella artefakter, gripbara objekt. De är låsta, beständiga, avgränsade och behäftade med auktoritet. Digital text är däremot flytande, föremål för ständig mutation i ett svårgripbart, ofta historielöst nätverk. Trots alla sina fördelar medför webben biverkningar: en staccatokultur med dagsländor och flyktigt tjafs. Likt kvicksilver hotar desinformation kontaminera informationens källa: digitalt skvaller och nonsens korrelerar med demokratioch vetenskapsfientliga idéer.

Tekniken förändrar hur vi kategoriserar vår omgivning, hur vi ser på världen – och hur vi betraktar oss själva. Länge har ett kommunikationskaos legat och pyrt under ytan. I år har vårt informationslandskap drabbats av en skogsbrand: inte bara av en pandemi, utan också av en infodemi där pippikvistar, förstärkta av sensationalistiska algoritmer, överröstar kvalificerad information.

Sociala plattformar prioriterar det skrivna ordet extremt lågt. Hela affärsidén bygger på att vi ska dela videosnuttar, foton och memer. Logiken är djävulsk: bild och ljud är mer lättsmälta än text – och därmed effektivare verktyg för känslomässigt tilltal och manipulation. De allt extremare åsikterna får inte ens en chans att mötas i äkta dialog. Opinionsklimatet balkaniseras, med motsättningar och ordkrig. Hierarkierna bryts ner. Kvalificerade fakta presenteras sida vid sida med löst tyckande och direkta lögner. Det kräver yrkeskunskap att utföra källkritik och nyhetsvärdering. Men filtren är satta ur spel, mottagarens ansvar ökar exponentiellt. Därför segrar snabbhet och slagkraftighet över relevans och balans. Image och spinn överglänser substansen. Informationens skräpmat knuffar ut fine dining i marginalen.

Vad är lösningen? Som den inbitne jazzdiggaren Frank Zappa konstaterade med sin torra humor: ”Jazzen är inte död – den luktar bara litet konstigt”. Detsamma gäller det skrivna ordet, oavsett format. Boken erbjuder inre världar att utforska, snarare än en speglande yta. Under pandemin har många återupptäckt gammaldags läsglädje. Boken är som ett årgångsvin: genom texten kan vi uppleva lekfullhet, tvära kast och fördomsfria genrehybrider som både utmanar intellektet och borrar in sig i amygdala – hjärnans känslocentrum.

Det kvittar om du läser finlitteratur eller underhållning. Ge dig själv – och dina nära och kära – en bok eller tidningsprenumeration i julklapp i år. ”Det lönar sig alltid att läsa ... dorka”, konstaterade Jörn Donner. Träna dina sittmuskler, unna din skrolltumme en välförtjänt vilopaus.