Raseras Yle i all tysthet?

YLE Regeringen har lagt fram en proposition till riksdagen om ändring av paragraf 7 i Yle-lagen. Bakom detta ligger ett klagomål Medieförbundet framlade för EU-kommissionen 2017 som gäller Yles roll i medielandskapet. Man ondgör sig över att rundradiofunktionen överskrids då Yle i dag publicerar nyheter och journalistik även i textform vilket upplevs som orättvist och som en förvrängning av konkurrensen. Kommissionens konkurrensavdelning har tolkat frågan till Medieförbundets fördel.

Föga oväntat har debatten om denna viktiga medborgarfråga lyst med sin frånvaro. I ett gemensamt uttalande har forskare från Helsingfors universitet

och Tammerfors universitet dessutom avfärdat det otypiska hemligstämplandet av lagberedningen som stridande mot rättsstatsprincipen. Vilket kunde ses som att lagen seglar igenom utan ett knyst så som den enligt Medieförbundet borde se ut. Det finns dessutom inga belägg för att konkurrensen skulle förvrängas på privatmediernas bekostnad. Tvärtom tenderar de som läser Yle också konsumera privatmedier i stora mängder, och innehållet är ju i stora drag detsamma.

Lagförslaget öppnar därtill för ytterligare nedmontering. MTV har i ett utlåtande avfärdat förslaget som orättvist då det inte beaktar rörliga bilder och hur Yles framtida resurser på detta område skulle växa och hota privatmediernas

verksamhetsmöjligheter. Vart går detta resonemang om inte mot att avveckla public service i sig? För någon känner sig alltid hotad och förfördelad.

Medierna är givetvis i blåsten om de så är statliga eller privata, men i sin privata form leder uteblivna läsare till dess nedgång och till och med fall. Yle kan fortsätta som förr. Medieförbundets bitterhet mot Yle är såtillvida förståelig, men på många sätt verkar politiseringen endast som ett försök att en gång för alla göra upp med Rundradion. För realistiskt sett ligger utmaningarna för mediehusen inte här, utan i tidens teknologiska och kunskapsmässiga förskjutningar. Man är ute i fel ärende, och för sent.

Man kunde dessutom se tvisten inte bara ur konkur

renssynvinkel utan också som en yttrandefrihets- och demokratifråga, det vill säga försvagas dessa om Yle kringskärs? Det finns givetvis många problem med Yle, främst i det att ett statligt mediebolag har en tydlig politiskt färgad ”värdegrund”. Detta har exempelvis HBL full rätt till, men inte Yle – något som kräver snar ändring om man inte vill förlora sin legitimitet.

Vi behöver ett mångfaldigare mediefält i Finland, men det är nog inte Yle som är skurken i dramat utan konsensustänkandet och traditionen. När man nu så svulstigt talar om marknadslogiken är två aspekter viktiga att komma ihåg: identifiera var skon klämmer och innovera!