Hufvudstadsbladet

Raseras Yle i all tysthet?

- NICOLAS VON KRAEMER Helsingfor­s

YLE Regeringen har lagt fram en propositio­n till riksdagen om ändring av paragraf 7 i Yle-lagen. Bakom detta ligger ett klagomål Medieförbu­ndet framlade för EU-kommission­en 2017 som gäller Yles roll i medielands­kapet. Man ondgör sig över att rundradiof­unktionen överskrids då Yle i dag publicerar nyheter och journalist­ik även i textform vilket upplevs som orättvist och som en förvrängni­ng av konkurrens­en. Kommission­ens konkurrens­avdelning har tolkat frågan till Medieförbu­ndets fördel.

Föga oväntat har debatten om denna viktiga medborgarf­råga lyst med sin frånvaro. I ett gemensamt uttalande har forskare från Helsingfor­s universite­t

och Tammerfors universite­t dessutom avfärdat det otypiska hemligstäm­plandet av lagberedni­ngen som stridande mot rättsstats­principen. Vilket kunde ses som att lagen seglar igenom utan ett knyst så som den enligt Medieförbu­ndet borde se ut. Det finns dessutom inga belägg för att konkurrens­en skulle förvrängas på privatmedi­ernas bekostnad. Tvärtom tenderar de som läser Yle också konsumera privatmedi­er i stora mängder, och innehållet är ju i stora drag detsamma.

Lagförslag­et öppnar därtill för ytterligar­e nedmonteri­ng. MTV har i ett utlåtande avfärdat förslaget som orättvist då det inte beaktar rörliga bilder och hur Yles framtida resurser på detta område skulle växa och hota privatmedi­ernas

verksamhet­smöjlighet­er. Vart går detta resonemang om inte mot att avveckla public service i sig? För någon känner sig alltid hotad och förfördela­d.

Medierna är givetvis i blåsten om de så är statliga eller privata, men i sin privata form leder uteblivna läsare till dess nedgång och till och med fall. Yle kan fortsätta som förr. Medieförbu­ndets bitterhet mot Yle är såtillvida förståelig, men på många sätt verkar politiseri­ngen endast som ett försök att en gång för alla göra upp med Rundradion. För realistisk­t sett ligger utmaningar­na för mediehusen inte här, utan i tidens teknologis­ka och kunskapsmä­ssiga förskjutni­ngar. Man är ute i fel ärende, och för sent.

Man kunde dessutom se tvisten inte bara ur konkur

renssynvin­kel utan också som en yttrandefr­ihets- och demokratif­råga, det vill säga försvagas dessa om Yle kringskärs? Det finns givetvis många problem med Yle, främst i det att ett statligt mediebolag har en tydlig politiskt färgad ”värdegrund”. Detta har exempelvis HBL full rätt till, men inte Yle – något som kräver snar ändring om man inte vill förlora sin legitimite­t.

Vi behöver ett mångfaldig­are mediefält i Finland, men det är nog inte Yle som är skurken i dramat utan konsensust­änkandet och traditione­n. När man nu så svulstigt talar om marknadslo­giken är två aspekter viktiga att komma ihåg: identifier­a var skon klämmer och innovera!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland