Renidioti att stanga allt
Manga av dem som tranat i en idrottsforening kanske inte mera atervandera efter uppehallet. De Karske blir hemma ochspelar PS3 istallet. Eller hanger ute pa gatan.
Finland har skött sig bättre än många andra länder under covidpandemin. Det är förstås inte bara vår förtjänst. Beror säkert ganska långt på att Finland är glest befolkat, folk är inte ens i vanliga fall särskilt sociala, och de internationella förbindelserna är inte lika täta som i några av våra grannländer. Många av besluten har varit lika mycket politik som vetenskap och förnuft.
Förnuft är något som lyst med sin frånvaro under de senaste dagarna då myndigheterna beslutat om nya begränsningar i Nyland och huvudstadsregionen. En del av begränsningarna känns motiverade, som att förbjuda publikevenemang inomhus, andra verkar tagna ur luften. Tragiskt är hur det drabbar idrotten.
Jag är inte bekymrad över att HIFK tvingas flytta framåt några matcher i herrarnas ishockeyliga för att inte behöva spela utan publik. Jag är djupt oroad över alla barn, unga och också vuxna som tvingas avbryta sina fritidsintressen.
Esbo stad genomförde en enkät bland idrottsföreningarna. Bland 22 000 medlemmar hade 38 under 15 år och 74 över 15 år blivit smittade med coronaviruset i år. Av de 38 fallen under 15 år var 18 inom ett och samma ishockeylag. Av de 74 fallen över 15 år var 45 inom ishockey och ringette, skriver Helsingin Sanomat. Coronaviruset har i regel inte spridit sig inom föreningarna, utom i ett ishockeylag.
Också enligt en färsk undersökning av toppidrottsforskningsinstitutet Kihu är det relativt få fall av corona i idrottsföreningarna. I 3 567 idrottsföreningar med över 637 800 idrottsutövare hade bara 0,4 procent av idrottarna hamnat i karantän. Bara 3,3 procent av dem hade blivit smittade av någon annan i idrottsföreningen. Tre av fyra representerade en lagsport, en av fyra en individuell gren. Forskarna understryker att det är särskilt skadligt att begränsa idrottandet för barn och unga, men också för vuxna och äldre människor kan det försämra välmåendet om möjligheterna till motion begränsas.
Ändå valde coronakoordinationsgruppen i huvudstadsregionen att stänga ner allting. Idrottshallar, simhallar, och till och med utomhusträning för de som är över 20 år. Andra områden följer sannolikt efter. Men det är fortfarande tillåtet att gå till krogen och sjunga karaoke. Det är fullständig idioti. Hittills tyder allt på att covid sprids mest i stora folksamlingar inomhus, där det inte går att undvika närkontakt, men ytterst dåligt utomhus, och av allt att döma dåligt i ventilerade idrottshallar. Begränsningarna som drabbar idrottsföreningarna kommer sannolikt att ha noll effekt när det gäller corona. I andra länder har man förstås gått ännu längre genom att bland annat införa utegångsförbud.
Jag skulle gissa att idrottsföreningarna, tränarna, idrottarna, funktionärerna, är de som följer alla direktiv bäst, hygien, avstånd och munskydd. Det visar också Kihus undersökning. Enligt vad jag hört är det inte alltid lika noga ute på stan på kvällarna efter några öl. Sannfinländarna ville ju att restaurangerna skulle få vara öppna hela natten. Bra tänkt där. Det borde förstås vara helt ok att hålla matställena öppna om det går att hålla ordentliga avstånd, men det fungerar sällan klockan 3 på morgonen.
Skolbarnen samlas fortfarande i klassrummen, för helt riktigt har man märkt att coronaviruset inte spridit sig särskilt snabbt i skolorna, men däremot får de inte träffas i en idrottshall under sin fritid. Det är inte bara bakvänt. Det är helgalet. Det här är redan andra gången inom ett drygt halvår. Många av dem som tränat i en idrottsförening kanske inte mera återvänder efter uppehållet. De kanske blir hemma och spelar PS3 i stället. Eller hänger ute på gatan.
Begränsningarna drabbar också vuxna som inte kan gå till simhallen, gymmet, eller innebandyträningarna. Det är förstås fortfarande fritt fram att jogga ute i skogen, men det passar inte för alla. Många vill helst träna i grupp. Simhallen är utmärkt för dem som har svårt att gå eller springa. Undersökningar har visat att smittorisken är lika med noll i en simhall. Hur stor är smittorisken månne under en timme tennis, där spelarna står tjugo meter från varandra? Ganska liten tror jag.
Det är vettigt att begränsa utövandet av kontaktsporter, eller bollsporter, där det är svårt att hålla avstånd, men det skulle säkert gå att anpassa träningarna så man undviker närkontakt för en tid. I individuella grenar är det enkelt att undvika närkontakt, och det har varit få fall, precis som Kihus undersökning visade.
Olympiska kommitténs nya ordförande Jan Vapaavuori satte sig hårt emot att begränsa restaurangernas öppettider tidigare i höst. Under måndagens lägesrapport sade han någonting i stil med att det är lika viktigt att folk rör på sig som att Finland når framgångar i toppidrott. Men som borgmästare i Helsingfors tvekade han inte en sekund att stänga ner all idrottsverksamhet. Elitidrottare ges fortfarande möjlighet att träna i stans idrottshallar, så den biten är under kontroll, men strunt i resten. Idrottsrörelsen har tydligen inte lobbat lika hårt som restaurangbranschen.
Helt bortglömda i diskussionen är alla de som försörjer sig inom idrottsbranschen, personal trainers, gymägare, simtränare. Begränsningarna är förödande för dem. Fast de nya begränsningarna gäller bara de kommunala idrottsanläggningarna, känner sig förstås många privata aktörer tvingade att stänga, för att inte se oansvariga ut.
Finlands åldrande befolkning lider av en myriad av problem som helt eller delvis förorsakas av passivitet och övervikt. Tre veckor hit eller dit kanske inte gör någon skillnad. Men det gör inte åtminstone saken bättre. Folk har redan blivit passiviserade av allt distansjobb. Det visar också hur lite politikerna förstår att värdesätta motion, idrott och hälsa. Förklarar förstås hur vårdkostnaderna skenar i väg. Förklarar också varför Finland blivit en pyttenation i internationella idrottssammanhang. Idrott är inte något som prioriteras. Syns bäst i sommarOS. Bara i riktigt marginella idrottsgrenar kan Finland drömma om en medalj. Inte en chans i simning, friidrott eller någon annan sport med mer än tjugo utövare globalt. Viktigast i det här skedet tycks vara att kunna klappa varandra på axeln och säga att det här har vi gjort bra.