Nytolkningar och miniskådespel i finlandssvensk debut
Berättelserna står speciellt mycket i fokus på den Nedervetilbördiga duons debutalbum. Speciellt mycket uppmärksamhet får poeten Alexander Slotte.
Det var inte länge sedan jag efterlyste mer organisk finlandssvensk musik här i spalterna, och intressanta tongångar bjuder Kusinerna Riippa på. Den intima folk-bluesiga duon har rötter i Nedervetil och har spelat in en albumhelhet där Alexander Slottes dikter är en röd tråd. Slotte är väl speciellt känd för sina texter till finlandssvenska pärlor som Plocka vill jag skogsviol och Slumrande toner. Ofta betraktas de som folkmusik rätt och slätt även om det bara är melodin som är det. Även om det är sånger de flesta svenskspråkiga har hört eller kan sjunga själva finns det inte så många intressanta, färska skivtolkningar – jag upplever nytolkningar som varmt välkomna.
Men Kusinerna Riippa har också tonsatt flera andra Slotte-texter som inte är så kända. Jag fastnar speciellt för glatt bluesiga nummer som Ryttaren rider och Nu spelar orkestern. Speciellt i Ryttaren rider berättas varje ord färgstarkt och förståeligt, det blir nästan som ett miniskådespel. I vissa låtar kopplar jag nästan till en spoken wordestetik, så till den grad står texten i fokus. Ett bra exempel är Syd-sydöstanvinden blåser, en kraftig vindpust av text i sällskap av ett nästan stillastående gitarrostinato.
Musicerande med klös
Kusinerna är en tajt duo bestående av Jessica Riippa, sångerska (La Riippa Group) och dramapedagog, och gitarristen Niko Riippa (Wentus Blues Band, Niko Riippa's Flying Circus). Det intima formatet är avslöjande naket men musicerandet är säkert, bägge kan sin sak. Sångligt blir det både väna toner och genomträngande klös. Ibland känns verktygslådan lite begränsad, vissa arrangemang kunde förtjäna ännu större dynamisk bredd. Men ibland räcker en träffsäker melodi och en bordunton i gitarren väldigt långt, som i svenska folkmusikveteranen Mats Edéns härliga Klappvalsen.
I de egna låtarna skulle jag ibland önska mig mer pregnanta melodier, något som verkligen skulle fastna rent musikaliskt – nu fastnar främst orden. I en enda låt, Himlen brinner, står de själva för både text och melodi. Den väcker mitt intresse med sina röstutflykter som doftar både jojk och blues, men annars blir det mer av en skiss än en helt utvecklad komposition.
Kusinerna Riippas Midvinterkonsert strömmas 21.12. från Nedervetil hembygdsgård.