Där folkrock och psykedelika möts
Lykantropi tar oss tillbaka till 1970-talet i sin charmerande musikbrygd med skogsstämning. FOLKROCK
Den svenska folkrockgruppen Lykantropi lägger på tredje albumet Tales To Be Told grunden för sin
musik via en luftig, varm och mångbottnad ljudbild.
Många lager läggs på varandra med organiska instrument – tvärflöjten har en viktig roll – samtidigt som de manliga och kvinnliga rösterna för en fortgående dialog. Och försångaren får hela vägen stöd av en välarrangerad bakgrunds- och stämsång från de övriga i bandet.
Den musik som då föds vilar på en stabil folkrockbotten, men kryddas också med inslag av psykedelika. Rötterna leder tillbaka till 1970-talet och grupper som Jethro Tull eller Blue Öyster Cult, men jag kommer också att tänka på det Midlake gjort på 00-talet.
Jämnstarkt eller jämntjockt?
Efter att ha lyssnat några gånger är det i första hand inte de enskilda låtarna jag minns, utan den starka och efterhand växande helheten samt det täta samspelet inom bandet. Något utfyllnadsmaterial finns här inte, fast kanske heller inte några riktiga klassiker.
För den som inte är så bekväm med själva genren kan musiken då till och med kännas jämntjock, men om man uppskattar folkrock med skogsstämning blir avsaknaden av drastiska variationer inget problem – speciellt som det i varje låt ändå finns en säker rörelse framåt.
Och så är My Shaolins sång så emotionellt laddad och förförisk att redan den gör det svårt att slita sig loss. Melodiernas tunga melankoli sitter som gjuten i hennes uttryck.