Villa Karo fyller 20
Kulturinstitutet Villa Karo har i 20 års tid erbjudit residensplatser för finländska kulturaktörer i den västafrikanska fiskarbyn Grand-Popo. Någon jubileumsfest blir det inte under pågående pandemi, men verksamheten är i gång igen efter vårens paus.
Under de tjugo år som residenset Villa Karo har funnits i Benin har drygt 550 finländska kulturaktörer vistats där och hämtat inspiration från den afrikanska fiskebyn. Nu vill styrelsen i Helsingfors kartlägga vad allt stipendiaterna har skapat under sina månader under den gassande solen.
– Vi vet att det har skrivits böcker, komponerats musik, hållits utställningar, grundats föreningar och uppstått en massa konkreta resultat efter att stipendiaterna vistats på Villa Karo. Men vi har inte kartlagt det, även om en hel del framkommer ur verksamhetsberättelserna. Det är numera trendigt att mäta resultat på det sättet, så vi ska också sammanställa en rapport av motsvarande slag, säger kanslichefen Julia Autio på Villa Karos kontor i Helsingfors.
Kulturinstitutet Villa Karo fyller 20 år i år och man hade planerat många olika programpunkter under hela jubileumsåret, men det mesta har man varit tvungen av avboka, flytta fram eller slopa helt.
– Verksamheten fungerar igen och det är vi glada för. Coronaläget är bättre i Benin än här i Finland och vi kunde öppna residenset igen i oktober. Jag åkte själv i väg till Benin först, för att pröva hur säkerhetsaspekten fungerar under flygresorna och se hur testningen går till vid gränsen. Det var stora säkerhetspådrag överallt, jag upplevde inte att resan dit utgjorde någon större smittorisk, säger Catarina Doepel-Vakkuri.
Catarina Doepel-Vakkuri är änka efter Villa Karos grundare Juha Vakkuri och deltar aktivt i skötseln av kulturinstitutet, även om hon inte har någon officiell roll i verksamheten. Nu har hon förberett de småskaliga 20-årsfestligheter som kan hållas i Helsingfors och senare i Benin.
– Det har varit ett år kantat av avbokningar och inställningar, men det som faktiskt sker är att vi ger ut en jubileumstidskrift, ett dubbelnummer av föreningens tidning Akpé, berättar Julia Autio som även fungerar som tidningens chefredaktör.
De är nu full beläggning på Villa
Karo, där finns fem stipendiater, av vilka en är en lokal konstnär från Benin, Komy Agboguin. De fyra övriga är finländska kulturaktörer.
– Vi har under årens lopp insett nyttan av att blanda friskt, så att det inte sitter fem introverta författare på Villa Karo samtidigt, utan vi blandar och väljer in stipendiater från kulturens olika delområden. Samtalen som uppstår om kulturen och dess betydelse för människor ger nya perspektiv. Speciellt de lokala kulturaktörerna brukar snart se sitt eget land i ett nytt ljus, säger Catarina Doepel-Vakkuri.
– Det Villa Karo kan erbjuda finska stipendiater är något ursprungligt, att ta ett steg tillbaka från vår teknologiserade vardag. När elnätet ligger nere blir man inte hela tiden störd av e-posten som plingar. Man blir i stället tvungen att ta fram papper och penna och jobba utan dator
ibland, det får oss att tänka i nya banor, säger Julia Autio.
Glest mellan museerna
Under de gångna 20 åren har omkring 550 finländare tillbringar ett par månader under Afrikas sol. En betyande del av dem har varit finlandssvenskar som hämtat inspiration till sitt eget skapande.
– Det har hela tiden varit Villa Karos målsättning att öka kulturutbytet mellan Finland och Västafrika. En av avsikterna med residenset är att skapa diskussion, att låta konstnärer över konst- och landsgränser komma samman och utbyta åsikter. Människorna i GrandPopo är väldigt öppna och välkomnande, det är lätt att komma i kontakt med dem. Speciellt bra fungerar kollektivet då vi har en lokal stipendiat där, vilket är läget just nu, berättar Catarina Doepel-Vakkuri.
Grand-Popo, där Villa Karo finns, är en liten fiskeby vid Guineabukten. Kulturinstitutet har varit en lyckoträff för hela det omkringliggande samhället. Från att ha fört en tynande tillvaro har byn de senaste 20 åren berikats med två museer, ett bibliotek, en allaktivitetshall som byborna får använda för större familjefester och ett stort antal för alla öppna kulturaktiviteter som verkstäder, konserter och kurser.
– Museer är inget vanligt fenomen i Afrika, det finns ingen tradition i att ta tillvara konstföremål och visa upp dem. Därför är vi speciellt glada för att skolorna i landet har upptäckt de två museerna som verkar i anslutning till Villa Karo och nu kommer dit på utfärd med eleverna. Det är viktigt att ortsborna får upp ögonen för sin egen kultur, säger Catarina Doepel-Vakkuri.
Villa Karo är en tämligen stor arbetsgivare i byn Grand-Popo med sina 13 anställda. Den enda finländska representationen på plats är en praktikant som skickas dit med stöd av undervisningsministeriet. Praktikanten är oftast nyligen utexaminerad från en högskola, inte nödvändigtvist med examen från någon konstrelaterad linje, och hennes viktigaste uppgift är att fungera som en fransktalande länk mellan de finländska stipendiaterna och den fransktalande personalen på institutet. Höstens praktikant heter Emonie Ayiwe och hon är färsk psykologie kandidat. Hon är den första praktikanten på 20 år som har börjat sitt uppdrag på kansliet i Helsingfors, men inom de närmaste dagarna ska hon äntligen flyga ner till Benin.
– Jag ser fram emot alla människomöten som väntar i Villa Karo. Jag har själv inte en kulturbakgrund utan har precis blivit klar med mina studier i psykologi. För mig blir vistelsen i Grand-Popo en ypperlig chans att upprätthålla min franska, säger Emonie Ayiwe ett par veckor före sin avfärd.