”Indrivningsföretagen har skärpt sig”
Indrivningsföretagen beskrivs sällan i smickrande ordalag. Men det är en kvarleva från förr, säger inkassoföretagaren Joakim Donner. Han välkomnar regeringens tillfälliga lagförslag som sätter gränser för vad man kan kräva av coronadrabbade företagare.
Indrivningsbranschen har ett skamfilat rykte, men det är till stor del en rest från förr, menar Joakim Donner som är vd för ett finskt inkassobolag. Han välkomnar regeringens tillfälliga lagpaket som sätter ett tak på hur mycket man kan kräva i indrivningsavgift av coronadrabbade företag.
Coronaåret har gjort det omöjligt för många företag att betala sina räkningar, men om man tror att krisen är något som inkassoföretagen skor sig på har man fel.
Det menar åtminstone Joakim Donner, vice häradshövding och vd för inkassoföretaget Validius. Tvärtom har hans företag, enligt honom, gjort mer jobb för lägre ersättning.
– Under våren förlorade en stor mängd företag i annars livsdugliga sektorer som restaurangbranschen, plötsligt förmågan att sköta sina löpande utgifter. Det säger sig självt att om man inte kan betalar sina fakturor så betalar man inte heller några indrivningskostnader, säger Donner.
I våras meddelade justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) att regeringen planerar att tillfälligt ändra lagen om indrivning för att lindra de coronadrabbade företagens läge.
I samma veva slutade Validius att använda inkassoåtgärder som den så kallade trattan (se faktaruta).
Dessutom valde företagets klienter att inte uppbära några indrivningskostnader, det vill säga den dröjsmålsavgift som ett skuldsatt företag måste betala för fakturor som passerar förfallodatum.
Ändring på väg
Regeringens lagförslag har nu kommit så långt att det behandlas i riksdagen. Förslaget gäller specifikt företagsindrivning.
Den sortens indrivning är nämligen inte alls lika tydligt reglerad som indrivning gentemot konsumenter, som är reglerad så att kostnaderna inte blir oskäliga.
Regeringen vill nu införa liknande ramar också för företag. Dessutom ska det bli olagligt att använda tratta mot mindre företag.
Donner kallar justitieministerns första uttalande i våras för ett politiskt färgat utspel, som skulle ha inneburit att samma maxbelopp gäller för både företags- och konsumentindrivning.
– Det var ett exempel på ett vanligt misstag, nämligen att man blandar ihop konsumentindrivning med företagsindrivning, säger Donner.
Validius kunder är till 95 procent företag som har fordringar på andra företag.
– Skulder mellan företag är en annan sak än konsumentfordringar. Det finns två parter som drabbas, både den skuldsatta och den som inte får sina pengar. Som jag ser det är vi en väldigt viktig kugge för att betalningssystemet ska fungera. Inte minst i framtiden, då effekterna av coronakrisen ska redas ut.
Det nuvarande förslaget är ändå något som Donner välkomnar. Tyglarna har släppts i viss mån från de ursprungliga planerna, som skulle ha inneburit att samma maxbelopp gäller för både företagsindrivning som för konsumentindrivning.
– Jag är tacksam för att Justitieministeriet lyssnat på oss och tagit in vilket arbete vi utför. Inom branschen har vi diskuterat att man kunde lagstifta om en permanent ändring redan nu, men det här är helt okej.
Donner stöder ett permanent införande av ett kostnadstak för indrivning mot mindre företag. Den reformen har också bland annat Företagarna i Finland länge talat för.
Kritiserad bransch
Inkassobranschen har varit under lupp de senaste åren, då medier har satt fokus på oskäligt höga avgifter och skrupellös exploatering av redan skuldsatta.
Ett av de mest uppmärksammade fallen gällde svenska indrivningsjätten Alektum, som förbjöds att bedriva verksamhet i Finland förra året. Bolaget hade gett vilseledande information och falska hänvisningar till de skuldsatta.
Joakim Donner ser fallet som ett bevis på att övervakningen av branschen fungerar. Enligt honom är det skamfilade ryktet en kvarleva från förr, då oegentligheterna var vanligare.
– Jag har verkat i den här branschen i drygt 20 år, och min uppfattning är att situationen har förbättrats ända sedan 2013 då den senaste stora lagändringen gjordes.
Kontrollanten håller med Donner
Anna-Emilia Siren, överinspektör på regionförvaltningsverket, ger Donner rätt i att indrivningsbranschen har städats upp. Regionförvaltningsverket ansvarar för övervakningen av indrivningen.
– Utvecklingen går i rätt riktning, även om det fortfarande sker övertramp. Det beror på att lagstiftningen då det gäller företag till viss del är öppen för tolkning då det gäller företagsfordringar.
Misstänker man att ett indrivningsföretag vilseleder eller tar oskäligt höga avgifter kan man göra en anmälan till regionförvaltningsverket, som gör en egen tolkning av fallet. Betalningsskyldigheten är ett ärende som måste avgöras i domstol.
I år har antalet anmälningar mot indrivningsbolagen ökat, men det hänger inte ihop med coronapandemin, säger Sirén.
– Anmälningarna har ökat för varje år, och som jag ser det beror det på all synlighet som branschen har fått. Det har lett till att fler är på sin vakt då de får indrivningsbrev.
Hur bedömer man om en indrivningsavgift är oskälig?
– Det är en tolkningsfråga som beror på bland annat hur stor fordran det handlar om och vad som har krävts för att driva in den. Det måste avgöras från fall till fall. När regleringen är så här öppen finns det alltid olika åsikter om vad en rimlig kostnad är.
Av den här orsaken stöder också regionförvaltningsverket den planerade lagändringen. Det vore lättare att ta ställning till tvisterna om det fanns klara eurogränser för avgifterna, som på konsumentsidan, argumenterar Sirén.
– Vi ställer oss bakom den tillfälliga lagändringen, men det viktigaste vore att hitta en beständig lösning.