❞ Ett stycke industrihistoria lider mot sitt slut i Nådendal, men nu kan Neste i stället satsa fullt ut på betydligt mer lukrativ och framtidsinriktad verksamhet, nämligen biodrivmedel.
Med sitt nådaskott i Nådendal vänder Neste blad, fattar pennan och skriver ett stycke betydligt mer lukrativ historia i Borgå, Rotterdam och Singapore.
Ett stycke industrihistoria lider mot sitt slut då Nestes anrika oljeraffinaderi i Nådendal stänger dörrarna i mars. Uppsägningar kommer alltid olägligt, i synnerhet som slutknorr på ett annus horribilis som 2020. Ändå ska vi inte sätta kaffet i vrångstrupen. Den globala pandemin har accelererat en oundviklig utveckling. Framtiden lär aldrig bli helt fossilfri, men inget tyder på att den gamla oljemarknaden någonsin återhämtar sig. Med staten som största aktieägare har bolaget sedan millennieskiftet lagt om sin strategi och satsat målmedvetet på biobränslen. Siktet är inställt på klimatneutral produktion fram till 2035, samma år som regeringen hoppas att Finland når samma milstolpe. Flygen står på backen och vägtrafiken har minskat – visserligen i mindre dramatisk omfattning. Indikationerna är tydliga: coronakrisen har gett en skjuts in i framtiden, energibranschen stöps om snabbare än förväntat.
I Nådendal får ändå hamnen och terminalen fortsätta. Driftstillståndet för oljeverksamheten hade hur som helst löpt ut om ett par år, och nödvändiga investeringar för vidare verksamhet går inte att motivera. Orten spelar en olycklig biroll i en oundviklig global omställning som framtvingar transformation. Till skillnad från UPM, som tidigare i höst bjöd på en odiplomatisk kalldusch, sågade regeringens industripolitik och aviserade en nedläggning av pappersfabriken i Kaipola lindar Neste in orden.
Eutanasin på det anrika oljeraffinaderiet, grundat 1957, kan locka fram drömmar om ett nationalromantiskt förflutet där historiska bolag som Imatran Voima, Rautaruukki och Enso-Gutzeit vilade i händerna hos en stark stat. Men det var då, nu lever vi i en global finanskarusell där det gäller att hålla i sig hårt för att inte trilla av. Konkurrenskraft är en förutsättning för livskraft. Vägrar man aktivt reformera riskerar man att passivt deformera. Om UPM och Neste inte vore kapabla till tuffa men nödvändiga beslut skulle de inte höra till den finländska företagseliten och därmed snabbt gå under i den skoningslösa
globala konkurrensen.
Olje- och drivmedelsbranschen genomgår ett brytningsskede. Bruket av fossila bränslen avtar, utvecklingen påskyndas av coronakrisen. Det råder betydande global överkapacitet inom traditionell oljeförädling. Neste har tappat konkurrenskraft i förhållande till europeiska rivaler. I ett sådant läge går det inte att räkna hem investeringar i Nådendal. Därför väljer Neste i stället att centralisera produktionen, effektivisera och trygga jobb på annan ort. I första hand drabbas också verksamheten i Borgå negativt, på sikt lovar man att skala upp verksamheter med högre förädlingsvärde i Sköldvik. Det handlar om förnybara bränslen och återvinning av råvaror – betydligt mer lönsamma verksamheter än fossil olja kan erbjuda.
På biobränslefronten växer efterfrågan, lönsamheten tryggas av allt tuffare miljökrav i en politiskt skapad marknad. Den stora vinnaren på senare år har varit Nestes verksamhet i Singapore, där bolaget fortsätter utvidga för full maskin.
Före första världskriget identifierade nationalekonomen Joseph Schumpeter innovation som den ekonomiska drivkraften nummer ett. Konsumenten utgår som vinnare då företagare som inte lyckas anpassa sig till utvecklingen gallras ut. Senare införde Schumpeter begreppet ”kreativ förstörelse”, marknadsekonomins motor. För att det nya ska växa fram måste det gamla förstöras. Denna sundhetsmekanism skiljer västvärlden från socialistisk planekonomi eller blandekonomi som håller fast vid gamla ineffektiva lösningar tills systemen kollapsar.
Ett steg bakåt, två steg framåt. På sikt vinner både Finland och Neste terräng i vägen fram mot kolneutralitet. Ändå innebär Nestes beslut definitivt en snedtändning för Åboregionen, vars andra ben – kryssningsindustrin – vacklar betänkligt.