Äntligen här, men …
Som många av Disneys klassiska animationer har nu även Mulan blivit spelfilm. Att det är lukrativt för Disney står klart, men vad är det vi som publik ska få ut av det? Är tanken att dagens barn inte kan relatera till äldre filmer?
Biopremiären av Disneys Mulan har flyttats fram gång på grund av pandemin. Biopremiär blev till slut endast strömningspremiär som är i dag. Filmkritikern Martina MoliisMellberg har sett filmen.
ÄVENTYR
Mulan
Disney+ Regi: Niki Caro. Manus: Rick Jaffa, Amanda Silver, Lauren Hynek, Elizabeth Martin, baserad på Disneys Mulan. Foto: Mandy Walker. I rollerna: Yifei Liu, Donnie Yen, Tzi Ma, Jason Scott Lee, Gong Li. 115 min. F12 Disneys storsatsning Mulan, en spelfilm baserad på den animerade filmen med samma namn från 1998, har kantats av kontroverser. Först hamnade huvudrollsinnehavaren Yifei Liu i blåsväder för att till synes stödja polisbrutaliteten i Hong Kong, sedan upprördes folk över valet att inte ha med karaktären Li Shang (Mulans överbefälhavare och kärleksintresse i den animerade versionen). Slutligen, och mest allvarligt, kritiserades Disneys val att delvis filma i Xinjiangprovinsen, där utbrett förtryck av uigurer sker, och filmens kopplingar till den kinesiska regimen. Sedan kom pandemin och omöjliggjorde en global biosatsning. Nu går filmen i stället upp på Disney+, Disneys egen strömningstjänst.
Precis som i den animerade förlagan får vi följa Mulan (Liu), en stark och självständig flicka som till sina föräldrars förtret mycket hellre rider och tränar kampsport än förbereder sig för äktenskap. När Böri Khans (Jason Scott Lee) armé plötsligt hotar imperiet uppmanas varje familj avvara en man för krig.
I Mulans familj finns ingen annan än hennes pappa (Tzi Ma), en äldre, haltande krigsveteran, så Mulan väljer att i hemlighet ta hans plats. Förklädd till pojke uppmuntras de sidor av Mulan som samhället annars vill kväsa och hon visar sig vara den bästa krigaren i general Tungs (Donnie Yen) armé.
Våldsammare och pampigare
Denna nyfilmatisering följer den animerade filmens berättelse någorlunda troget, men lägger sig närmare originalmytens vuxnare ton. Borta är sångerna och djuren, det här är våldsammare, allvarligare. Resultatet är storskaligt och pampigt, ja. Charmigt, nej. Där tid och energi helt klart satts på de välkoreograferade stridsscenerna och episka vyerna har till synes ingen brytt sig särskilt mycket om resten av manuset – fyra författare till trots. Idéer och karaktärer introduceras men fångas aldrig upp mer än ytligt och dem vi förväntas bry oss om förblir pappdockor med varsitt utmärkande drag: den modiga, den klumpiga, den onda. Till och med gräshoppan i originalet hade mer djup.
Ett tillägg är karaktären Xianniang (Gong Li), en kvinna med magiska krafter som hjälper Böri Khan. Gong Li, den kinesiska filmens first lady, är som alltid underhållande men har inte mycket att jobba med och försöket att bredda filmens feministiska budskap genom att väva in ett spår av systerskap känns mest forcerat. Visst går det att kritisera redan originalets snäva idé om könsroller och kvinnlig emancipation, men då, 1998, kändes det ändå rätt fräscht med en Disneyflicka som inte behövde vara prinsessa. Nya Mulan verkar vilja säga något mer övergripande om samhället men utan egentlig övertygelse. Ett plus är dock att originalets unkna geishascen har slopats.
Cynisk hinna
Det är inte första gången Disney ser sin chans att tjäna nya pengar på gammalt material. Djungelboken, Dumbo, Skönheten och odjuret, Aladdin – ja, de flesta av Disneys klassiker har gått detta öde till mötes. Och jag menar verkligen det, för inte nog med att ingen av filmerna lever upp till sina animerade förlagor, de lägger sig också som en cynisk hinna över originalen. Att det är lukrativt för Disney står klart, men vad är det vi som publik ska få ut av det?
Den frågan gör mig genuint förbryllad. Är tanken att dagens barn inte kan relatera till äldre filmer? Den erfarenheten har inte jag, baserat på barn i min närhet. Eller är tanken att spelfilmen ska ge en ännu större känsla av storslagenhet och spektakel? I så fall underskattas animationens kraft. För vad är att föredra: Eddie Murphys lilla drake Mushu som gör sitt bästa för att hjälpa Mulan, eller en symbolisk fågel Fenix som svävar förbi ibland för att påminna Mulan om vad hon kämpar för? Jag vet vad jag väljer.