Kulturen håller oss vid liv i mörkret

Coronaläget har under de senaste veckorna försämrats ordentligt i Finland och i skrivande stund befinner sig sammanlagt fem landskap i den tredje och mest allvarliga fasen av smittspridning. Lokalt har man därför meddelat om nya och hårdare restriktioner för att minska smittspridningen. I huvudstadsregionen har man från och med måndagen denna vecka stängt nästan alla offentliga utrymmen, övergått till distansundervisning på andra stadiet, avbrutit all hobbyverksamhet inomhus och förbjudit alla offentliga tillställningar med ett deltagarantal på över tio personer.

Till skillnad från våren är det med andra ord nu fråga om lokala ”lockdowns”, men i fråga om kulturbranschen är det många som suckar tungt. Än en gång inhiberas och flyttas konserter och föreställningar, och det är många som frågar om det verkligen är nödvändigt, och om det finns data på hur många fall av smitta som kan härledas till kulturevenemangen.

Problemet med corona är att det inte riktigt går att rikta restriktionerna enbart till ställen där smittan helt säkert sprids. En orsak är att man i fråga om huvudstadsregionen enbart känner till hur folk blivit smittade i ungefär hälften av alla fall. En annan är att corona i fråga om vuxna i princip kan smitta var som helst där man spenderar tid inomhus tillsammans en längre tid. Därför kan logiken bakom restriktionerna i princip sammanfattas med att man försöker minska alla närkontakter så långt det bara är möjligt och vettigt. Men situationen är ändå inte rättvis. Kulturbranschen hör till de branscher som helt klart drabbats allra hårdast av epidemin. En orsak är hur vår lagstiftning är uppbyggd. Myndigheterna har rätt att utfärda restriktioner när det gäller offentliga tillställningar, och har därutöver även möjlighet att stänga olika typer av offentliga utrymmen. Dessa befogenheter i sig innebär att museum, bibliotek, offentligt ägda teatrar, konserter, föreställningar och liknande går att stänga med hjälp av den lagstiftning som redan finns, medan regeringen till exempel i fråga om restauranger och barer var tvungen att skriva helt ny och separat lagstiftning. För tillfället saknar myndigheterna befogenheter att till exempel stänga privata gym eller butiker, fast beredning är på gång för att ändra smittskyddslagen så att det ska vara möjligt i fortsättningen. Att nuläget inte känns rättvist är dock lätt att förstå.

Därför är det helt centralt att staten och kommunerna kommer att bära ansvar för hur kultursektorn klarar sig. Innan nerstängningen var det många som var med och gjorde kampanj för att påvisa att det går att konsumera kultur på ett tryggt sätt, med munskydd och tillräckliga avstånd. Då man nu igen på många håll i landet tvingas flytta och inhibera evenemang helt och hållet måste vi återigen ha beredskap att vid behov stöda fältet ekonomiskt. Coronaåret har varit tungt och deprimerande på många sätt, och vi kommer absolut inte att klara oss om vi i fortsättningen inte har möjlighet att uppleva och njuta av allt från konstutställningar till levande musik.